Vilka professorer litar vi på? David Ray Griffin är professor i teologi. Steven Jones är professor i fysik. För ett år sedan rekommenderade jag läsarna av Ny Tid att stifta bekantskap med innehållet i Griffins två böcker om händelserna den nionde september 2001. Nu vill jag komplettera med en hänvisning till Jones’ artikel ”Why Indeed Did the WTC Buildings Collapse?”(www.physics.byu.edu/research/energy/htm7.html).

I det senaste numret av Ny Tid (8/06) står det skrivet med stora bokstäver: ”De flesta stora frågorna i dagens värld är glokala”. Men i den underliggande brödtexten läser vi: ”De flesta stora frågorna i dagens värld är lokala”*.

Kanhända hänger jag bara upp mig på bokstäver. Den senare versionen väcker i all fall mina tankar. ”Vi är på väg – det kommer att bli en lång väg – mot en värld där såväl den nationella utrikes- som inrikespolitiken stegvis ersätts av en världsinrikespolitik”, skriver grundlagsprofessorn Lars D. Eriksson i nämnda kolumn.

Världsinrikespolitik förutsätter en världsfederation och en världsregering. En sådan federation och en sådan regering måste med nödvändighet vara mycket annorlunda än våra nuvarande stater och regeringar.

”The fundamental organization of contemporary states is plainly still military, and that is exactly what a world organization cannot be”, skrev H.G.Wells redan i slutet av 1920-talet.

Tiden är knappast mogen för att grunda globala politiska partier. Partierna är organisationer som kämpar om makten i bestämda stater. Behovet av globala politiska partier uppstår antagligen först i det ögonblick då ”världsinrikespolitiken” blivit ett faktum. Däremot har World Social Forum visat sig vara en idé vars tid är inne. Socialforum är inte ett parti men väl ett viktigt steg i riktning mot en ny ekonomisk och politisk världsorganisation. WSF synliggör det globala samhällets framväxt.

På WSF i Bamako (Mali) i januari diskuterade jag med afrikanska bibliotekarier om hur biblioteken ska fås att spela en viktigare roll i WSF-processen än hittills. I ”världsinrikespolitiken” borde den traditionella maktfördelningen byggas ut med en ny statsmakt, som balanserar och kontrollerar den lagstiftande, verkställande och dömande makten. Den nya statsmakten skulle kunna bygga på biblioteket och på internet, vilka egentligen utgör (eller snart kommer att utgöra) en och samma institution. Vid ingången till det tjugonde århundradet kan vi konstatera, att biblioteksmaktens teknologiska och ekonomiska förutsättningar föreligger. Återstår att skapa den politiska viljan: det historiska blocket av samhällsklasser och yrkesgrupper som vill och förmår utmana och besegra den nuvarande makten över informationen.

*) vid textbehandlingen har ”g” olyckligtvis fallit bort. Red.anm.

Skribenten är aktiv inom Attac