Veckans hottaste skvaller! På stan och i tvättstugan (90 grader)!

1. Ryssland

Pervomajskoje. Optimisten vill hoppas att namnet får klang av varning och vändpunkt, liksom tidigare Tjernobyl. Jeltsins militära härdsmältande av byn blev inte populärt: det var en alltför instruktiv miniatyrmodell av vart Rysslands hela Tjetjenien-polit ik leder, kulminerande i ett trubbigt ”Bomba dom till stenåldern”-angrepp à la Groznyj och S:t Michel.

Dessutom lyckades armén pinsamt nog inte med den primitivaste av alla målsättningar, att fysiskt förinta alla inringade: hälften av rebellerna tog sej ut. Inte ens hela den ryska gisslan lyckades Ryssland ta livet av, trots att det ur Jeltsins synvinkel h ade varit bekvämast. Redan förra veckans onsdag deklarerade han att tjetjenerna dödat ’alla’. När sen dammet lagt sej påstods ett hundratal pantfångar ha återuppstått. Mirakulöst.

En nobb för Ryssland i Europarådet skulle uppfattas som ett stöd för dem som vill ha hårdare tag i Tjetjenien, sa Jeltsin åt väst på tisdagen, samtidigt som han i duman krävde hårdare tag mot Tjetjenien.

I och med Pervomajskoje är alltså Ryssland nu i euroskick. Och Europarådet är i Pervomajskoje-skick, kunde man tillägga.

2. Borgåbladet

Också den rysaren fick ett brutalt slut. Enligt Lars ’Murdoch’ Rönn, Lasse ’Berlusconi’ Koivu och deras tidningar bör vi nu genast glömma allt (”arbetsro”). Men det blir svårt att glömma Konstsamfundets panikreaktion och tappade ansikte n är dom inte blev av med chefred. Rolf Gabrielsson utan att blotta järnnäven i silkesvanten.

Alltför klar text från maktens håll har nu skapat en pressetiskt laglös situation. Principlösa journalister ser sina chanser mångdubblas. Hbl:s redaktionschef Staffan Bruun raderade förra veckan en annan Hbl-journalists Konstsamfundet-kritiska jutt u — en intervju med en soc&kom-lärare — från Hbl:s centraldator, och skrev själv istället: ”På nyhetsplats tiger Hbl inte om kritik mot Konstsamfundet” (19.1).

Med andra ord, på ledarsidan gör man det? Också rubriken är gåtfull: ”En ärlig Hbl-journalist har inget att frukta”.

En ärlig journalist i vilket medium som helst skulle aldrig låtsas vara så säker på att rätt går före makt. Ändå var det utmärkt att Bruuns juttu kom in. När man kastar en käpp i flocken skäller den hund som träffas. Och principerna han spikar kan vara roliga att spara för senare bruk.

I verkligheten har alla Konstsamfundet-anställda journalister mycket att frukta, eftersom det är Konstsamfundet som avgör vem som är ”ärlig”. Sparkade Gabrielsson var väl oärlig när han tog in för tidningsägaren ofördelaktiga insändare utan att bemöta och tillrättalägga dem? (Rafael Paros ledare, Hbl 20.1). Inte alls, säger Lasse Koivu, utan att ändå säga nåt (TV-nytt 23.1).

Hur var det nu igen: det frisinnade och öppna Svensk(afolkparti)finland?

3. Norrbacks

senaste ’utspel’ — att fsv. tidningar, isynnerhet Hbl och Vbl, blivit sensationsslask à la svensk kvällspress — fick inget bifall alls. (Fast har nåt mannen sagt nånsin fått nåt bifall, vid närmare eftertanke?)

Fiffigare än en oartikulerad grymtning hade varit att spela ut tidningarna mot varann. Norrback kunde t.ex. ha påpekat hur föredömligt Ny Tid, i motsats till dom ovannämnda boulevardblaskorna, tigit om alla sensationella konflikter och ’skandaler’ inom SFP: bondeupproret mot EU, manskvoteringen av ministrarna, infifflandet av Stenbäck i Kulturfonden, A-M Audas’ kritik vid sin avgång som kretsordförande, hennes krav att Norrback ska avgå från åtminstone en av alla sina poster i partiet (minister, or dförande, riksdagsman)…

Allt detta har vi förbigått med skonsam tystnad. Ju mera man tänker på saken, desto klarare framstår Ny Tid som det idealiska SFP-språkröret. Med Norrbacks mått mätt.

4. Finlands vapenexport

till Asien är hotad, just när den skulle komma igång på allvar. Alltför många reportage från flickdödande kinesiska barnhem har visats i TV på sistone. Känner YLE överhuvudtaget inget ansvar för vår ekonomi?

5. Ny Tid

är onödigt PC (politikst kårekt), tycker författaren Thomas Wulff i förra veckans Ny Tid. Det är välkommen kritik — vanligen tycker folk vi är för lite politiska, och korrektheten är det ännu värre med.

Men visst vore det skönt om åtminstone en tidning i Finland kunde irritera folk genom att ha en linje. Tyvärr misstänker vi att kritiken om för lite, inte för mycket PC ännu ligger närmast sanningen. Isynnerhet som vi tänker gå över till Mac.

Insatt i nätet 23.1.96. Texten tillhör Ny Tid och skribenten. Citera gärna, men ange källan, annars kommer Konstsamfundet och tar dej!