Allt högljuddare krav ställs på att invandrare ska intressera sig för ”västerländsk” kultur. På Gottsunda vårdcentral avlyssnade jag ett samtal som pågick i väntrummet. ”Alla vet dom vem Bin Laden e, men frågar ru om Göran Persson skakar de bara på huvet”. Dom i det här fallet var en kurdisk familj i grannsoffan. Mamman hade sjal. Pappan skäggstubb.

Det är en ganska vanlig uppfattning. Invandrare håller sig till sitt. Titta bara på alla paraboler. Särskilt vi muslimer måste bli öppnare och komma ut ur vårt slutna skal. Men är det en sann bild? Det är tveksamt.

Först och främst tror jag inte på att det finns någon tydlig gräns mellan en ”västerländsk” och en ”österländsk” kultur. Det är tankefoster, skiljelinjer som vi använder för att kunna klassificera, förstå. Verkligheten är komplexare.

Men låt oss säga att det är så, för enkelhetens skull. För att kolla hur pass sant det är att muslimer skiter i västerländsk kultur, besök en moské. Det har jag gjort flera gånger. Efter gudstjänsten rusar killarna ut på nolltid. Varför denna brådska? I en del fall handlar det om jobb men i dessa tider av massarbetslöshet är det nog snarare teven som kallar. Och det är inga mullashower man skyndar till. Uppbyggliga predikningar. Nej, det är amerikanska såpor. Med en metafor kan man säga att böneutroparen ropar förgäves från sin minaret medan tevens hångel sätter massorna i rörelse.

Muslimer går i Nikeskor och firar Eid på McDonald’s. Ungdomarna dumpar sin gamla identitet och imiterar idolerna från MTV för att bli igenkända, förstådda. Araben förvandlar sig till ”lök” och sudanesen till ”nigger”. Förortskulturen har ju som alla vet ingenting med Iran, Sudan eller Somalien att göra. Det finns inga ”svartskallar” utanför Sverige. Invandrare blir man när man går över gränsen. Så det är rappakalja att invandrare-muslimer ser ner på ”västerländsk” kultur. Deras kultur är västerländsk rakt igenom. Det är bara det att folk inte har lärt sig att känna igen den.

Det är till och med så att muslimer i gemen är öppnare mot Väst än vice-versa. Intellektuella från den muslimska världen kan räkna upp namn som Shakespeare ochGoethe. Men knappt en kotte förutom islamologer och orientalister känner till de stora sufiskalderna Hafez och Rumi.

Det finns ingen motsvarande lust hos västerlänningar i exil att lära av andra. I Gulfstaterna lever de vita invandrarna i muromgärdade ghetton där de dansar små grodorna och sjunger nubbevisor. De ser det som en självklar rättighet. De skulle bli kränkta om regeringarna i dessa länder införde prov i arabiskhet – en för oss absurd idé.

Med tanke på detta kan man misstänka att snacket om att invandrare inte bryr sig om ”västerländsk” kultur egentligen handlar om något betydligt krassare – pengar. Det finns en ”kulturhierarki” med den rike högst upp och den fattige längst ner. De som har stålar kan skita i att anpassa sig till andra medan den svage måste spela efter reglerna.