Katarina Blomqvist är forskningsbiblotekarie på centret för information om kvinno- och könsforskning i Köpenhamn.
– Ur den finlandssvenska pionjärgenerationen återfinner vi t.ex. Solveig Bergman i Oslo, chef på NIKK – Nordiskt institutt for kvinne- og kjonnsforskning. Och som finlandssvensk chef för Kilden, det norska infocentret för genusforskning, har vi Maria Grönroos. Hon var med och startade kvinnoforskningsbiblioteket vid Åbo Akademi. Vi har en finlandssvensk maffia inom kvinnoforskningen, säger Katarina lugnt och stolt.
Själv är hon nästintill kvinnoforskningen personifierad, mån om att delge diger och vetenskapligt korrekt information om kön och genus.
ÅTERFUNNEN KVINNOHISTORIA
– På 60-talet märkte Nynne Kock vid Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn, att den kvinnorelevanta infon saknades i katalogerna. Hon fick tillåtelse att använda en kvart om dagen för att registrera och lagra information. På 70-talet gjorde den feministiska rörelsen behovet ännu tydligare. Nynne fick mera resurser och en liten avdelning på Det Kongelige Bibliotek för information om kvinno- och könsforskning.
År 1982 blev Kvinfo ett självständigt bibliotek, och den första fasen med att göra material synligt var avslutad. Den andra fasen, att aktivt samla och köpa in böcker, evaluerades positivt 1987, och den visionära tredje fasen kunde få sin början. Katarina Blomqvist berättar att Kvinfo nuförtiden är själv-ägande. Och där gäller ”armlängdsprincipen”. Grundfinansieringen kommer från kulturministeriet, men den högsta myndigheten för Kvinfo är styrelsen. Där sitter representanter för bibliotek, kvinno- och jämställdhetsorganisationer, kvinnoforskningen och universitetet. Det nyaste inslaget i styrelsen är representanter för journalistskrået.
– I slutet av 90-talet började vi med digitala projekt för att göra den danska kvinnohistorien tillgänglig ”online”. Via Kvinfos nätsidor hittar man kvinnorörelsens publikationer och tidsskrifter ända från rösträttsrörelsen 1885–1920. Där finns också en stor expertdatabas, bestående av professionella kvinnor från samhällets alla områden, som blivit ett viktigt verktyg för journalister som behöver sakkunskap och kommentarer.
– Vi har också en lillasysterdatabas, ett register över kvinnor som har de kvalifikationer som behövs för att sitta i olika styrelser. Det gör det lättare för företag som vill göra något åt den skeva indelningen att hitta kvinnorna. Nytt är att vi samarbetar med arbetsgivarföreningen Dansk Industri i detta projekt, berättar hon.
– En viktig del av vår verksamhet utgörs av nättidskriften Forum for køon og kultur, med en akademisk och en populär avdelning. Den bygger på samma principer som allt vi gör. Vi ser genus som ett kunskapsområde och inte som ett känsloområde. Vi citeras ofta i dansk press. När vi tagit upp en vinkel förs den vidare i andra media.
INTEGRATION OCH SAMARBETE
Kvinfo har reagerat på den alltmer invandrarfientliga debatten i Danmark genom att upprätta ett mentornätverk där danska kvinnor och invandrarkvinnor möts i par. Mentorerna ger till exempel råd om kurser, ser igenom arbetsansökningar och introducerar sina egna nätverk. Systemet har via Kvinfo blivit ett välkänt och praktiserat begrepp.
– Vi matchar invandrarkvinnor och danska kvinnor på basen av deras gemensamma professionella kompetens, säger Katarina. Det innebär att vi måste djupintervjua alla kvinnor så det inte uppstår orealistiska förväntningar. Speciellt invandrarkvinnorna var skeptiska först, men efter att danska kvinnor börjat anmäla sig som frivilliga blev det en stor succé. Det tar mycket arbete i anspråk att skapa kontakterna, säger Blomqvist, men det är integration som fungerar.
Kvinfo är också involverat i samarbetsprojekt med Mellanöstern och Nordafrika. Rent konkret betyder det dialog på regional nivå från Marocko i väster till Irak i öster. I Marocko, där 70 procent av kvinnorna är analfabeter och klasskillnaderna är stora, är det svårt att nå ut med information. Det kan då innebära att gå ut i basarerna med upplysningstält, radioinslag eller att köpa tevetid just efter de egyptiska såpoperorna. Och att kontakta de lärda lekmannajurister som har ett enormt inflytande i lokalsamhällena.
– Domstolar och kvinnoorganisationer är viktiga när det gäller att omfatta den nya familjelagen i Marocko. Förut kunde skilsmässor drivas igenom utan att myndigheterna var involverade. Det nya är att mannen inte är familjens överhuvud, utan att lagen ger kvinnan och mannen ett gemensamt ansvar. Också kvinnan har rätt att ansöka om skilsmässa. Polygami har inte totalförbjudits men numera har hustru nr.1 vetorätt och många villkor bör uppfyllas före månggifte kan ingås. Lagen ger inte kvinnor och män samma rättigheter genom ett trollslag, men enorma framsteg har gjorts. Domstolarna har upprättat speciella avdelningar för familjelagen och av domarna där är hälften kvinnor.
– I Marocko finns massor med kvinnoorganisationer som är mer radikala än i Danmark. De sekulära vänsterorienterade kvinnoorganisationerna där har mycket mera att lära oss än omvänt. Man märker att de verkligen har något att kämpa för. Men där är å andra sidan avståndet enormt mellan välutbildade proffsiga kvinnor och kvinnorna ute på landet som varken kan läsa eller skriva. Utmaningen för oss är att bredda samarbetsbasen och nå fram till de religiösa muslimska kvinnoorgansisationerna som finns, men där vi inte omedelbart kan känna igen oss.
Till Kvinfos framtidsprojekt hör att i fortsättningen inte bara samla invandrarkvinnornas livsberättelser på internet. Nu ska det också handla om invandrarmän som vågat sig bakom stereotyperna och utmanat könsrollerna både i Danmark och i sitt gamla hemland.
Nätsidor: www.kvinfo.dk
www.nikk.uio.no
Monika Pensar-Granroth
