Ny Tids festivalflicka: Allt var så nytt och intressant

av Gösta Ågren

I den här artikeln från 1955 talas om ”festivalen” – det är alltså fråga om den ”antiimperialistiska” Världsungdomsfestivalen som ordnades i Polen det året. Över 30 000 ungdomar från 114 länder deltog i festivalen, som introducerades av Nikita Chrusjtjov år 1947. Läs mer om Brittas resa till festivalen i Ny Tids artiklar här och här

— Resan gick bra, allt var så nytt och intressant!

Det är Britta Öling, Ny Tids festivalflicka, som berättar om som sin Warszawa-resa.

— Jag var på alla kulturprogram som jag hann se. Ett par gånger var jag på bio. Jag såg en kinesisk var film som var mycket fin. Så var jag på en träff som hölls med senegalungdomen, och där var så trevligt.

— Jag blev bekant med en massa ungdomar frän andra länder. Vi kunde ju inte varandras språk men bra gick det i alla fall.

— Så var jag med och såg på Chopins hem. Det var så vackert och fridfullt och omgivet av en stor park.

— Vad jag tyckte mest om? Jag tyckte allt var bra, hela festivalen och själva Warszawa. Gamla stan är helt återuppbyggd och ser nu ut lika som före kriget. Programmen var bra. Finland hade också fint program. Någonting av det mest intressanta jag såg var en kinesisk cirkus, som inte alls var som den västerländska.

— Tänker du dig till nästa festival?

— Ja, får jag bara pengar, så nog ska jag med.

Festivalens vardag

Det har skrivits och berättats så mycket om de stora händelserna i Warszawa under festivalen, om alla de egendomliga och intressanta saker, som vi fick se, att det är på tiden berätta om de mindre uppseendeväckande också!

Finlandssvenskarna var inkvarterade i en stor högskola, som var så nybyggd att korridorerna doftade murbruk. Naturligtvis fanns där finskspråkiga också, sammanlagt var vi några hundra. Rummen, som vi sov i, var lärosalar och i alla fanns en svart tavla, bra att rita gubbar på, när man inte hade något annat att göra. Men det var mycket sällan vi hade en stund till övers! När inte de verkligt ”stora” händelserna ägde rum — och det var en nästan varje dag — var det nationella och internationella program i parker och skvärer, eller också inomhus. Det var vänskapsträffar, utflykter m.m.

Vi åt på en restaurang några hundra meter från förläggningen. Vid varje måltidstimma församlas en liten men tidig grupp på trappan och stormar in, när dörrarna till restaurangen öppnas. Snart kryllar det av hungriga festivalare där. Vid ett bord sitter Ny Tids festival-flicka, Britta Öling från Vasa, och är i full färd med att lära ett par finska ynglingar svenska. ”Jag älskar dig” ljöd det i korus.

Finlandssvenskarna fick speciellt många biljetter till den svenska aftonen, som en kväll hölls i Kulturpalatset. Där uppträdde den mycket fina svenska sångkören, danslaget, m.fl. Britta imponerades speciellt av trollkonstnären Max Milton, som plockade fram en levande fredsduva ur hatten!

Om kvällarna är det nästan alltid dans på inkvarteringsställena. Och nu och då kommer en eller annan utländsk gäst dit. Britta är synnerligen ivrig dansös och även om hon försäkrade undertecknad, att hon fortfarande har mycket att lära sig i fråga om den ädla danskonsten, hann hon i alla fall lära undertecknad en hel del i den vägen!

Gösta Ågren
under presudonymen Sven Gren

Lämna en kommentar