Shabana Rehman såg manliga norska ståuppkomiker dra ner rungande skrattsalvor med skämt om öl, sex och religion. När hon själv ställde sig på scen med samma jargong möttes hon av aggressiva, moraliserande protester.

– När jag för första gången uppträdde i Oslo för drygt tio år sedan fanns det inga kvinnor med muslimsk bakgrund på ståuppscenen. Jag började med ståuppkomik helt enkelt för att jag älskar känslan av att få folk att le, säger den pakistanskfödda Shabana Rehman, som också jobbat som kolumnist på bland annat Verdens Gang och Aftenposten.

I sina framträdanden har Rehman räckt lång näsa åt allt vad politisk korrekthet vill säga. Tilltag som att lyfta upp en högtidlig och allvarsam mulla i sina armar och att posera naken med kroppen målad i den norska flaggans färger har gjort henne till de kontroversiella rubrikernas dam. Med humorn som instrument har Rehman särskilt velat ta upp frågor kring individens frihet att uttrycka sig och den muslimska invandrarkvinnans ställning.

– Jag vill berätta om kvinnan som döljer sig under burkan – om hennes tankevärld, sysslor och sexliv.

Rehman gör också gärna parodi på islamisk fundamentalism, särskilt sådana element som hon uppfattar som kvinnoförtryck. Hon vill se en bättre integrering av invandrarkvinnor i det norska samhället och framhåller att invandrarmännen gifter sig fritt medan 95 procent av de norsk-pakistanska kvinnorna har en pakistansk partner. Rehman tycker det är viktigt att lyfta fram positiva faktorer, hur mycket samhället vinner på att integrera invandrarkvinnor. Hon har också ställt sig positiv till Frankrikes beslut att kriminalisera bruket av niqab, slöjan som täcker allt utom ögonen.

– Det är förstås ingen enkel fråga, men jag tycker det är bra att man genom det här förbudet tar ställning mot politisk islam, som har en aggressiv karaktär.

Rehmans frispråkighet har alstrat många positiva reaktioner och gjort henne populär i liberala muslimska kretsar. Däremot har hennes sätt att trotsa tabun väckt ont blod hos mer ortodoxa grupper, särskilt då hon lockade upp Mulla Krekar på scenen under ett debattmöte 2004 och lyfte honom till väders. Mulla Krekar är nämligen inte vem som helst. Han har fått träning av al-Qaida i Afghanistan, propagerat för islamisk världsrevolution och är internationellt efterlyst. Rehman ville demonstrera att Krekar inte är så farlig som ryktet påstår, men upptåget gjorde Mulla Krekar och en del av det norska muslimska samfundet rasande.

– Han ansåg att det var en oerhörd förödmjukelse att bli lyft av en kvinna. Jag blev till och med anmäld för sexuella trakasserier. Ingen hade väl någonsin lyft en mulla tidigare.

Komikern
mot strömmen

Också nakenposeringen i den norska flaggans färger delade åsikterna och gav den så kallade Shabanadebatten mer vind i seglen. Medan en del ansåg att Rehman var en pigg och modig röst tyckte andra att hon snarare gjorde det muslimska samfundet en björntjänst: att hennes sätt att göra narr av stereotypier underminerade respekten och toleransen för muslimska traditioner. Rehman själv tycker det är positivt att hon lyckades få igång en livlig diskussion kring yttrandefrihet och moral.

– Min poäng är att man själv måste få definiera vad det innebär att vara en ung muslimsk kvinna i Oslo. Ingen annan ska komma och säga åt en hur man ska vara. Min kropp är min egen och jag kan göra vad jag vill med den.

Debattklimatet blev emellertid allt mer hotfullt. En del ansåg att det var omoraliskt att en kvinna betedde sig som hon. Av andra invandrare fick hon höra att hon var en förrädare och att hon rentav gjorde bilden av muslimerna mer skada än attacken mot World Trade Center 2001. Det gick så långt att Rehman hotades till livet och hennes systers restaurang besköts med 18 skott. Rehman såg sig därför tvungen att flytta till USA, där hon bott de senaste åren. Trots allt detta ångrar hon inte den väg hon gett sig in på.

– Jag ville lyfta fram attityderna i rampljuset, för fördomar finns också i det fria samhället. Det jag gör är inte problemet – reaktionerna är det. Också i städer som Oslo och Stockholm kan pakistanska flickor bli dödade om de inte är lydiga och håller käft.

Homeland Insecurity

I våras gjorde Rehman sitt första besök i Finland för att delta i ett seminarium om mångkultur vid Nordens institut i Finland. Samtidigt presenterade hon sin färska föreställning Homeland Insecurity. Titeln anspelar på Shabana Rehmans egen historia, hur familjen 1977 flydde från Karachi till Oslo, då Rehman bara var ett år gammal, och hur hon sedan själv lämnade Oslo för New York på grund av de hätska reaktionerna på hennes shower.

– Hur länge ska man behöva rymma bara för att man berättar vem man är? Ska man finna sig i att vara tyst om man inte tycker precis samma sak som gruppen? frågar sig Rehman.

Men det var inte enbart för föreställningens skull som Rehman kom till Finland för ett par månader sedan. Hon upplevde också att hela tematiken kring migration och mångkultur var extra viktig att lyfta fram, på grund av att främlingsfientlighet blivit ett allt starkare inslag också i den finländska politiska debatten.

Mycket av stoffet i Homeland Insecurity bygger på Rehmans egna erfarenheter. Genom att på ett skämtsamt sätt berätta sin egen historia hoppas Rehman kunna åstadkomma en attitydförändring. I skämtet ligger allvaret förborgat, som känt.

– Jag vill framhålla att kultur inte är någonting statiskt, den befinner sig i ständig rörelse. Kultur är migration – i alla tider har människan rört på sig.

Rehman tycker sig också se tecken på att stämningen håller på att bli öppnare, trots allt. Många invandrare har på senare tid kommit fram och tackat henne för vad hon gjort, för att hon visat att det går att trotsa normer och gå sin egen väg. Överlag var Rehman också nöjd med sitt strandhugg i Finland.

– Mottagandet var både nyfiket och varmt. Jag kommer säkert att komma tillbaka. Då kanske jag lyfter upp Timo Soini, bara jag får chansen.

Tobias Pettersson

 

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.