Är det bra för miljön att produktionen minskar, eller åtminstone inte växer så snabbt som förr? Eller är det så att vi inte har råd med effektiv miljövård under dåliga tider?
Miljön påverkas visserligen i högsta grad av den ekonomiska utvecklingen, men förhållandet är inte okomplicerat.
I början av 1970-talet var tre framträdande amerikanska miljödebattörer, entomologen Paul R. Ehrlich, fysikern John P. Holdren och biologen Barry Commoner, oense om orsakerna till den tilltagande miljöförstöringen i USA efter andra världskriget.
Commoner ansåg att det var förändringar i själva produktionsteknologin som huvudsakligen hade orsakat ett större tryck på miljön – till exempel ökad användning av nya plastmaterial, syntetiska bekämpningsmedel och radioaktiva ämnen.
Ehrlich och Holdren framhöll däremot att teknologin inte förklarar allt, utan att också den ekonomiska tillväxten och befolkningsökningen är viktiga faktorer.
Den här lärda debatten, som tidvis gick mycket het, ledde till att man slutligen mer eller mindre enades kring den enkla formeln I = P*A*T där I står för Impact (inverkan på miljön), P för Population (befolkning), A för Affluence (välstånd) och T för Technology (teknologi). Formeln, som alltså har nästan 40 år på nacken, är fortfarande nyttig som hjälp för att strukturera olika faktorer som bidrar till miljöproblem – eller omvänt faktorer som kan hjälpa till att minska på miljöproblemen.
Poängen med IPAT är att var och en av multiplikationsfaktorerna bidrar till slutresultatet, alltså vilken inverkan (utsläpp eller skada) som uppstår inom en klart avgränsad ekonomi, såsom ett land. I fråga om koldioxidutsläpp kan man till exempel räkna med att Inverkan (CO2-utsläpp) = befolkningens storlek * BNP/capita * CO2-utsläpp/BNP. Om CO2-utsläppen ökar kan det alltså bero på a) befolkningstillväxt, b) att befolkningen blir rikare (real-BNP/capita ökar) eller c) att produktionen/konsumtionen blir ”smutsigare”, d.v.s. mera CO2-intensiv – och vice versa för minskande utsläpp.
IPAT-ekvationen kan hjälpa en att greppa vad till exempel en ekonomisk nedgång innebär för miljön. För det första leder en reell nedgång i ekonomin till att A-faktorn, BNP/capita, sjunker, och det leder i sig till minskade utsläpp. Men samtidigt kan också T-faktorn påverkas – och det är inte alls klart i vilken riktning. En recession kan leda till stora omvälvningar i konsumtion och produktion, vilket kan innebära att produktionsstrukturen överlag blir mer eller mindre utsläppsintensiv. I princip påverkar en ekonomisk nedgång kanske till och med befolkningsutvecklingen på längre sikt. Ett av problemen med IPAT-ekvationen är just att faktorerna P, A och T är beroende av varandra.
Överlag verkar det i alla fall sannolikt, att en ekonomisk nedgång åtminstone på kort sikt också åtföljs av motsvarande minskningar i utsläpp och andra miljöeffekter. Samtidigt är det tyvärr på längre sikt möjligt att till exempel investeringar i miljövänligare produktionsteknologi eller utsläppsrening med större sannolikhet förblir ogjorda då den ekonomiska utvecklingen inte är gynnsam. Ett viktigt budskap till politiker och andra beslutsfattare är därför att hålla fast vid stränga miljökrav även under ekonomiskt dåliga tider.
Linus Lång
