Förmiddagssolen lyser in genom de stora fönstren i hotellobbyn på Gothia Towers i Göteborg. Det är hösten 2007. Marcus Haraldsson har varit hemma i Sverige en tid och boken skall snart släppas. Den är försenad och sitter fast på en båt nånstans på indiska oceanen.
Haraldsson läste 1999 kinesiska på universitet i Chengdu, huvudstad i provinsen Sichuan i det kinesiska inlandet. Han tröttnade på att bara umgås med andra västerlänningar och ville komma ut ur studentbubblan, som han beskriver det. Och hur gör man det bäst? Från en cykel.
– När jag cyklat ut från Chengdu kunde jag inte stanna cykeln en enda gång utan att folk kom upp i massor och skulle ta på mig. Jag skulle gapa och de pillade mig i näsan. Och alla hade maokostymer eller bar överkropp, berättar han.
I januari 2006, sju år senare är det inte mycket som är sig likt. Böndernas hus är nybyggda. Städerna är totalförändrade och i stort sett varje familj har en teve, alla av olika fabrikat.
– 1999 hade jag ingen aning om att alla städer i Sichuan sju år senare skulle se helt annorlunda ut. Att de inte skulle använda vårdkasar utan mobiltelefoner. Eller att de tibetanska munkarna skulle sitta och surfa porr på datorerna när de -99 inte ens visste att jorden var rund, berättar han.

Bilder från förr
Idén till att göra resan igen och skriva en bok om det fick han på en gudsförgäten flygplats mitt i Ryssland. Marcus Haraldsson är också utbildad fotograf och boken En linje över Kina är full av snygga färgglada bilder från de båda resorna. Under den första resan fotograferade han de han träffade. Sedan lovade han att skicka bilderna tillbaka till dem, vilket han såklart inte gjorde. Så när han gav sig ut igen packade han ner bilderna i cykelväskorna.
– Jag tänkte att om jag knackar på deras dörr och ger dem bilden sju år senare. Då borde det rendera i en kopp te i alla fall, säger han med ett leende. Om nån tog kort på mig och kom tillbaks sju år senare skulle jag ju bjuda in dem!
– Just cyklandet gjorde det också lättare att träffa folk. När man kommer på sin cykel mitt i natten och är helt genomblöt är det uppenbart att man behöver dem, förklarar han. Från cykelsadeln ser man också landet från en helt annan vinkel. Man känner lukter, känner landskapets förändringar i benen. På en buss eller ett tåg svischar man bara förbi utan att riktigt uppleva landskapet.

Dubbla jobb
Marcus Haraldsson frilansar från Kina och arbetar också som turistguide. Guidandet ger honom bra kontakter för att kunna arbeta som journalist. Under den första resan försökte han sälja in olika frilansjobb till olika tidningar hemma i Sverige men med ganska begränsad framgång. Inför den andra resan hade han redan färdiga kontakter borta i Kina. I boken gör Haraldsson inte bara besök hos främlingar längs landsvägen utan träffar och gör också intervjuer med bland annat en tobaksfabriksägare och en av provinsen Sichuans högsta politiker. Under de två resorna hade han delvis sällskap av två vänner hemifrån Sverige. Magnus 1999 och Erik 2006.
Trots att det ekonomiska välståndet ökat otroligt mycket mellan resorna är inte utvecklingen bara positiv.
– Att alla nu har teve gör att de också kan se att det finns andra som har det mycket bättre än de. Att andra fått ta del av den här utvecklingen ännu starkare. Inkomstskillnaderna ökar i samma takt som ekonomin växer och det finns ett ganska bubblande missnöje på många ställen, säger han.
Att arbeta som journalist i Kina är inte helt lätt. Bland kinesiska journalister råder i stort sett total censur, trots att kommunistpartiet efter beslutet om att Kina skulle ha OS gett löften om ett friare medieklimat. Men även som utländsk journalist kan man inte skriva vad som helst eller ta vilka bilder som helst utan att riskera att bli kastad ut ur landet. För att skydda personerna han intervjuat har Marcus Haraldsson ibland fått ändra uppgifter i boken.
– Jag har fått vara väldigt försiktig. Jag har ibland bytt namn på folk och skrivit att jag träffat dem på andra ställen än vad jag egentligen gjorde. Jag har helt enkelt bytt  ut grejer som kan identifiera dem. Och en del säger jag inte alls, som att en munk på ett visst ställe skulle ha en tre meter stor dalailamabild på sitt rum till exempel.
När han just kommit tillbaka till Kina för att börja jobba med boken besökte han en plats som kallas stenskogen. Ett stort område fullt med höga stenstoder. Tre killar med machete drog in honom i en grotta och tejpade för hans mun.
– De skar mig och knöt ihop mig i den där grottan. Jag var säker på att de skulle döda mig, säger han. När jag skulle börja cykla igen var jag säker på att jag inte skulle komma hem till Sverige igen. Jag fattade att risken egentligen var ganska liten men känslomässigt kändes det så.
Utvecklingen i Kina är helt otrolig. Och Marcus Haraldsson har svårt att slita sig från landet. Han har lärt känna det och vet hur man tar sig fram där. En otrolig tillgång nu när intresset för Kina växer för var dag.
– Jag har haft planer på att sätta mig fast i Kina och bara rapportera därifrån. Men jag vet inte om jag tycker om Kina så mycket så att jag vill bo där på heltid. Iallafall inte för nån länge tid, säger han med ett leende.

En linje över Kina. Alfabeta 2007.
Läs mer om boken på sidorna 8 och 9.