Frihetsförluster och frihetsfantomer
Försöken att strömlinjeforma och marknadsanpassa också det intellektuella arbetet håller på att skapa ett undergivet akademikerproletariat, skriver Anders Björnsson.
Ännu i mitten av 1970-talet kunde sociologen Ralf Helenius i en studie om de akademiska gruppernas fackliga organisering tala om läkaren som en fri yrkesutövare – och då inte bara den privatpraktiserande utan också lasarettsläkaren som undersökte och behandlade sina patienter mot betalning. Idag är flertalet läkare anställd arbetskraft inom offentlig eller privat sjukvård. Och de har inte längre något självklart företräde till chefsjobb.
Manlig icke-utveckling och ondartad narcissism – en essä om Anders Behring Breivik och Steve Jobs
Illustration: Otto Donner
Hur ska vi förstå ondska, hat och aggression, eller förklara hur likartade psykiska strukturer i ett fall kan leda till förstörelse och i ett annat till skapande? Vår psykiska utveckling är sällan eller aldrig fullkomlig, och upptakten till grava störningar står ofta att finna i våra tidiga relationer. Harri Virtanen diskuterar stagnerad manlig utveckling, dödsdrift och narcissism i relation till i Anders Behring Breivik och Steve Jobs.
Psykoanalytikern C. G. Jung kallar människans psykiska utveckling individuation. Han delar in individuationen i två centrala skeden: den första och den andra levnadshalvan. Egots struktur skapas under den första. Uppgiften då är att anpassa sig till den yttre världen. Den andra levnadshalvan handlar om sökandet efter mening. Den är koncentrationens och integrationens skede. Övergångsfaserna från barndom till ung vuxendom och från vuxendom till medelålder utmärks av kriser. Jung liknar dem vid hjältemyten, ett slags omedvetet drama som vi bara kan se genom projiceringar.
Tokyo – Alphaville: Om Haruki Murakami och Jean-Luc Godard
Haruki Murakamis författarskap präglas av hans glidningar. Alltid finns det något som rubbas, något som liksom skärs loss och förflyttas, skriver Mathias Rosenlund i en essä som tar avstamp i den nyöversatta romanen Efter mörkrets inbrott.
Första gången jag läste den japanska gigantförfattaren Haruki Murakamis böcker låg jag i en sval hängmatta på Sommaröarna i Esbo. Jag låg där och kände inte bara en bris, utan två: givetvis havsvinden, men så var det också en bris av ett helt annat slag.
Kärnkraftens Pompeji
Med anledning av att det gått två år sedan kärnkraftshaveriet i Fukushima Publicerar Ny Tid den vitryska författaren Svetlana Aleksijevitjs betraktelser om dagens Tjernobyl.
Tjugofem år efter olyckan har Tjernobyl blivit ett friluftsmuseum för kärnkraften. Men i sarkofagen gömmer sig en atombomb – redo att förgifta halva världen i vilket ögonblick som helst.
Mänskligt, alltför mänskligt?
Illustration: Jenny Lucander-Holm
Är humanismen en död hund? David Brolin skriver om antihumanism och vänsterintellektuella, om posthumanister och reduktiv materialism.
Idéhistorien rymmer många omstridda och mångtydiga begrepp. Frågan är om inte ”humanism” är bland de mest svårtydda. Humanist – är inte det en snäll och omtänksam figur? Vid sidan av denna vardagliga förståelse av humanismen finns också en mer precis filosofisk och historisk definition. Humanism kan vara både en livshållning och en bildningsfilosofi. Själva kärnan i humanismbegreppet är föreställningen om människans värde och värdighet. Tanken finns formulerad redan i antiken hos den romerske stoikern Seneca, vars humanism uttrycks i meningen Homo homini sacra (”människan är för människan något heligt”).
