700 festivalare reste igår!

av Ny Tid

Färggrant demonstrationståg genom stan

I den här artikeln från 1955 talas om ”festivalen” – det är alltså fråga om den ”antiimperialistiska” Världsungdomsfestivalen som ordnades i Polen det året. Över 30 000 ungdomar från 114 länder skulle sedermera komma att delta i festivalen, som introducerades av Nikita Chrusjtjov år 1947. Läs mer om Brittas resa till festivalen i Ny Tids artiklar här och här

Igår på eftermiddagen kl. 15.30 startade Festivaltåget nr 1 från Helsingfors till Vainikkala, och i natt kl. 24 överskreds gränsen till Sovjet. Ca 700 av de 2 020 finländska festivalarna är således nu på väg till ungdomens stora vänskapsfestival. Bland dem som reste igår var Ny Tids festivalflicka Britta Öling, så nu vet läsarna att Britta faktiskt är på väg till Warszawa, ”Till Warszawa, till Warszawa …”

Några timmar före avresan samlades festivalarna på Aspnäs plan för att demonstrera genom stan. Festivaldräktsklädda flickor och pojkar viftade glatt med sina festivaldukar åt åskådarna söm kantade gatorna. Ropen ”Fred och vänskap” och ”Till Warszawa, till Warszawa” avlöstes av taktfasta sånger. Tåget i år var färggrannare än till Bukarest-festivalen. I spetsen bars ett jättestort festivalmärke, sedan korn orkestern, fanborgen, sedan vit-röda paroller med ”Fred och vänskap” – på flere språk och ”Hand i hand för fosterlandets lycka” och sedan korn de glatt vinkande festivalarna.

”Jag är nervös”

I mänskomyllret på stationsperrongen hittar vi efter en stunds letade en grupp svenska österbottningar och Ny Tids festivalflicka Britta. Vi frågar hur Britta känner sig så här inför avresan. Hon ger oss en snabb, skygg blick och ett litet leende far över hennes bleka drag:

”Jag är nervös”, säger hon.

Men efter en liten pratstund försvinner resfebern och Britta berättar att hon väntar sig mycket, mycket av festivalen. Hon är intresserad av filmstjärnor och hon har hört att det skall hållas en filmfestival i Warszawa och hoppas få se riktigt många av filmerna. Vidare är Britta intresserad av balett i skolan. Hennes kamrater som varit med om tidigare festivaler, övertygar henne om att hon kommer att få se sitt lystmäte av balett både i Warszawa och möjligen i Sovjetunionen. Likasom alla unga flickor tycker Britta om dans, både folkdans ”vanlig”. Nu har Britta inte mera att säga, men när hon återvänt från festivalen har hon säkert mycket att berätta om.

”Jag vann min resa …”

Bland österbottningarnas glada skara ser vi Gunvor Rosenlund, hon som deltog så framgångsrikt i Ny Tids spridningskampanj och som vann första pris i Till Storms! pre-

numerationstävling. Men Gunvor är inte enbart en. duktig ombudsman, hon är också en aktiv fredskämpe. Hittills har hon samlat 630 namn på Wienappellen och för det fick hon en gratis resa till festivalen, ty hon deltog i FDUs namninsamlingskampanj.

”Så nu är man på väg”, säger Gunvor.

”Jag tänkte resa redan till Bukarest-festivalen, men fick förhinder, nu var det också på vippen att min resa skulle ha gått om intet”.

Gunvor väntar sig mycket av festivalen, hon kommer att vara en trägen gäst på de olika delegationernas kulturaftnar, hon hoppas på en livlig kontakt med ungdom från olika länder, få höra i vilka förhållanden de lever och arbetar.

”Och resan genom Sovjet är ju redan i sig själv en stor upplevelse. Nog kommer det att bli

trevligt, bara man kunde språk — men vi har ju många tolkar”, säger Gunvor till slut förtröstansfullt.

Festivalarna söker sig upp på tåget som är startklart. Unisont sjunger nian DUVs marsch och så sätter tåget sig makligt igång. De första är på väg till Warszawa!

Red

Fotnot: Killen på bilden ovan bredvid Britta Öling är ingen annan än en ung Per-Olov Hjortell, som sedermera kom att bli en erkänd konstnär, som bland annat avbildade den österbottniska arbetarklassen. Läs hans dödsruna i Ny Tid här

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.