Kvinnor och män
Ny Tid kontaktades häromveckan av en prenumerant som ville säga upp sin prenumeration på grund av den tidningen blivit en ”killtidning /…/ för testosteron introspektion” skriven ”av killar, om killar”. Då tidskriften ser feminism som en av grunderna för sitt varande träffade detta en öm punkt. Man skall självfallet inte sätta likhetstecken mellan kvinnor och feminism, men någon slags korrelation måste det ju finnas; påståendet innehöll ett korn av sanning. En snabb återblick på förra veckans nummer ger ett nedslående resultat: män dominerar såväl som skribenter, porträtterade och citerade. Hur länge har detta pågått? Det är dags att se sig själv i spegeln, för man lär sig kanske något om omvärlden.
New Wave med samhällelig underton
French Films med Johannes Leppänen i spetsen har av många setts som ett av de hetaste unga inhemska banden i dag. Foto: Jesse Ekholm
French Films sägs vara det mest lovande unga bandet i Finland för tillfället. Det uppstod 2010 och slog igenom med låten Golden Sea, den första låten som bandets sångare och gitarrist Johannes Leppänen skrev.
– Det var den första låten vi hade. Det fanns liksom något speciellt med den.
Till bandet hör förutom Leppänen gitarristen och vokalisten Joni Kähkönen, bassisten och vokalisten Mikael Jurmu, keyboardisten Santtu Vainio och trummisen Antti Inkiläinen.
French Films spelar en sorts new wave-punk, men vill helst inte definiera sin musikstil alltför precist. Bandet har influerats av både 60- och 80-talet; såväl The Beach Boys som Ramones. Men mycket annat också.
Allvar bakom ett lättsamt sound
Bandet har ett glättigt sound som döljer under sig allvarligare, ibland samhällskritiska texter. Trots det säger Leppänen att French Films inte är ett uttalat politiskt band. Det finns inget som på förväg bestämmer vad texterna kommer att handla om: ibland behandlar låtarna personliga frågor och ibland saker som känns störande i samhället.
Påminnelse om solidaritet på Flow
Flowfestivalen i Södervik drog till sig 63 000 besökare på fyra dagar. Festivalstämningen var positiv och ungdomen tycktes ha blommor i håret, medan händelser utanför festivalområdet gjorde helhetsintrycket grumligt.
Med artister som Björk, Black Keys, Bon Iver, Miike Snow och Lykke Li utspridda över fyra dagar verkade alla ha hittat sina favoriter. Förutom utländska storstjärnor serverades även ett stort sortiment finska artister – från Jukka Poika, French Films, The Soul Investigators och The Splits till det mörka Joose Keskitalo & Kolmas Maailmanpalo. Förutom musik fick publiken ta del av även bland annat diskussioner och filmer, så som Future Shorts-filmerna i Film Garage på lördagen. Den amerikanska bloggaren Brian Shimkowizs – vars Awesome Tapes from Africa bestod av olika läten från den afrikanska kontinenten – erbjöd svårdefinierad ljudkonst. Årets festival var den nionde och den tillsvidare största i Flows historia. Festivalpubliken hölls heller inte bara framför de olika scenerna utan hade tagit hela området i bruk för umgänge. De fyra sensommardagrna fylldes av en hel del dans, sång och glädje.
Skatteparadisen, del 2
Foto: Bank of England
I del två i serien om skatteparadisen behandlar Peter Lodenius Nicholas Shaxsons tankar om keynesianismens nedgång, offshore-markandens födelse och de systematiska kriser som dagens ekonomiska maktförhållanden orsakar.
John Maynard Keynes framstår för många kritiker av den globala finanskapitalismen som den viktigaste motpolen till det tänkande som denna representerar. (Heikki Patomäki ägnade t.ex. mycket utrymme åt honom i sin senaste bok Eurokriisin anatomia. Mitä globalisaation jälkeen?) Också Nicholas Shaxson ägnar honom ett kapitel i sin bok Treasure Islands. J. M. Keynes hade redan under förhandlingarna om fredsuppgörelsen efter första världskriget visat stor framsynthet, också om han då inte fick gehör för sina synpunkter – och han spelade en ännu viktigare roll när den ekonomiska världsordningen utformades efter andra världskriget i Bretton Woods. Med sitt nära samarbete mellan nationalstaterna och strama kontroll över kapitalströmmarna utgjorde den, konstaterar Shaxson, en motsats till det splittrade laissez-faire-skatteparadissystem som nu råder.
Våld och oklarheter i Assam
Foto: UK in India
I delstaten Assam i nordöstra Indien har våld mellan ursprungsbefolkningen Bodo och muslimer sedan juli drivit en halv miljon människor på flykt. Oklarheter kring orsakerna har förskjutit diskussionen från den mänskliga krisen till frågor om partipolitik och sekteristiska intressen.
Området har plågats av osäkerhet under de senaste årtiondena, då ursprungsgruppen Bodo som krävt autonomi sedan 60-talet har drabbat samman med de andra som kämpar om landet. De aktuella striderna, som pågått sedan den 20 juli har enligt den officiella statistiken hittills krävt drygt sjuttio liv, men inofficiellt befaras siffran vara betydligt högre. Mängden interna flyktingar gör detta till den numeriskt största konflikten under Indiens självständiga tid. Tidningen Outlook kallar det landets allvarligaste humanitära kris. ”Assam är som en vulkan” säger delstatsminister Tarun Gogoi (Indian National Congress, INC), enligt The Economic Times.
Epicentrum för våldsamheterna är det autonoma politiska området Bodo Territorial Area District (BTAD) i den så kallade hönsnacken – Siligurikorridoren mellan Bangladesh och Bhutan, som binder ihop Västbengal med de sju delstaterna i det indiska nordost.
