Arnold Schwarzenegger gjorde för ett tag sedan ett gästspel i Pimp my Ride på MTV. En teve-show som går ut på att en person lämnar in en skrotbil till programledarna och sedan får tillbaka den igen, ombyggd och med olika oumbärliga funktioner installerade. Vem behöver väl inte en dvd-spelare i bakluckan eller eld som flammar ur avgasröret?
Ja, det var ju Guvernör Arnolds tur att vara med. Han som profilerat sig som en stark röst för miljön och för bekämpande av växthuseffekten. Programmet till ära skall de göra en miljöbil, med bränsle tillverkad av rapsolja.
När bilen till slut lackats röd och dvd-spelaren med de tre teve-skärmarna monterats i bakluckan är det dags för ett slutanförande av miljökämpen. Han förklarar stolt att bara man kör med biobränsle kan man faktiskt ha hur många bilar man vill. Det är inte åkandet och antalet bilar vi vill ändra på.
– Jag till exempel, jag har installerat möjlighet att köra med biobränsle i alla mina fem SUV:ar, förklarar han med ett vitt skinande leende.
I förra veckan fick vi också veta att det vanligaste biobränslet etanol är skadligare för klimatet än vanlig bensin på grund av mängden koldioxid som frigörs när skogar och växtlighet avverkas för att skapa åkermark för bland annat sockerodling. Och på dessa fält arbetar de brasilianska sockerrörsarbetarna under slavlika förhållanden, men det är en annan fråga.
Den svenska journalisten Ola Wong berättar i sin bok När Tusen Eldar Slickar Himlen om kinesiska miljöprojekt. I världens snabbast växande ekonomi är ”hållbar utveckling”, liksom i väst ett uttryck på alla politiker och makthavares läppar. På flera ställen runt om i det enorma landet har man börjat bygga miljöstäder. Ritningarna ser fina ut, med grönområden och poolar men energin kommer ofta från kolkraftverk utanför staden, den absolut mest klimatpåverkande formen, och städerna fylls av motorvägar. Trots fina ord från myndigheter blir de nya ekostäderna tandlösa. Kina gick under förra året om USA när det gäller utsläpp av växthusgaser.
I Sydamerikas fattigaste land Bolivia är miljötänket en del av
vardagen. Överallt på landsbygden talar man om ekologisk odling och miljövänligt jordbruk. Hållbar utveckling är en realitet. Här har man sett dess fördelar, i det lilla.
Ingen förvånas över Kinas bristande miljöfokus som ett nyblivet industriland. Det fungerar för oss snarare som ett sämre exempel som befriar oss fån skuld. Men när till och med superskurken Kina pratar om ”hållbar utveckling” finns det skäl till självrannsakan. Vad gör vi hos oss? Vad har vi gjort under de tio, tjugo år som växthuseffekten varit ett faktum för oss? Konsumtionen bara ökar och vi ägnar oss åt skenmanövrar som etanol i bilen och kompost under diskbänken för att intala oss själva att vi gör vår del.
Men Al Gore har gjort en film och nu händer det saker. Eller? I Sveriges andra stad Göteborg härjade i höstas ett gäng våldsverkare. De kom ut om natten och skar hål på stadsjeeparnas däck runtom stan. Metoden kritiserades såklart och Göteborgs Postens insändarsidor fylldes av kommentarer. En man uppmanade allmänheten att klockan nio, nästföljande måndag gå ut och köra bilen på tomgång under en timmes tid, i protest.
Så rätt skall väl vara rätt. Gasa på bara …
Rasmus Lundgren
