Zacharias Topelius var född samma år som Karl Marx, 1818. 200-årsjubileet har passerat rätt oförmärkt. Ett pliktskyldigt frimärke, några små seminarier och dito föreläsningar. 100-årsminnet av hans död 1998 var ännu en statlig angelägenhet med kommittéer, utställningar och minnesfester. Topelius har i stället övertagits av födelsestaden Nykarleby som har gjort honom till ett starkt varumärke. Huvudfesterna sker där i augusti. Redan i maj öppnas utställningen ”Topelius sagoland” i rådhuset med verk av den förnäma rysk-finländska konstnären Alexander Reichstein.
I Tyskland tar man än en gång itu med Marx. En storman som förändrade världen, en modern Luther. Födelsestaden Trier anordnar en utställning på 1 000 kvadratmeter. Webbplatsen marx200.org erbjuder en störtflod av aktuellt material.
Topelius 100-årsjubileum 1918 veckorna innan inbördeskriget bröt ut råkade i skuggan av större händelser. På Nationalteatern firades den 13 januari Finlands självständighet med stor ståt. I universitetets solennitetssal hölls en fest den 19 januari till Tysklands och jägarnas ära: Sibelius Finlandia, urpremiär för Jägarmarschen och jägarnas fana, Die Wacht am Rhein. Dikter och tal på svenska och finska, Arvid Mörne och V.A. Koskenniemi.
Tidningarna skrev om den konstituerande nationalförsamling som skulle återställa ordningen i Ryssland och refererade utförligt Trotskijs inlägg vid de tysk-ryska fredsförhandlingarna i Brest-Litovsk. Kabaréerna i Helsingfors hade sina vanliga ekivåka program. Teatrarna hyllade Topelius med Kung Karls jakt och Regina von Emmeritz.
Topelius och Marx har en egen gemensam verkningshistoria i Finland. Deras parallella liv och verk låg ett tag på 1840-talet nära varandra, under de år då bägge var unga tidningsmän och folkfrihetens förkämpar. Men medan Marx drog ut konsekvenserna av samhällets motsättningar och uppmanade proletärer i alla länder till revolution fortsatte Topelius som romantisk nationalist. Han såg till slut finnarna och Finland som ett utvalt folk i ett förlovat land, med ett av Gud givet världshistoriskt uppdrag.
1918 delades finska folket mellan arvet från Topelius och Marx, mellan idealism och materialism, den nationella och den socialistiska utopin. Det borde inte ha varit någon överraskning. Vid lantdagsvalen efter 1907 hade det visat sig att det förnöjsamma finska Kalevalafolket till mångas förskräckelse mest bestod av socialdemokrater.
År 1968 hade det gått 50 år sedan 1918. Till folkdemokraternas Förstamajfest på Senatstorget kom före detta rödgardister busslastvis och möttes av varma applåder. Nu efter femtio år är vi kanske mogna att på tyskt sätt återerövra och bearbeta ”1968” som vändpunkt och generationsupplevelse, med Marx och allt. Topelius, Snellman & co var ännu då stöd för den nationalistiska 1800-talsbarlast som studentrevolten vände sig emot.
Historien har en tendens att skriva om sig själv i femtio- och hundraårsperioder, kring de jämna minnesåren. Detta år är ännu i sin början. Bäst att förbereda sig på förändringar.
Rainer Knapas
är historiker
