Anna Simberg tog avstånd från vad hon kallar infantil teater i sin kolumn i senaste numret av Ny Tid (14/08).
Den sortens teater, som förefaller att inte vara gjord på riktigt, får henne att känna sig omyndigförklarad. Men av vad hon skriver får man lätt intrycket att hon tycker att sådan teater nog kanske lämpar sig för barn.

Det kan jag aldrig tro att hon menar, men för säkerhets skull måste jag högljutt protestera: infantil teater bör barnförbjudas!
Barn och unga är inte betjänta av att se vuxna omkring sig ge dem infantila beteende- och reaktionsmodeller, lika lite är de betjänta av att matas med infantil ”konst”. För samtidigt lägger man då grunden till en begränsad konstsyn. Man fråntar dem möjligheten att uppfatta konst som ett sätt att verkligen granska sin egen verklighet och reflektera över sin existens. Och en ny publikgeneration växer upp, som helst sätter sina biljettpengar på den sortens teater som, för att liksom Anna låna Turkkas uttryck, ”citerar teatern, inte livet”.
Så hamnar man in i den cirkel som åtminstone jag upplever som ett rätt starkt finlandssvenskt fenomen. En annan  sida av fenomenet är amatörteaterföreställningar som teaterbitna unga getts möjlighet att själva medverka i – de följer ofta samma mönster. De hämtar sina förebilder från den professionella ”infantila” teatern, inte från livet. I många fall läggs stor vikt vid att skola upp ungdomarna till teknisk färdighet, och detta i kombination med ungdomlig entusiasm, kan ge upphov till föreställningar som får stor genklang och publicitet. Och därmed till en bestämd uppfattning hos ungdomarna själva, att det här är det som är bra teater.
Men många av de här föreställningarna skulle knappast röna någon större framgång på t.ex. Mikkelin Näyttämöpäivät, den stora årliga amatörteatermönstringen på finskt håll. Där läggs stor vikt vid angeläget innehåll och autentiskt uttryck. Och detta behöver ingalunda betyda tung weltschmertz och rynkade pannor. Det handlar bara om att de medverkande verkligen fattar innehållet och uttrycker det  på riktigt, utifrån sig själva, med livet som förebild.
Kampen mot infantil teater måste nog börja med kampen för vettig och insiktsfull konst-/teaterfostran som sätts in vid tidig ålder, anser

Nena Stenius

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.