Eva-Stina Byggmästar och Gurli Lindén som bland annat driver Minimal Förlag tillsammans har kommit med en utgåva där Byggmästar får 77 sidor och Lindén 87 sidor. Boken är vackert formgiven av Paula Lindén och framsidorna, här finns inga baksidor, knyter poeternas dikter till varandra. En gemensam utgångspunkt tycks ha varit en resa till Egypten, ett tema som behandlas på två relativt olika sätt, men för båda poeterna finns intentionen att söka nya uttrycksmöjligheter.
Gurli Lindéns bokhalva heter Sandstorm och består av sju delar. Redan på bokens flik står att Lindéns återkommande teman är ”människans plats i den kosmiska helheten och ansvaret för Moder Jord” samt att poeten söker en ny form för att beskriva detta. Denna nya stil påminner betänkligt om Eva-Stina Byggmästars gamla i sin ord- och ljudlekande rytmik: ”fuktvarm sand ormens / slingrande streck”. En annan likhet mellan de båda är att de återkommer till ”kobrans glimmande sköld” som bild (här i Lindéns formulering).
Hos Gurli Lindén sker en glidning mellan hemlandets bildspråk (till exempel smörblommor och skog) och markörer för Egypten (till exempel sarkofagen och kolonner). Det dubbla seendet upprättar en sorts förbindelse mellan hemmet och besöket i fjärran land, ett dubbelseende som överför något av det exotiska i Egypten till det hemtama.
Dikterna är relativt korta och grammatiken godtyckligt behandlad, vilket skapar hålrum i tankeströmmen som läsaren själv måste gå in och täppa till. Resans olika handlingar blir på det sättet mycket behagliga att utforska, speciellt i den nya, lekfulla språkdräkten.
Längst ut
håller solen berget i famn
smeker
Glitter
innan värmen går
genom våra kroppar
Eva-Stina Byggmästars halva i boken heter Den rosa öknen och består av sex delar som likaledes beskriver en resa till Egypten, men genom ett annat temperament. Tidigare har Byggmästars signum varit den form som Lindén visar sig vara mästare på, men här diktas i en lugn och iakttagande, ofta direkt konstaterande form. Mycket tydligt anknyts till den egyptiska forntida mytologin och texten hänvisar till en rad konkreta företeelser: ”Alexander den store på väg / till oraklet i Siwa tog vägen / förbi Kleopatrastranden, / i Mersa Matruh […]”.
Fascinationen för öknens beständighet och förvandlingar är uppenbar i dikterna men den förut spinnande kärlekshysterin i språk och händelser är helt borta. I ett metastycke kommenteras det: ”Jag är / inte samma människa längre, / som när jag steg in mellan dessa pärmar – / är inte ens en människa / hemfallen åt sång och dagdrömmeri.” Men i strofen efter kan Byggmästar ändå inte låta bli att skriva att hon är en ”vildåsna som slagit följe / med en flock herrelösa / förvildade kameler”.
Eva-Stina Byggmästar och Gurli Lindéns reseprojekt Sandstorm/Den rosa öknen är medryckande, inte minst till följd av att jag tänker mig att de två poeterna skriver sin poesi utifrån samma resa men beskriver den i två olika temperament, vilka glider in i och korsbefruktar varandra. Jag hoppas också i framtiden få vara resesällskap åt Gurli Lindén och Eva-Stina Byggmästar.
Peter Nyberg
Eva-Stina
Byggmästar:
Den rosa öknen. Gurli Lindén: Sandstorm.
Minimal Förlag, 2015
