Richard Wagner – en motsägelsefull politisk frondör
Foto: Wikimedia Commons
Parallellt med sin nydanande verksamhet inom operakonsten utvecklade Richard Wagner ett högst personligt politiskt och ideologiskt tänkande och handlande. Ett för samtiden udda inslag var en närmast besatt kritik av judiskt inflytande i allmänhet och inom musiken i synnerhet. För eftervärlden har Wagners antisemitism kommit att dominera minnet av hans samhällssyn, skriver Ola Bruhner, med anledning av 200-årsjubileet sedan kompositörens födelse.
Att Wagners antisemitism fått så stor uppmärksamhet är främst en följd av den nazistiska enleveringen av Wagnerminnet. Adolf Hitler talade om honom som nazismens ende legitime förelöpare. I Mein Kampf berättar Hitler att upplevelsen av Lohengrin gjorde honom till wagnerian som 12-åring. Wagners musik spelades ofta vid nazistiska massmöten. Den Hitlerbeundrande svärdottern Winifred Wagner ledde Bayreuthfestivalerna med det nazistiska ledargarnityret som hedersgäster.
Tokyo: Vogonernas attack
Foto: Hans Karlsson
Grävmaskiner ska riva det kreativa, dekadenta och fallfärdiga och bana väg för nya hus och breda vägar i Japan, Sverige och Finland. Vogonerna håller i spakarna men ingen kan ställas till svars. Låt oss lägga oss framför skoporna, skriver Hans Karlsson i sin essä.
Jag sitter i mitt lilla kyffe i Musashikoyama, Tokyo, och tänker på grävskopor. Och på grävskopsmaskinisterna – vogonerna.
När man talar om trollen…
Det förindustriella bondesamhällets föreställningar om troll har faktiskt mer gemensamt med vår tids internettroll än med sagornas fantasivarelser. Och behovet att projicera negativa egenskaper på någon som inte passar in i normerna har aldrig försvunnit, skriver folkloristen Blanka Henriksson, aktuell med boken Trollen och vi.
Har du hört talas om trollen på länge? Gissningsvis inte i samband med ett besök i skogen eller i sökandet efter en bortsprungen ko, men kanske i ett fotbollsreportage då det ”gått troll i bollen” eller i en fantasybetonad långfilm. När man idag talar om trollen är det inte just äldre tiders folktroväsen som åsyftas, men likheterna är trots allt större än skillnaderna.
Ett universum som vaknar upp
Illustration: Kristin Lidström
Bernt Österman anar något ömsesidigt unket i debatterna kring det medvetna livets uppkomst och granskar Thomas Nagels försök att hitta en väg mellan neodarwinism och intelligent design.
I maj 1986 ordnades i Åbo ett jubileumsseminarium med anledning av Georg Henrik von Wrights förestående 70-års dag. Jag kommer i håg att det var första gången jag såg von Wright hålla ett föredrag och att jag tyckte att han på något vis blev större då han talade. Jag minns också att det handlade om medvetandefilosofi och att det förekom en dialog med hans gamla vän Norman Malcolm. Ytterligare har jag en minnesbild av en deltagare som under sessionerna halvlåg i sin sits och tittade upp mot taket med huvudet lutat mot det bakomvarande bordet, som om han flutit på vatten. Jag trodde det var Anthony Kenny, men har senare insett att det nog måste ha varit Thomas Nagel.
Death metal, Knausgård och döden
Illustration: Otto Donner
Det moderna samhällets rädsla för de döda kropparna i vår närhet gör att death metal-bandens frosseri i döden upplevs som så chockerande. Också Karl Ove Knausgård förundrar sig över vår tids stora tabu, skriver Andreas Jakobsson.
”Barn såg lik i öppen kista – på öppen gata” löd en av rubrikerna på nyhetssajten MSN:s startsida den 14 april 2012. Artikeln handlade om att en död kvinna låg i en kista med öppet lock i flera minuter mitt på gatan i stadsdelen Østerbro i Köpenhamn blottad för förbipasserande. ”Flera personer, både barn och vuxna, passerade liket samtidigt som en misstänkt dödgrävare stod bredvid kistan” stod det och sedan uttalade sig ett vittne och en begravningsentreprenör chockat och fördömande om händelsen.
