Haiko Khoo tar emot mig i en enorm, oanvänd kontorsbyggnad i Soho, London. Eftersom han bor där i egenskap av husvakt så är hyran för lokalen låg trots storleken och det centrala läget. Fönstren på gatunivå är draperade med röda skynken med socialisttema och inne är väggarna prydda med gamla propagandaaffischer.
Läget är ypperligt, förklarar Khoo (bilden ovan), som erbjuder guidade Karl Marx-turer i Soho varje söndag kl. 11. Nu bor han bara ett stenkast från de historiska platser han visar grupperna. Bostadshuset där familjen Marx levde i fattigdom i flera år och lokalen där Kommunistiska manifestet skrevs ligger belägna bara några hundra meter från var vi befinner oss.
London är en stad med radikala anor. Under andra hälften av 1800-talet var staden hem för en ansenlig mängd revolutionärer som befann sig i landsflykt: nationalister, anarkister, utopiska socialister och kommunister, alla flockades i Soho för att fly sina reaktionära hemländer.
– Överklassen i England behövde inte, i motsats till den kontinentala, vara speciellt rädd för revolution. Försöken till uppror hade dött i sin linda och Brittiska imperiet var starkare än någonsin. Dessutom har England haft en tradition av att tolerera oliktänkare, förklarar Khoo.
Khoos energiska personlighet är fängslande och det syns att han gillar att stå i rampljuset. Han är också en erfaren offentlig talare, bland annat känd som ett av dragplåstren vid Speakers Corner i Hyde Park. Själv träffade jag honom första gången en vinterlördag på en av de färggranna Marx-rundvandringarna. Den informationsstinna två timmar långa upplevelsen var späckad inte bara med anekdoter från Marx och övriga Londonradikalers liv, utan också med insikter om Marx Kapitalet. Som doktorand med marxistisk teori och Kina som expertområde är Khoo en kunnig guide. De performativa inslagen ger en något surrealistisk effekt åt turen. Till exempel minns jag att han förvånade sin omgivning på gatan med att högljutt stämma upp i Internationalen.
– Mina turer innefattar ett teatraliskt element. Jag gillar den performativa aspekten av det hela , bekräftar han.
Men har de guidade turerna ett politiskt syfte?
– Jag har alltid varit mer intresserad av didaktik än av direkt partipolitiskt arbete. Turerna har inte som avsikt att förmedla något propagandistiskt budskap, utan de handlar om att berätta om Marx och marxismen. Ingen blir heller marxist av att bli tvångsmatad med ideologi, resonerar han.
Khoo är inte utan revolutionära erfarenheter själv heller. Som trotskist bodde han i Östberlin i slutet av 1980-talet och deltog i protesterna mot DDR-regimen. Hans personliga erfarenheter hjälper honom att bättre förstå 1800-talets radikalers liv.
– Att leva i exil för med sig sina egna svårigheter. Dessutom präglas revolutionära grupper ofta av interna spänningar. Gnistor av hopp tänds ibland men ofta är livet fullt av besvikelser.
Efter att ha varit utesluten ur partiet under Tony Blairs period som ordförande är Khoo åter medlem av brittiska Labour och han stöder Jeremy Corbyn. Han beskriver sig som demokratisk reformist och tycker att traditionell kommunism inte fungerar i dagens värld. Men Khoo tror att Labour har potential att skapa förändring.
– För att kunna påverka de globala ekonomiska strukturerna som nu upprätthåller ojämlikhet är det viktigt att vinna val och få regeringsmakten i betydande stater. Förhoppningsvis kan Labour göra det i Storbritannien, förklarar Khoo.
Revolutionärt budskap
Medan den sjungande marxisten i Soho numera sätter sitt hopp till reformismen, representerar Daniel Morley den öppet revolutionära organisationen Socialist Appeal. Vi träffas i samband med en festival till minnet av oktoberrevolutionen 1917 som han är med och arrangerar. På vägen upp till konferensen möts jag av kommunister tillhörande organisationen Spartacus. De delar ut material som försvarar Nordkoreas kärnvapenprogram, men de har inte tid att tala om sin politik i detalj. Väl inne hos Socialist Appeal informeras jag av deltagarna att personerna utanför tillhör en marginell organisation som inte har något att göra med det pågående evenemanget.
Festivalen jag besöker samlar cirka 300 deltagare från olika länder, däribland Sverige och Danmark. Morley, som just hållit anförande för de unga deltagarna, blev själv medlem av Socialist Appeal när han var 19 år gammal. Via organisationen fick han svar på frågor han som ung marxist hade funderat över.
– Jag ville förstå varför ett fenomen som stalinismen hade ägt rum och hur vi kunde förhindra att något liknande skulle ske igen, berättar han.
Som studerande startade han en lokalavdelning för organisationen på sitt universitet. Det ledde till att han så småningom blev professionell marxist. I dagsläge har Socialist Appeal 8 heltidsanställda funktionärer och omkring 400 medlemmar. I sin glans dagar på 1980-talet var medlemsantalet uppe i 8000 och antalet anställda som bäst 250. Också tre av Labours parlamentsledamöter representerade då rörelsen. Idag kan Socialist Appeal inte stoltsera med en enda folkvald, men Morley berättar att flera ungdomar blivit aktiva i radikalvänstern de senaste åren. Dessutom har Corbyns relativa framgångar som ordförande för Labour fått hela vänsterfältet att vädra morgonluft. Morley tror att Labour kommer att vinna följande parlamentsval, men varnar i samma andetag för att det inte kommer att bli enkelt för en Corbyn-ledd regering att genomföra reformer.
– Den brittiska överklassen kommer att göra sitt bästa för att bekämpa en vänsterregering. Till exempel kommer det att ske betydande kapitalflykt från landet och pressen kommer att motarbeta honom, befarar Morley.
Ur arkiven
Meiriam Jump visar ett exemplar av den socialistiska tidskriften Gnistan som Lenin redigerade i London.
Att vänstern åter blivit starkare efter att i flera år levt på sparlåga har enligt experter att göra med den ökade ojämlikheten och nedskärningarna som följt finanskraschen år 2008. Men också upprätthållandet av ett historiskt minne är av betydelse för att idéer ska överleva. En som arbetar med att upprätthålla radikalismens idétradition är Meiriam Jump, biblio-tekarie på Marx Memorial Library.
– Min mormor var från Spanien och min morfar stred med de internationella brigaderna mot Franco. Brigadernas arkiv finns här, så också på det sättet är det här ett drömjobb för mig, berättar hon.
Biblioteket, som gömmer sig bakom en röd dörr i Clerkenwell nära City of London, är hem för en stor samling radikal litteratur. Det slog upp sina dörrar år 1933 som ett svar på nazisternas bokbål i Tyskland. Före det blev bibliotek var huset bland annat redaktion för det socialdemokratiska förlaget Twentieth Century Press. Rummet där huvudsamlingen böcker finns, pryds av en stor fresk som avbildar ledande marxistiska tänkare i England. Den målades år 1934 av greve Hastings som undervisats av den mexikanske konstnären Diego Rivera.
En känd radikal som byggnaden också associeras med är ingen mindre än Vladimir Lenin. När denne befann sig i exil i London 1902-03 förfogade han över ett litet arbetsrum i huset. I rummet, som lämnats nästan intakt sedan Lenins tid, visar Jump upp ett inramat originalexemplar av tidskriften Iksra (gnistan) som Lenin redigerade och som smugglades vidare till Ryssland från London.
Att marxismen inte endast existerar i arkiven är något som Jump, liksom andra radikaler i London, är övertygad om. När biblioteket numera ordnar evenemang ryms alla intresserade inte in. Nästa år lär också bli hektiskt, för då blir det 200 år sedan Marx födelse.
– Vi blir hela tiden kontaktade av människor runt om världen som säger att de vill boka biljetter för eventuella evenemang vi ska ordna. Det känns som om förväntningarna är stora, vilket naturligtvis sätter en del positiv press på oss, berättar Jump entusiastiskt.
Text & foto Johan Ekman
Karl Marx Walks arrangeras varje söndag med start kl 11. Start vid Criterion Theatre, Piccadilly Circus. marxwalks.com
Marx Memorial Library är öppet måndag till torsdag kl. 16-18. Guidningar arrangeras tisdagar och torsdagar kl. 13. Adress 37A Clercenwell Green. marx-memorial-library.org
