En utrikesreporters syn på världen
Omslaget till Carsten Jensens reportagesamling Ut säger en hel del. Olika versioner av författaren, tagna från passfoton och visum pryder en blekbrun bakgrund. En ung långhårig Carsten med stålbågade glasögon nere i vänstra hörnet måste vara från 70-, 80-talet någon gång. Längre upp har han förvandlats till en medelålders man. Han åldras mellan bilderna. I boken, som är en samling reportage och texter från drygt trettio års tid, är jaget ständigt närvarande. Som åskådare, betraktare och ibland domare.
Tiden är lika närvarande. Jensen börjar i studentprotesterna och den politiska radikalismen i 70-talets Italien. Därifrån rör han sig framåt, år för år.
Med döden inför ögonen
Jag känner mig tvingad att börja med att diskvalificera mig själv från att överhuvudtaget skriva den här recensionen. Jacques Werup är ingen för mig, ett namn jag hört innan, inte mer. Det här är hans andra självbiografi. Den första, Levande tillsammans från 2006, har jag inte läst. Jag är inte född på 40-talet och jag är inget stort fan av varken jazz eller estradpoesi.
Hafsvidunder, folktro och reformism
”En mäktig liten historia” står skrivet på insidan av bokens skyddsomslag. Det handlar om Fisk och kultur, den isländska författaren Sjóns roman som kom på svenska år 2007. Men det kunde lika gärna gälla hans senaste roman, Skymningsinferno, Sjóns femte bok i svensk översättning. En mäktig bok – och märklig.
Om livet som rusar ifrån en
Jag brukade lyssna på Marcus Birro på radio för runt tio år sedan. Han hade långa krönikor i p3-programmet Frank på kvällarna. Jag brukade sitta nere i källaren och spela krigsspel på datorn. Birro var politisk, arg, rolig och bitter. Han hade poänger, spydde galla över högern, socialdemokratin och Göteborg. Jag tyckte om det. Men han slutade på Frank, försvann ett tag och gjorde comeback i underhållningsprogrammet Let’s dance och i fotbollssoffor på tv. Han flyttade till Norrköping och blev en mediapersonlighet.
Trevliga men otrovärdiga kusiner
Annika Sandelin gör sympatiska vardagsiakttagelser i romanen De siamesiska kusinerna. De manliga karaktärerna saknar däremot trovärdighet, tycker recensenten.
