Om det faktiskt blev en militär konflikt skulle Xiamen vara i stormens öga.

– Utlänningar frågar när det blir krig. Jag tror att det aldrig sker. Skulle kinesiska armén våga ta ett sådant steg blev det kaos och folkuppror runtom i Kina. Krig skulle vara slutet på regimen. Det rör sig bara om vapenskrammel och paroller utan täckning. Det ligger i Pekings intresse att låta utvecklingen ha sin gång, med allt större integration mellan Kina och Taiwan, som blir allt mer knutet till fastlandet. Hade man en gallup skulle 80–90 procent säga ja till ”ett land, två system”, så att det var fritt fram för ett förbund mellan Kina och Taiwan, säger Erik Meitz.

– För några år sedan gick höga militära ledare i Kina ut med tal om krig. De sköt missiler 1995-96 inför det första fria presidentvalet i Taiwan, men de landade halvvägs. Militären spelade en väldigt viktig roll för att bygga upp landet, men nu är den diskrediterad av olika skandaler. Höga personer i den militära ledningen har fängslats för korruptionen. Militären äger en rad företag – medan en del bygger vägar och flygfält driver andra bordeller.


Makthavarna i Peking har enligt Erik tre huvudprioriteter:
1) att stanna vid makten, d.v.s. avvärja hot mot kommunistpartiets envälde. Men den borde inse att formerna för enväldet måste ses över så att det skapas ett större utrymme för diskussion
2) att höja levnadsstandarden och förbättra livsvillkoren för alla – det är ett självändamål, men gör det också lättare att hålla sig kvar vid makten
3) att verka för nationens enhet och återansluta Taiwan till Kina.
Om de två första frågorna inte åsamkar problem går det nog att lösa den tredje.
– Jag tror att jag ser den dagen när de börjar med direkta flygförbindelser och fartygsförbindelser mellan Kina och Taiwan. Det blir en symbolisk händelse som kan bli en startpunkt för ett nytt skede. Det pågår hela tiden en integrationsprocess med små, små steg, men vi väntar ännu på det stora genombrottet.
– I slutet av 90-talet rådde en stor optimism. När Kuomintang (KMT) hade presidentposten ansåg man att det fanns förutsättningar för en dialog. Air Taiwan köpte ett hundratal flygplan och här i Xiamen byggde man en stor flygstation. Det tog slut när DPP kom till makten och skrämde folk i Taiwan med ett kommunistiskt maktövertagande. När Hongkong anslöts till Kina 1997 tänkte man att Taiwan skulle bli följande. Sedan tog Kina tillbaka en hel del av sina löften om självstyre för Hongkong. Idéerna om en utvecklad rösträtt lades på hyllan och Kina utnämnde en ståthållare som gjorde att Falun Gong inte kände sig tryggt.
– I Taiwan är det uppenbart att folkmajoriteten för närvarande inte vill komma Kina alltför nära, men det finns inflytelserika politiker som är villiga att göra allt för att närma länderna – de är inte rädda för att deras pengar skall gå förlorade.
Två tredjedelar av de utländska investeringarna i Kina kommer från Hongkong och Taiwan. (Hongkong kan i sammanhang som detta räknas mer som utland än som en del av Kina.) De taiwanesiska investeringarna har hittills koncentrerats till kustområdet mellan Shenzhen och Shanghai.  Men företag som vill ha mycket och billig arbetskraft måste börja söka sig längre in i landet.

Peter Lodenius

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.