I början av maj deltog Thomas Wallgren i Corporate Europe Observatorys konferens i Bryssel. Detta är det anförande han höll där.
Vänner, i dag säger folket i Frankrike och Grekland nej till den attack mot välfärdsstaten och den obscena nya balans mellan privat profit och offentlig risk som är kärnan i Europeiska unionens svar på finanskrisen. Den här dagen markerar slutet på folkets förtroende för EU:s nuvarande marknadsfundamentalistiska projekt.
Men vad kommer att hända sen?
Det optimistiska scenariot för eurozonen, vare sig Grekland lämnar den eller stannar kvar, är följande: Vi får en socialt rättvis tillväxtöverenskommelse som ersätter nuvarande skatteavtal. Sedan tar Europeiska centralbanken på sig en stor roll i marknaden för statsobligationer, eurozonen justerar sina inflationsmål och i Tyskland stiger lönerna som en del av en konsekvent rörelse mot anti-cyklisk skattepolitik för arbetsplatser och efterfrågansbaserad stimulans. Skatt på finanstransaktioner införs och regleringen av banker skärps. I ett idealiskt scenario blir det demokratisk revidering av skulder, lämpliga avskrivningar samt socialisering av banker eller anti-truståtgärder för att stabilisera finansindustrin och tämja dess politiska makt.
* * *
Hur realistiskt är detta scenario? Inte särskilt. Merkel är fortfarande kvar, och Draghi och de andra. Men låt oss anta, inte utan realism, att vi inom de kommande åren kommer att få rödgröna koalitionsregeringar i Tyskland och några andra länder. Vad sedan?
Det kommer fortfarande att finnas tre hinder för att den kortsiktiga optimismens förhoppningar ska infrias. För det första: Flera av de självklara reformer vi behöver och kräver är olagliga under nuvarande EU-fördrag. För att reformera fördragen krävs ett samförstånd som inte är lätt att uppnå. För det andra: Vi saknar effektiva europeiska institutionella strukturer för att nå vissa av våra mål, särskilt inom arbetsmarknadspolitiken. För det tredje: Företagssektorns, och i synnerhet finansindustrins, makt är inte bara ideologisk och abstrakt utan också konkret och vardaglig. Dess motstånd mot allt vi finner anständigt och nödvändigt kommer att vara starkt.
Jag hör till dem som tror att dessa tre hinder tillsammans är starka nog för att göra reformerna jag nämnt här omöjliga att till fullo implementera, om inte djupare förändringar i maktbalansen först uppnås. Men jag kan ha fel, så låt oss för ett ögonblick förbli optimistiska. Låt oss säga att vi uppnår de reformer jag räknat upp. Det skulle vara en formidabel prestation. Det skulle ge oss en europeisk union med avsevärt mer rättvisa och demokrati än i dag. Ändå skulle det inte ge oss ett Europa med solidaritet med det globala syd, ett radikalt demokratiskt eller ekologiskt friskt Europa.
Av den anledningen är segrarna i de franska och grekiska valen bara små steg. För att de ska bli steg i den historia vi vill se – i vår historia om Europa – måste tre saker hända:
1. Vi måste förändra Europas maktstrukturer
2. Vi behöver en ekonomisk politik som är ekologiskt ansvarstagande
3. Vi behöver en utvecklingsmodell och en global politik som är kompatibel med verklig global solidaritet.
* * *
Här ska jag uteslutande säga några ord om ekologi. Jag ska börja med det jag tror är en viktig men kontroversiell poäng om den övergripande strategin. Sedan skall jag tala om konkreta åtgärder som vi troligtvis har lättare att enas om.
Detta är den strategiska poängen: Det kommer inte att uppstå något ekologiskt skifte utan demokrati. Och det finns ingen demokrati utan ansvarighet för oförutsedda konsekvenser. Och det finns ingen ansvarighet för oförutsedda konsekvenser utan lokal autonomi. Och det kommer inte att uppstå någon lokal autonomi utan en radikal förändring av teknologipolitiken och ett post-konsumistiskt tänkande. Låter detta knepigt? Det är bra att minnas att i det långa loppet kommer alla andra alternativ att vara än mer utopiska.
Här är en lista på tio mer konkreta politiska riktlinjer och reformer för den ekologiska solidariteten i Europa:
1. Vi blir ett lågenergisamhälle. För att uppnå detta lämnar vi koldioxidhandeln och övergår till högre energipriser kombinerade med social rättvisa genom progressiv beskattning av fossil- och kärnenergi.
2. Staten investerar i energieffektivitet, i decentraliserad, förnyelsebar och grön teknologi samt erbjuder sporrar och stöd för småskalig energiproduktion och -innovation
3. Vi minskar privatbilismen snabbt och drastiskt men skapar en fantastisk kollektivtrafik. Vi introducerar skatter på flygtrafik.
4. Vi stöder olika former av socialt och kollektivt boende för att minska den privata energikonsumtionen.
5. Vi kriminaliserar kommersiell reklam eftersom den är skadlig för miljön, demokratin och människans frihet.
6. Vi ökar progressiviteten i beskattningen på alla sorters inkomst och vi stänger skatteparadisen. Lyxliv är skadligt för miljön och skatteflykt äventyrar välfärdsstaten.
7. Vi stöder ekologiskt jordbruk, lokala nätverk mellan producenter och konsumenter samt familjedrivna och andra småskaliga gårdar. Vi stöder rätten till land för fattiga i det globala syd och i det globala nord. Med dessa och andra åtgärder åstadkommer vi avurbanisering och stöder ett skifte mot ett samhälle med förbättrad självtillit (”swaraj”) och lokal autonomi.
8. Vi förbättrar den sociala och ekonomiska tryggheten och stöder frivillig downshifting samt ekologisk och social kreativitet genom att införa en basinkomst som utformas i nära samarbete med fackföreningarna så att arbetarnas rättigheter och förmåner inte undermineras och så att fackets breda bas och politiska betydelse inte minskar.
9. Vi minskar företagens makt radikalt. En av våra första åtgärder måste vara att eliminera företag som kan karaktäriseras som ”Too Big To Fail” (d.v.s. företag vars konkurs kan leda till kriser eller kaos i regionala eller globala finansiella system). Att ersätta vinstdrivande privata banker med offentliga och kooperativa banker är ett annat uppenbart steg.
10. Vi går från en militärt baserad säkerhets- och försvarspolitik till en säkerhetspolitik baserad på samarbete, sanningens väg (“satyagraha”), icke-våldsförsvar och aktivt icke-våldsengagemang för att förebygga konflikter och upprätthålla internationell fred.
* * *
Det är viktigt att vi samarbetar för att göra listan på dessa och andra reformer som kombinerar ekologiska aspekter med social rättvisa lång, klar och konkret.
Det är klart att vi har en lång väg att gå innan allt detta kan förverkligas. Ett hinder är att vi inte är välorganiserade som en paneuropeisk rörelse. En orsak till att vi inte är det är inre splittringar i vårt strategiska tänkande.
Några av oss säger: i den transnationella kapitalismens era är det enda sättet att vinna att skapa transnationella politiska krafter. Ett demokratiskt ekosocialistiskt Europa är den enda vägen framåt, därför måste vi slåss för mera och bättre Europa.
Problemet här är vem man hamnar i säng med. Den nyliberala högern har under de senaste årtiondena visat hur lätt och destruktivt den kan manipulera ropet efter mer och bättre Europa för att ge dem mer och bättre Europa, på villkor de definierar. I ljuset av detta kan man kalla denna strategi utopistisk federalism.
Andra säger att vi inte kan vinna om vi inte skapar mer demokrati först. Det nuvarande EU är fundamentalt odemokratiskt och måste bekämpas. Sedan kan vi skapa det europeiska samarbete och de europeiska strukturer vi vill ha.
Också här får vi problem i sänghalmen. Den politiska energi som radikala kritiker av den nuvarande Europeiska unionen kommer med kapas ofta av högerextrema nationalistiska krafter, till och med rasister och fascister drar nytta av deras EU-kritik. Därför kallas dessa kritiker ibland för utopistiska eller romantiska nationalister.
* * *
Så, mina utopistiska vänner, vad kan vi göra?
Mycket. Det första steget är att se varandra som vänner och respektera, lyssna och lära av varandra och ha roligt tillsammans. Ett andra steg är att rutinmässigt samarbeta för de saker vi är överens om. Det mest självklara och viktigaste exemplet just nu är nedskärningspakten, även kallad skattepakten. Den måste tillintetgöras, och att tillintetgöra den vore ett trevligt och hederligt mål att uppnå tillsammans. Under denna kamp kommer vi att skapa nyttig solidaritet och lära oss mer om följande steg.
Thomas Wallgren
Översättning och förkortning: Red
