Bästa vänner,
I december ifjol auktionerades en papperslapp ut på Sotheby’s i New York. Någon gång hade den varit vårdslöst hopvikt, men numera var den omsorgsfullt utslätad. Det var frågan om ett pappersark där Bob Dylan hade skrivit ner lyriken till sin legendariska låt The Times They are A-Changing. Lappen uppskattades inhämta omkring 300 000 dollar, men förväntningarna kom på skam då den slutligen gick under klubban för 422 500 spänn. Köparen, en chef för en hedgefond, är en storsamlare av musikmemorabilia och äger bland annat John Lennons gamla gitarr och den sortens grejor.
Frågan infinner sig: vad är det som gör att någon är färdig att betala närmare en halv miljon dollar för just den här papperslappen?
Dels handlar det väl om en enkel varufetischism, och häri ligger på sitt sätt faran i en alltför marknadsorienterad konst. I ett fulländat kapitalistiskt samhälle saknas, enligt Marx, sociala relationer mellan individer, istället existerar bara sociala relationer mellan de föremål, varor, som individerna äger. Dessa föremål fungerar som ett slags markörer eller symboler som laddas med rudimenten av de förlorade sociala relationerna. I ett sådant system trivialiseras konsten till ett slags varumärke som anger status. Bob Dylans papperslapp blir inget annat än ett avundsvärt, unikt objekt som på ett socialt plan förmår upphöja en hedgefondchef över sina likar.
Men å andra sidan är den här dyrbara lappen också en intressant illustration av det som litteratursociologen Pierre Bourdieu kallar för det symboliska kapital. Enligt Bourdieu utgörs ”värdet” på konstföremål av det specifika symboliska kapital de besitter, som är lika legitimt och lika verkligt som ekonomiskt kapital, men bara av en annan sort.
Det som gör att just den här papperslappen uppfattas som så värdefull är att Dylan har strukit över vissa ord och gjort ändringar i texten, och dessutom skrivit namnet under. Detta ger lappen ett skimmer av autenticitet och leder tankarna till en magisk skaparhandling i det förflutna, då lyriken till en av vår tids mest berömda folklåtar blev till. På något plan är det tillgången till detta magiska ögonblick som man betalar denna hisnande summa pengar för. Tillverkningen av ett ”äkta konstverk” är en magisk handling, och det äkta konstföremålets skapelse fullbordas med konstnärens signatur. Bourdieu hävdar att det är förekomsten av den här sortens magiska handlingar som kännetecknar ett autonomt kulturfält.
Magi, det är ett intressant ordval för att beskriva fenomenet. I ett giftigt ögonblick förklarar Bourdieu att magi är något som utbildade människor tillåter sig iaktta enbart i studiet av exotiska, primitiva folkslag. Men eftersom antropologi enligt honom huvudsakligen går ut på att analysera det egna samhället från ett tryggt avstånd, kan alla iakttagelser av de fjärran människorna tillämpas på det egna samhället. Magin, enligt honom, kan vi bäst iaktta i den mediala kulturkritiken där värdet på olika konstnärer kontinuerligt förhandlas fram.
Så visst är det någonting egendomligt som händer då en auktionsförrättare i New York säljer en papperslapp för drygt 400 000 dollar. Dels skvallrar det om att vissa människor uppenbarligen har på tok för mycket pengar, men å andra sidan är det just den symboliska prestige som detta föremål förknippas med som tillåter oss att betrakta konstverk som viktiga, värdefulla. Så där ”på riktigt” värdefulla, så att man är färdig att betala pengar för dem. Och på något plan är det den här sortens fanatiska vördnad som krävs för att en självständig konstform ska kunna existera i samhället.
Reflekterar man över konstens värde – det i någon mån eteriska, föränderliga, omätbara, oförutsägbara värdet – så kan man lika gärna kalla det för magi, den process där man övertygar varandra om sakers betydelse eller värde. Men å andra sidan, betraktar man valutors värde, eller aktiers, eller samhällsekonomiernas tvära kast, så undrar jag om inte så gott som all kapitalistisk ekonomi bygger på samma sorts magi, bara mycket, mycket större.
Lasse Garoff
är informatör vid Finlands
kulturinstitut i Köpenhamn
