Årets mest omtalade tyska film, Der Baader Meinhof Komplex, är en filmmotsvarighet till en faktabok.

”Dom kommer att döda oss alla. Förstår ni hurdana svin vi har emot oss. Det är Auschwitz-generationen. Man kan inte diskutera med dem som uppfann Auschwitz”, ska Gudrun Ensslin ha sagt 1967. Då är hon ännu ”bara” studentaktiv småbarnsförälder som talar på en sammankomst efter Benno Ohnesorgs ihjälskjutning.

Att polisens dödsskjutning av en fredlig demonstrant var en vändpunkt i tysk närhistoria bestrider ingen i dag. Ensslins utsago lämnas dock ofta åt sitt öde, trots att det egentligen är den som är historien. För det är någonstans där, ur det missnöjet som Rote Arme Fraktion (RAF) föds, även om Ensslin, tillsammans med Andreas Baader och Ulrike Meinhof, officiellt grundar sin stadsgerilla först några år senare.

Med demonstrationen mot den iranska shahens besök, där Ohnesorg alltså fick sätta livet till, börjar också Der Baader Meinhof Komplex, en av de mest omtalade filmerna i Tyskland på senare år. Att göra film på ett närhistoriskt brännande ämne, utan att trampa någon på tårna, är knappast möjligt.

Regissören Uli Edel har ändå gjort sitt yttersta för saken. Manuset är skrivet tillsammans med Bernd Eichinger som specialiserat sig på historiskt ackurata alster – som Hitler-filmen Der Untergang. Dessutom bygger Der Baader Meinhof Komplex på en faktabok av Stefan Aust, med samma namn, som anses vara standardverket i sammanhanget. Aust har också konsulterats flitigt för projektet.

Det gedigna förarbetet syns i slutresultatet. Der Baader Meinhof Komplex är en över två timmar lång historisk genomgång av RAF:s verksamhet från grundadet till våldsspiralen under den s.k. tyska hösten 1977, som slutatde med att kärntruppen Ensslin, Baader m.fl. begick självmord. Filmskaparna sticker heller inte under stol med sin historiska autenticitet och har i flera intervjuer stoltserat med hur nästan varje enskilt citat kan verifieras.

Ett sådant grepp – med historisk autenticitet som största sanning – brukar tyvärr ofta leda intresset bort från själva filmen. Edel har också fått sin beskärda del av det här då pressen nu i affekt diskuterat huruvida Moritz Bleibtreus blick är tillräckligt fanatisk för rollen som Andreas Baader.

Edel och Aust har ändå hållit fast vid sitt historiska angreppssätt och i media argumenterat för att man på det sättet kan avmystifiera RAF. Filmen blir dock närmast kontraproduktiv i det här avseendet. För då man nöjer sig med att huvudsakligen skildra aktioner och attentat tappar men bort hela den klangbotten gerillan föds ur. Vad som saknas är standardfrågan från de otaliga böcker och filmer som tidigare gjorts om RAF: Vad får en människa att ge upp alla sina privilegier, sina barn, all sin bekvämlighet för att genomdriva sin politiska övertygelse om en att en annan värld är möjlig? För nästan alla i RAFs kärntrupp var från den bildade medelklassen och Ensslin, Baader och Meinhof hade dessutom barn som de övergav för sakens skull.

Gerillan var dessutom extremt välförankrad i sin tid på 1970-talet, och därför är det synd att faktum som att 25 procent av ungdomen tidvis aktivt stödde RAF under 1970-talet, lämnas därhän – det rör sig trots allt om 7 miljoner personer.

Edel har dock uttalat sig i media, också på den här punkten, och visst är det lätt att hålla med honom när han hävdar att det är viktigt att peka på råheten i vissa av RAF:s dåd, för att gruppen inte ska bli popidoler modell Che Guevara, i den mån de inte redan är det. Och avmystifiering i all ära, men tio år av attentat är helt enkelt för mycket för en två och en halv timme film. Dessutom är det inte juste mot skådespelarna som inte får en chans att ge sina karaktärer något psykologiskt djup när det hela tiden ska skjutas och sprängas. Trots det är Martina Gedeck underbart fragil som Ulrike Meinhof och Johanna Wokalek lägligt avspänd som Gudrun Ensslin.

Der Baader Meinhof Komplex är i slutändan ändå kanske just det den ger sig ut att vara – en filmmotsvarighet till en faktabok. Men de som vill förstå vad Ensslin egentligen menade med ”Auschwitz-generation” hänvisas annanstans, t.ex. till Tysk höst (1977) av bland andra Rainer Werner Fassbinder, Beate Mainka-Jellinghaus och Volker Schlöndorff .

Der Baader Meinhof Komplex. Premiär: 24.10.2008. Regi:Uli Edel. Manus:Uli Edel, Bernd Eichinger, Stefan Aust. I rollerna: Moritz Bleibtreu, Martina Gedeck, Johanna Wokalek, m.fl.

Anton Shüller

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.