För oss i Petersburg är radion den främsta informationskällan. Populärast är Radio-Peterburg, men numera föredrar många i min krets Echo Moskvy. Det är en station som orienterar sina lyssnare i så olika riktningar att den antagligen till fullo motsvarar den uppfattning om yttrandefrihet som de flesta invånare i vår stad har.
På natten ringer folk in för att tala om de mest intima sidorna av sina liv med en sexolog, på dagen pågår hetsiga diskussioner kring den ryske presidentens senaste uttalanden och mot kvällen kan man lyssna på lektioner i ekonomins ABC.
En programserie, ”Segerns pris”, som handlade om andra världskriget inklusive krigen mot Finland har väckt särskilt häftiga reaktioner. Det var som om själva tekniken bågnat i veteranernas känslostormar när de vägrade godta att det förekommit ”onödiga offer” i kriget.
Radion var också på när jag igår fick dörrar installerade i min nyrenoverade lägenhet. Det gjordes av den vackre Roman som genast efter sin ingenjörsexamen hade hamnat i armén. Från den tiden minns han gärna hur han tillsammans med en zigensk vän brukade uppträda med sång till gitarr. Efter armén gifte han sig, fick en dotter och insåg att han inte kan försörja sin familj på en ingenjörslön.
Så medan Roman nu jobbade med mina dörrar hörde han genom korridoren Echo Moskvy och började diskutera med mig. Han berättade att Molotov-Ribbentrop pakten egentligen var engelsmännens påhitt, att det var tyskar som sköt de polska officerarna i Katyn, att det var amerikanerna själva som stod bakom attacken mot WTC i New York och att Ahmadinejad är den mest framstående och finkänsliga ledaren av alla politiker i dagens värld.
Vilken radio lyssnar Roman på? Det är klart att hans station sprider en lika fragmenterad som falsifierad information. Det är en station som uppmanar folk att delta i de årliga nationalistiska ”Ryska marscherna”. Och den forne ingenjören, som drömmer om att hans dotter skall bli kompositör, ställer upp. Han tar emot de broschyrer och tidningar som delas ut.
Och han läser att om inte Hitler hade börjat gräla med Stalin skulle de tillsammans ha kunnat erövra hela världen och dela upp den sinsemellan. Han läser att det är judarna själva som hittat på lögnaktiga historier om Förintelsen och att zigenare, ja de är knarkhandlare och tjuvar… Antagligen stannar Roman ändå upp här och minns sin vän zigenaren som har fortsatt med att komponera sånger.
På teve och i högtalarna under de ”Ryska marscherna” ropar man högt om hur nödvändigt det är att samhället konsolideras ifall vi vill uppnå stabilitet och välfärd. Man anklagar oppositionen för att samhället är splittrat. Ja, visst är vårt samhälle splittrat när ingenjörer börjar installera dörrar och läkare arbetar som servitörer. Och visst splittras samhället när byråkraterna i Kreml predikar att såväl lärare som läkare inte är något annat än servicepersonal.
Vår tid kännetecknas av att människor kan få mat i magen endast om de offrar sin bestämmelse i livet. Glöm att du är ingenjör och ät dig mätt! Glöm att du ville bli arkeolog – ät dig mätt istället! Men glöm inte att det enda som uppskattas i dag är din beredskap att betjäna!
Det är en motsättning som också syns i språket. Det har blivit allt vanligare att inte längre säga ”han ljuger” eller ”han bedrar” eller ”han ger avsiktligt fel information”. Istället kuttrar man mjukt: ”han skojar”, ”han är så ivrig”, ”han är bara lekfull”. Och så promenerar man glatt vidare i lögnens träsk.
Valentina Uzunova
övers. Kristina Rotkirch