Henriksson försvarar nedskärningspolitiken

av Janne Wass

Regeringen har sparat på fel ställen, anser Sfp:s nya ordförande Anna-Maja Henriksson. Men statsskulden måste i något skede betalas, säger hon. Partiets nya ledare visar sig också vara en teknikoptimist, som anser att samhällets automatisering inte ska ses som ett hot utan som en möjlighet till helt nya typer av jobb.

Det är inte så att jag vaknar på morgonen och har fjärilar i magen, säger Anna-Maja Henriksson som haft två månader på sig att vänja sig vid att vara ordförande för Svenska folkpartiet.

Sfp:s ordförandeval föregicks av nyhetsbomben att Carl Haglund lämnade politiken och inte ställde upp för omval. När kandidatlistan var klar var valet av ordförande snarast en formalitet. Av partiets höjdare var det endast Anna-Maja Henriksson som ställde sig till förfogande, och jämfört med henne var utmanarna Anders Adlercreutz och Ida Schauman lättviktare, så utgången var klar långt innan partikongressen i början av juni. Förutom arbete som bankjurist har vicehäradshövdingen Henriksson bakom sig 20 år som medlem i Jakobstads stadsfullmäktige, 9 år som riksdagsledamot och fyra år som justitieminister, samt ordförande för Finlands svenska folkting.

– Jag känner mig nog bekväm i uppgiften, men visst har ordförande en lite annan roll. Det är viktigt att det förs dialog med partifältet, men i slutändan är det ju partiordförande som axlar det yttersta ansvaret, och ordföranden är också partiets ansikte utåt.

Framför allt poängterar Henriksson ordförandens plikt att inte bara föra en diskussion med fältet, utan att verkligen lyssna på vad partimedlemmarna, väljarna ”och de som ännu inte röstar på Sfp” har att säga.

Jag träffar Henriksson på en idyllisk cafégård i utkanten av Skata, Jakobstads gamla trähusområde. Här firar hon sin semester – en semester som avbrutits av bland annat dotterns flyttbestyr och kuppförsöket i Turkiet. Med 52-åriga Henriksson har partiet igen fått en ordförande från Österbotten efter en paus på 18 år, den senaste var Ole Norrback som styrde partiet mellan 1990 och 1998. Vidare är hon partiets första kvinnliga ordförande, vilket betyder att Sfp nu har lämnat Samlingspartiet och Sannfinländarna bakom sig som de riksdagspartier vars samtliga ordförande varit män. En annan nyhet är naturligtvis att Sfp i dag sitter i opposition för första gången sedan 1979.

– Oppositionsrollen är ny, medger Henriksson, men säger att partiet långsamt lyckats arbeta sig in i den.

– Redan i vintras tyckte jag att rollen kändes ganska bekväm, även om vi får fortsätta att fila på den.

Då det gäller värdefrågor har De Gröna, Vänsterförbundet och Sfp för det mesta varit på samma linje, säger Henriksson, och lyfter speciellt fram diskussionen kring rasismen i samhället som en där de tre partierna hittat en gemensam melodi.

– Socialdemokraterna har däremot varit överrasknande tysta i rasism- och invandringsdiskussionen. Kanske de hoppas på att kunna locka de väljare som hoppar av Sannfinländarna. Och Kristdemokraterna har ju också en lite egen linje i fråga invandring.

Pragmatiskt parti

Sfp kallar sig inte för ett högerparti, utan för ett liberalt borgerligt parti. Åtminstone imagemässigt tog partiet ett steg till höger då Carl Haglund valdes till ordförande 2012, och Anna-Maja Henriksson brukar placeras närmare den politiska mitten. Själv ser hon inte så dramatiskt på den påstådda högersvängen under Haglund.

– Själv tillstår ju Haglund inte att han skulle vara speciellt långt till höger, och jag tycker inte att partiets politik heller tog något jättekliv högerut under hans ordförandeskap. Det är ett liberalt parti, och jag tycker nu inte att vi är så hemskt långt till höger om mitten, och åtminstone inte längre högerut än Samlingspartiet.

– Men sedan är ju alla ordförande olika personligheter, och det formar också hur man ser på politiken. Min far dog tidigt och min mor blev ensam med sju syskon, så i praktiken har jag vuxit upp i en ensamförsörjarfamilj – och det var inte alltid så lätt. Det är klart att det påverkar hur jag ser på politik, och till exempel socialfrågor har alltid varit väldigt viktiga för mig.

Haglund gjorde sig känd som en ivrig Natoförespråkare, och var den första försvarsminister som öppet uttalade sig för ett Natomedlemskap. Svenska folkpartiet är också det enda parti i Finland vid sidan om Samlingspartiet som officiellt tagit ställning för Nato, enligt en skrivelse från partidagen i år. Det är helt i linje med partiets majoritet. Enligt en analys av Helsingin Sanomats valmaskin är Sfp det näst Natovänligaste partiet efter Samlingspartiet, utgående från hur partiernas riksdagsvalskandidater svarade inför valet 2015. 63 procent av Sfp:s kandidater stödde ett Natomedlemskap, siffran för Samlingspartiets kandidater var 90. De båda partierna var helt i en klass för sig. På ”tredje plats” kom Kristdemokraterna med 23 procent, och därefter De Gröna med 13. För Centern och Sdp låg stödet för ett medlemskap på kring 6–7 procent, och för Vänsterförbundet på 2 procent.

Henriksson verkar överraskad av det stora gapet till de andra partierna, men försäkrar att skrivelsen inte betyder att Sfp anser att Finland nu genast borde ansluta sig, utan på lång sikt.

– Sfp är ett pragmatiskt parti, och vi inser att vi i längden inte klarar oss ensamma.

Inga gratis pengar

Under sin oppositionstid har Svenska folkpartiet varit högljudda kritiker av regeringens sparpolitik, men mer i fråga om var man sparat än om att man sparat. Framför allt har partiet tydligt motsatt sig nedskärningarna i utbildningen och utvecklingsbiståndet, och tog också initiativ till en interpellation om regeringens utbildningspolitik. Däremot stöder Sfp nedskärningspolitiken i sig – även om Henriksson inte vill kalla det för nedskärningspolitik, utan hellre talar om att få budgeten i balans. Sedan drar hon den klassiska jämförelsen med ett privathushåll – man kan inte leva över sina tillgångar i sin privata ekonomi – men tillägger ändå att ”en statsbudget ju förstås inte fungerar riktigt som en privatekonomi”.

– Ingen statsskuld kommer ju knappast någonsin att bli återbetalad i sin helhet. Men det är ändå klart att vi inte kan fortsätta ta lån i samma takt som vi gjort de senaste åren, vi kan inte lämna den bördan på våra barn.

Jag frågar hur Henriksson ser på den allt bredare konsensusen om att åtstramningspolitik och nyliberal ekonomisk politik leder till en nedåtgående spiral, men den frågan fintar hon snyggt bort tack vare min luddiga formulering. Hursomhelst är det här en av de grundläggande frågor där Sfp och vänsterpartierna, i synnerhet Vänsterförbundet, går skilda vägar. Däremot möts de i enigheten om att arbete ska vara den drivande kraften för välfärden. Henriksson är ingen vän av villkorslös basinkomst, utan anser att en en reform av grundtryggheten ska ha sporrande element.

– Vi kan inte ha ett sådant system att unga människor blir vana vid att det ramlar in en summa pengar på deras konton oberoende av vad de gör.

Risken är enligt Henriksson stor att folk antingen passiveras eller lockas till att missbruka systemet om ingen motprestation krävs. Hon ställer sig ändå positiv till regeringens planerade försök med basinkomst, om den minskar på flitfällorna och byråkratin.

Anställes: matkasseplanerare

Det finns en gren bland samhällsforskare och -tyckare som menar att det utopistiska målet med full sysselsättning i själva verket hindrar oss från att anpassa vårt ekonomiska system till en verklighet där utbud och efterfrågan på arbete aldrig mer kommer att mötas. Enligt vissa samhällsfilosofer borde vi i stället förbereda oss på det ”arbetslösa samhället”, eller åtminstone ett samhälle där man kan bidra till systemet som en fullvärdig medborgare utan att ha ett arbete. Grundtanken är att samhällets effektivering och automatisering, i kombination med en allt längre livslängd och befolkningsökning, gör att normen tvunget kommer att bli att man inte har ett heltidsjobb som man livnär sig på. Detta skulle i så fall kräva en helt ny sorts fördelningspolitik. Den framtidsvisionen ger Henriksson inte mycket för.

– Men jag tror att arbetet kommer att förändra karaktär. Det är sant att effektivering och automatisering minskar på vissa manuella arbeten, men den skapar också helt nya arbeten som vi inte ens kan föreställa oss i dag.

Dels kommer all den nya tekniken att behöva folk som upprätthåller den, men den i sig kommer också att skapa alldeles nya nischer, speciellt inom tjänstesektorn, menar hon.

– I framtiden finns det säkert någon som till exempel planerar vad jag ska ha i min matkasse som jag kan beställa på min surfplatta.

Skrämmande samhällsströmningar

När jag börjar diskutera framtidsvisioner går Henriksson i stället in på mer aktuella, men lika breda, världsfrågor, som det amerikanska presidentvalet, kuppförsöker i Turkiet, polariseringen i samhället, flyktingsituationen och rasismen. Läget i Europa och världen finner hon rätt och slätt kusligt. Hon är inte heller den första att jämföra stämingarna i samhället med de på 1930-talet.

– Radikalisering, vare sig den kommer från höger eller vänster, är aldrig bra. Om man ser på historien, så visar den att vi ofta måste nå riktigt ner i botten innan det sker en vändning. Man skulle ju hoppas att folk tycker att vi är där nu, så att det inte går ännu längre.

Text & foto: Janne Wass

Lämna en kommentar