Mikael Brunila skriver en alldeles välbefogad ledare i Ny Tid 19/2006 om hur medierna misslyckas i att bevaka fredlig medborgaraktivism. Som exempel ger Brunila bland annat bevakningen av Finlands Socialforum första helgen i april. ”Likaså ljöd diskussionen på Finlands Socialforum i april även i år för döva öron. Inga riksmedier uppmärksammade evenemanget”, skriver han. Riktigt så illa är det inte, till all lycka.

Jag var själv veckoslutsreporter på Aktuellt den helgen. Jag gjorde två olika inslag från socialforumet. Ett på lördagen, ett på söndagen. En version av lördagens inslag sändes även i X3M-nyheterna. Sammanlagt tre unika inslag om socialforumet på FSR. Få händelser får så mycket uppmärksamhet under helger. Om inte jag minns alldeles fel hade även YLE:s finska radionyheter ett reportage från socialforumet den helgen.

I själva verket fick socialforumet lika mycket uppmärksamhet i Aktuellt som oljetankern som åkte på grund utanför Borgå helgen två veckor senare.

Att de borgerliga dagstidningarna har ett intresse av att skymma undan medborgaraktivism och uttryck för sociala orättvisor betyder inte nödvändigtvis att det även är fallet inom public service.

Arvi-Antti Särkelä

freelance inrikesreporter Svenska YLE:s Nyheter och Aktualiteter, pol.stud.

Mikael Brunila svarar: 

Nästan som medierna i hög grad misslyckas i att bevaka fredlig medborgaraktivism, hade jag själv misslyckats i att bevaka medierna under Socialforumshelgen. Jag ber om ursäkt.

Ändå kan man knappast kalla t.ex. Yles bevakning av medborgaraktivism i största allmänhet fläckfri. Allt annat. Trots det är skillnaden mellan bevakningen i ”de borgerliga dagstidningarna” och de statliga medierna, som Särkelä poängterar, i sig oroväckande. Problemet begränsar sig inte bara till dagstidningarna utan breder ut sig över alla de privata medierna. Frågan är om det handlar om avsiktlig mörkläggning eller enkel nonchalans. Och hur man skall få bukt med det.

 

 

Lämna en kommentar