När nej inte längre räcker

av Tony Pohjolainen

Naomi Kleins nya bok Nej är inte nog (No is not enough) är en vädjan till alla att vakna upp, sluta klaga och aktivera sig istället. Boken handlar mest om Donald Trump, men Klein nöjer sig inte med att bara klaga på Trump som individ utan hon går mer på djupet. Klein definierar vad Trump är och vad som skapade denna från verkligheten avskärmade person.

Klein inleder sin faktaspäckade tegelsten till bok med en referens till sitt första verk No Logo (2000) där hon analyserade termen superbrand. Ett superbrand är ett företag som tjänar pengar på att vara ett märke, ett brand,  istället för en produkt. Nike fungerar här som ett väldigt bra exempel. Man köper inte Nikes skor därför att kvalitén är bäst eller för att Nike inte utnyttjat barnarbetskraft (för det har de under de gångna decennierna gjort). Nej, man köper Nikes 200 euros sportskor uttryckligen för märkets skull och alla de associationer som man kopplar till loggan.

Klein menar att Trump som person är ett sådant superbrand. Först låter det fånigt, men under bokens gång bygger Klein upp sitt resonemang på ett trovärdigt sätt. Trump hyrde innan han blev president ut sitt namn till olika företag. I första hand brandade Trump byggnader. Hör och häpna: Donald Trump äger inte Trump tower i New York där han bor. Han är mannekängen som håvat in massvis med pengar i utbyte mot att namnet Trump ståtar i meterhöga bokstäver på husfasaden. Klein påminner om att Trump aldrig lyckades särskilt bra som affärsman. Det var först i och med realityserien The Apprentice som Trumps namn blev synonymt med framgång.

Naomi Klein läser också lusen av några av Trumps ministrar. Jag lyfter gärna upp Rex Tillerson, denne tidigare vd för oljebolaget ExxonMobil, som idag kan titulera sig utrikesminister. Speciellt en sekvens har etsat sig fast på näthinnan efter att jag läst boken. I inledningen av bokens andra del talar Klein om ett korallrev i Australien som hon besökte bara några dagar innan presidentvalet avgjordes till Trumps fördel. Klein och hennes son besökte revet tillsammans med marinbiologer och ett team journalister som jobbade med en film om de utdöende korallreven. I början av dagen var allting perfekt, sonen simmade runt den friska sidan av revet: korallen liksom lyste upp bottnen. På eftermiddagen besökte gruppen den andra sidan av revet. Den döda sidan. Klein beskriver stanken av död på ett sätt som får en att må illa. Koralldöden skyller Klein på en mänsklighet som stilla tigande låtit allt detta ske. Rex Tillersons ExxonMobil åkte nyligen fast för att ha hemligstämplat forskning om klimatförändring och aktivt arbetat emot aktivister och forskare för att kunna utvinna miljarder dollar ur marken. Att ett företag redan på 1970-talet hade information om oljeindustrins ansvar för klimatförändringen och bara tystade ner allting är en skrämmande tanke.

Nej är inte nog är en väldigt tung bok. Det är en bok man inte vill lägga ifrån sig för att innehållet är så intressant; samtidigt är det så till den grad deprimerande läsning att pauser är ett måste.

Klein slår an en väldigt personlig ton i sin text istället för att vara grå och opartisk som journalister har en tendens att vara. Klein skriver på ett väldigt medryckande sätt och får snabbt läsaren att hålla med om bokens titel: Nej är inte nog. Vi måste göra något för att vända världen till det bättre. Trumps strävan att bana väg för att hans miljardärvänner enklare ska bli ännu rikare måste stoppas. Samtidigt som jag läste boken drog jag paralleller till Finland. Vi hade en Trump hos oss som ledare långt innan USA hade sin. En affärsman som vill styra och ställa för att gangna sina ekonomiska intressen och rika vänner.

Text: Tony Pohjolainen
Foto: Ben Powless
Naomi Klein: Nej är inte nog. Ordfront förlag, 2017.

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.