995

Den moderna ryska filmen har förblivit relativt okänd i Finland. Om man bortser från den internationella samproduktionen Blizjniy krug (Den inre cirkeln) var Kukushka (Göken) år 2003 den första ryska filmpremiären i Finland sedan Sovjetunionens fall. Ryssland är dock internationellt sett en betydande filmnation med en årlig produktion på omkring 150 långfilmer.

Det lama finländska intresset för modern rysk film – och modern rysk kultur i allmänhet – skulle te sig naturligt om Ryssland var litet och geografiskt långt borta. Men till vår lycka (och olycka) är Ryssland stort och vi delar en lång gräns och historia.

Att rysk film inte distribueras förklaras ändå delvis av pragmatiska orsaker. Det sovjetiska Kosmos-filmbolaget var verksamt i Finland in på 1990-talet och hade en egen biograf i Helsingfors. När bolaget gjorde konkurs uppstod ett tomrum som ingen fyllt. Men i stor utsträckning handlar det också om fördomar och likgiltighet. Den ryska minoriteten i Finland är fortsättningsvis den som, efter somalierna, oftast utsätts för rasism.

Den finländska avoga attityden sammanfattas ganska väl av de åsikter Jari Tervouttrycker i Hbl:s Bokextra. ”Det är korkat av politiker och författare att säga att Ryssland inte på minsta sätt utgör en fara för Finland. Kreml är fortfarande Kreml. /…/ Ska vi uttrycka det så att kärleken mellan en elefant och ett marsvin alltid är besvärlig, speciellt när elefanten börjar förklara marsvinet sin eldiga kärlek”.

Med tanke på den ställning Ryssland har i världen och i den finländska ekonomin är det inte hållbart i längden att finländarna inte har en aning om hur livet i verkligheten ser ut bakom östgränsen.

Anton Schüller