Affären Abramoff fortsätter att skaka Washington. Superlobbaren Jack Abramoff hade under sina år som försäljare av politiskt inflytande både i kongressen och i Vita huset genom sin hämningslöshet satt miljoner i rullning, av vilka en del hamnade i hans egna fickor och en annan del gick vidare till politiker som antogs kunna påverka sakers gång. Nu står många av dem, också president Bush, i kö för att betala tillbaka valkampanjbidrag och andra pengar de fått via Abramoff. Mannen som nyss var en inflytelserik del av det republikanska etablissemanget har plötsligt blivit en spetälsk.

Abramoff har varit en affärsman, men han fick en politisk roll genom sitt nära samarbete med Tom DeLay, republikanernas ledare i representanthuset. De var samma andas barn, de utgick från att makt är viktigare än rätt och att det republikanska väldet i Vita huset och kongressen skulle säkerställa dem immunitet, vad de än gjorde. De gick dock för långt. DeLay står åtalad hemma i Texas och Abramoff har redan, för att undgå ännu längre straff, förklarat sig skyldig på punkter som antas ge honom omkring tio år fängelse.

DeLays och Abramoffs samarbete gällde framför allt The K Street Project, som gick ut på att pressa alla lobbarfirmor vid K Street i Washington, där den sortens företag samlats, att anställa republikaner med uppgift att kanalisera pengar till partiet i utbyte mot lämpliga beslut. Det kunde som i Abramoffs eget fall gälla fördelning mellan indianstammar av rätten att bedriva casinoverksamhet eller om ett undantag för industrier i det amerikanska protektoratet Marianerna att följa de bestämmelser om minimilön som gäller i övriga USA.

Med de pengar man räknade att få in skulle man finansiera strategiska kandidaters valkampanjer. Man talade redan öppet om att man på detta sätt skulle kunna permanenta republikanernas maktinnehav för årtionden framåt.

Men hämningslösheten hämnade sig. Den politiska köp- och säljverksamheten bedrevs så öppet att vissa åklagare ansåg sig tvungna att ingripa.

Jack Abramoffs undergång borde komma som en varningssignal för president Bush. Inte så att han åtminstone vad som hittills är känt skulle ha haft något närmare samröre med superlobbaren. Men han har själv gripits av samma hybris, han verkar tro att hans makt är oinskränkt och att han inte behöver följa lagar och förordningar, som när han beordrade telefonavlyssning utan att respektera de villkor som lagen anger i sådana fall. Protesterna mot dessa tendenser till envälde blir allt starkare, och det kan hända att väggen kommit emot Bush innan han anat det.

Medan Abramoffskandalen diskuterats vitt och brett i USA verkar en fråga inte väcka det minsta intresse: Hur har det gått så att landets urbefolkning har casinoverksamhet som sin viktigaste inkomstkälla. Skulle inte indianernas utkomst kunna tryggas på ett hedersammare sätt?