Får en politiker bli utmattad? Det frågar Claes Andersson i en intervju i centerns webbtidning Verkkoapila. En ännu mer aktuell fråga är: Får en minister tänka?


Statsminister Matti Vanhanen vill inte höra sina ministrar tänka, åtminstone inte tänka högt. Beslut som en gång i tiden fattats får inte diskuteras, hur olyckliga de än efteråt visar sig vara. Det s.k. produktivitetsprogrammet var från början en olycklig idé, det borde varje minister med en elementär uppfattning om samhället och statsapparaten ha insett. Från t.ex. universitetens sida har man för länge sedan varnat för de följder nedskärningen av personalen kommer att få för forskning och undervisning. Utan reaktioner.

Nu när nedskärningarnas omfång blir allt tydligare börjar man sent omsider vakna t.o.m. inom regeringen. Åtminstone har näringsminister Mauri Pekkarinen gjort det, och det kan man förstå. Enligt finansministeriets direktiv ska 1160 arbetsplatser bort inom arbetskraftsbyråerna, vilket enligt arbets- och näringsministeriets kalkyler skulle innebära att 20 byråer måste stängas. Planen är obegriplig, speciellt med tanke på den växande arbetslöshet som väntar oss.

Nu har Pekkarinen meddelat att han, som ansvarar bl.a. för arbetskraftsbyråerna, inte kan godkänna så omfattande nedskärningar. Han är inte särskilt radikal, han kan acceptera en nedskärning med 20 procent, vilket redan verkar egendomligt – hur skulle servicen kunna upprätthållas med en så starkt nedskuren personal? Men där drar han gränsen, han kan inte vara med om att fatta beslut om större nedskärningar.
Men enligt regeringens spelregler skulle Pekkarinen inte få säga detta. Vad finansministeriet bestämt och hela regeringen godkänt får inte ifrågasättas. Ministrarna förutsätts inte ha ett eget ansvar.

En halvtidsutvärdering av produktivitetsprogrammet har utförts av PricewaterhouseCoopers, en av de stora internationella revisions- och konsultbyråer som borde ha varnat för finanskrisen men i själva verket var medskyldiga till den. Enligt ett läsvärt och avslöjande pressmeddelande på finansministeriets hemsida anser byrån att programmet inte genomförts tillräckligt effektivt. ”Oklarheten med de motiveringar som ligger till grund för allokeringen av årsverkesmålsättningarna har i synnerhet försvårat interaktionen mellan finansministeriet och förvaltningsområdena.” Sådant går ministrarna på.

Peter Lodenius

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.