I fjol fick min farbror sparken från nöjesfältet ”Tralalaa” i Korso.
Han jobbade kvällstur som pandabjörn fram till klockan åtta. Efter det lufsade han med dräkten på till baren och beställde en öl, som han drack genom att lyfta på masken. Han pratade aldrig med någon och störde aldrig. Han var inte en sån typ.
Sedan stängdes nöjesfältet för att ge plats åt en bilparkering. Man kan ju förstå det, bilar finns överallt.
Och vem vill väl roa sig på ett nöjesfält i en tid då Kossu-flaskan kostar sju euro?
Men min farbror ville inte överge sin pandadräkt. Han intalade sig själv att nöjesfältet kommer att öppna igen eller att något annat ledande företag i upplevelsebranschen anställer honom som karamellutdelare för barn. I Korso hade min farbror delat ut också kondomer, Vanda är ju Vanda. Flickorna där är på tjocken i princip under hela förskoletiden, i lågstadiet skär de sig själva och tappar tänderna före konfirmationen. Det finns folk som säger att de känner levande tjugoåringar med förståndet i behåll, men det pratas ju så mycket.
Jag började oroa mig för min farbrors depression då vi satt och såg på backhoppning. Janne Ahonens klara segrar tyckes inte bekomma honom. 149.5 meter i Obersdorf och han höjde inte ens på tassen. Redan en tid hade han ätit och sovit med björndräkten på.
Min farbror ville vara redo. Stanna kvar i sin roll. Det kunde när som helst komma ett samtal från ett nöjesfält i behov av en panda. Han mumlade bakom masken hur slickepinnarna som han delade ut var de bästa i världen. Hur barnen skulle få det tråkigt utan farbrors slickepinnar. Vi försökte komma ur den pinsamma situationen genom att skruva upp TV-ljudet på högsta volym.
Eftersom min farbror började kissa ner sig i dräkten, och vi inte ens här tolererar vad som helst, fick han lov att sova ute. Snart flyttade han till skogen intill och började äta rötter och bär. Eftersom rötterna och bären här i trakten smakar avgaser, började han uthungrad tigga. Jag och min familj kände skam och tillsammans med min bror gick jag för att leta efter min farbror i skogen. Vi försökte locka fram honom med hjälp av socker och en bekant sång, som vi visste att han tycker om. Slutligen kom han fram bakom träden och sa hej. Vad vet grabbarna?
Vi tog fram hagelgeväret som vi hade med oss och skjöt flera skott i honom. Min farbror flydde blodig in i skogen. Ett ljudligt skall sökte sig upp längs granstammarna. Vi letade upp min farbror för att skära örat av honom. Mamma hade uttryckligen bett om det högra örat. Men det enda vi fann var pandadräkten i ett enda blodigt bylte. Min farbror är klädd i något annat nu. Jag sitter i all tysthet hemma med familjen och väntar på att en ny era ska börja.
Otto Heinonen
