I ett tal inför den amerikansk-judiska kommittén (AJC) 2004 uppmanar Per ett avståndstagande från IAEA:s arbete i Iran och Europas försök till inblandning i Iranfrågan. Man kan naturligtvis alltid hävda Israels säkerhet när man diskuterar staterna i Mellanöstern. Men trots detta, och med säkerhet i baktanken, kommer flera tunga rapporter efter varann som uppmanar till ett realistiskt värderande i stället för ideologiska åsikter. För sådana trosuppfattningar har redan genom historien visat oskyldiga människor sin våldsamma natur. Man kan också hävda att målet med att störta regeringar är större än den blodgjutna vägen dit. Samtidigt störtar man dock de grundläggande principer och konventioner som är tänkta att skydda de hav av civila som meningslöst alltid faller offer för hatiska och rasistiska ideologier som bottnar i rädsla och förakt. Dessa ideologier har, som toppen på ett isberg, planetariska ambitioner.
Det märker man när företrädare inte nöjer sig med ett inbördeskrig i Irak. Avstampet till en invasion av Iran är i mildaste ordalag början till en mycket komplicerad kontext för de som hela tiden sökt de alternativa vägarna (och som i fallet Irak hade rätt).
Därför är det viktigt att se var dessa krigstörstande ideologer befinner sig. För Pers del gäller alltså att “om USA måste intervenera i Iran någon gång i framtiden för att skydda mänskligheten från en katastrof utan motstycke så kommer vi återigen att säga till världen: Tack Amerika!” (egen översättning, AJC tal 2004).
Så var är Per? Han har redan inlett landstigningen av en stat i Mellanöstern. Igen. Men Per är inte bara i Iran. Han är också i stan. Närmare regeringen än så här har han inte varit sedan han själv var vice statsminister under Folkpartiet.
Så nej, Per. Det är inte demokrati, dumbom! Det är ett blint absolutistiskt strävande efter envåldsmakt över vår planet.