Colombia är ett land som drabbats av det tragiska ödet att på den globala marknaden få rollen som råvaruproducent för den illegala narkotikahandeln. Detta har lett till att våldet kunnat sprida sig genom hela samhällssystemet. Man kommer inte från att Colombia främst associeras med kokain och våld. Den colombianska författaren Laura Restrepos bok Leoparden i solen förändrar inte den bilden. Romanen är en våldsam skildring av fejden mellan två kriminella familjer.
I begynnelsen vandrar Nando Barragán, iklädd endast ett traditionellt höftskynke, men med Ray Ban-glasögon på näsan och en revolver fäst vid midjan, längs en dammig gata. Klädseln är beskrivande för hans person. Efter honom kommer hans kusin Adriano Monsalve iklädd en mörk yllekostym, som han motvilligt klätt sig i inför en resa till staden.
De bägge kusinerna hamnar i ett fyllegräl om en vacker änka och Nando skjuter ihjäl sin kusin. Det här blir början till en långlivad och brutal släktfejd, där hämnd avlöser hämnd, men allt enligt traditionens stränga regler. Man lever i ett traditionalistiskt samhälle, som är på väg att moderniseras och anpassas till omvärldens behov. I början av romanen går Nando halvnaken och i slutet visar sig hans våldsamma jakt på rikedom endast som ett jagande efter vind. Den kärlek han längtar efter flyr honom och i döden är han lika ynklig som vid födseln.
Leoparden i solen är en hårdkokt roman och man dras snabbt in i den våldsamma hämndspiralen, samtidigt som man inser att det bara kan sluta på ett sätt. Personerna är inte fria att sätta stopp för våldet. De sitter alla fast i traditionens nät, samtidigt som den kriminella ekonomins kapitallogik piskar på. Det är denna känsla av att allt är förutbestämt, som ger romanen dess ödesmättade stämning. Här finns drag av antik tragedi och mytologi. Till det här bidrar också att den realistiska handlingen saboteras av anonyma röster, som kommenterar och diskuterar händelserna. Personerna görs till fiktioner i en pågående berättelse, som ödet väver. ”De är inte vad de är utan vad folk tycker”.
Restrepo fyller sin romantext med härliga metaforer, som inte bara förtätar stämningen, utan också för tankarna till filmkonsten. Texten trappar hela tiden upp tempot och händelser, metaforer, våld, kärlek och allt dras till slut in i ett febrigt yrande karnevalståg, där döden naturligtvis dansar med. Det är en ynklig död och ynklig är också Nando i sin död. Släktfejden är över, Nando mördad och döden kan dansa vidare i den karnevalistisk yran som kallas liv.
Tom Karlsson
Laura Restrepo: Leoparden i solen. Bakhåll 2011.
