Eva Wichman är vida känd som en i hela Norden ryktbar diktare och som aktiv medkämpe i arbetarrörelsen. Innan vi öppnar hennes senaste bok, som kom ut i går, vet vi att vi skall återfinna den i våra tankar, vår världssyn, vårt hopp och våra drömmar. Eva Wichman har burit arbetarrörelsens budskap i sina dikter ända sedan det hon nådde
det slags hög-mod
(tapperhet?)
som anspråkslöst lärt
att lägsta insatsen
är – allt
Lägsta insatsen i nuets kamp är allt… Vad Eva Wichman säger i sin dikt, är det som vi alla vill säga, kanske säger. Hon säger det på diktens språk.
Den nyutkomna diktsamlingen Färgernas strand är ett särfall bland diktböcker redan därför att författaren fått priset fastslaget mycket lågt – till endast 55 % av gängse pris för diktsamlingar, och detta på egen risk. Hennes avsikt är att på så sätt försöka nå bredaste möjliga allmänhet, närmare bestämt just dem, som i vanliga fall inte har råd att köpa böcker. Når nu denna bok ut till folket i det svenska Finland?
Boken Färgernas strand handlar om Helsingfors, om människorna av i dag vid den politiska skiljevägen, om generalstrejken och om Bulgarien. Det kan hända, att det är en tillfällighet att dikterna, med dessa olika motiv har sammanförts i en och samma bok. Men nu är det alltså gjort. Följden är att alla dessa motiv är sammanflätade i varandra.
En diktsamling är en helhet. Dess helhetsverkan kommer av samtliga dess beståndsdelar, d.v.s. av de olika dikternas inbördes följd, de enskilda dikternas byggnad, bilder, känslosamband och associationer av omedelbar och av djupare natur, rytm och rim, ljudmåleri, musik. Den som har svårt att förstå dikt, förstår bara en del av dessa element och får därför en bristfällig uppfattning om vad dikten vill säga. Vanligt är att man blandar samman diktens språk och det logiska språket, sådant det förekommer i meddelanden, artiklar o.dyl, vilkas syften är att meddela ett tankesammanhang och abstrahera bort allt utom det väsentliga innehåll, som skall överföras. Diktens syfte är att ”återspegla livet i form av liv” – och därför liknar dikten mera livet än den liknar meddelandets språk och abstrakt tänkande.
Med dessa enkla utgångspunkter i minnet kan vi studera boken Färgernas strand. Färgernas strand – det är Bulgarien, där Eva Wichman vistades för något år sedan en tid, men samtidigt betyder uttrycket ljus och sommar, lycka och rikedom, frihet från utsugning, materialism. Det betyder den dröm, som lever bland de grå människorna i vårt nordliga gråa land, som genomskars av en blixt i färg en gång i den grå mars 1956 – när arbetarklassen här enig kämpade för sina livsvillkor mot de välde, som gör livet gråare än vårt klimat gör det. Man kan undra varför Eva Wichman valt just denna symbol och vad hon vill säga med den, och man kan välja flere tolkningar.
Det är inte uteslutet, att en som gärna söker lösningen på dikters tillblivelse och diktformuleringar i författarens psykologi, förklarar: Eva Wichman lider av en astmatisk katarr, som plågar henne mycket, särskilt i det råa helsingforsklimatet, medan hon under sin vistelse i det hälsosamma bulgariska bergsklimatet kände sig fri och lycklig, så att hon vid återkomsten till hemlandet såg framför sig Bulgarien som ett slags paradis. En sådan tolkning kan inte påstås vara osann, men den innehåller en bråkdel av sanningen.
Är det i själva verket bara det konkreta Bulgarien Eva Wichman skildrar som ”Färgernas strand”?
Man kunde till exempel söka förklaringen i hennes egenart som skald. Hennes specialitet är just färger och måleri. Hennes första böcker var vidunderligt trolska, fantastiska, färgglödande sagor, och det gråa och fattiga pinar denna diktare med färghungriga ögon. Hon har därför ställt en ”färgernas strand” som kontrast till det orättvisa, det småsinta, det hycklande i en vinterblek vardagsvärld. Denna tolkning är heller inte osann.
Men bägge förklaringarna räcker till bara för författaren. De har inte samma värde för läsaren, som aldrig besökt Bulgarien, som inte är född målare, som inte i fantasin kan segla i den vida rymden. Dock är det starkaste elementet i symbolspråket inte heller något av dessa två. Det gäller inte enbart eller främst att gripa vardagen som en linje i en stor regnbåge. Det gäller ideologi. Färgernas strand är det drömland, där utsugningen är avskaffad, människorna fria, stora och sköna, hela jorden full av ”blomstrande människofolk”. Det gäller socialismen.
HISTORIEN BEREDER SIG TILL SPRÅNG –
Gränslös är världen
för oss alla
som är till i dag
Vi står för dig beredda
morgondag
Diktsamlingens poetiska slagkraft och skönhet ligger i kontrasten mellan de två världarna, torftighetens, hyckleriets, småskurenhetens och det namnlösa lidandets gråa nordiska land
vinster
alltid ökar
kvarnar
alltid mal
åt VEM?
där otaliga människors viktigaste problem är att leva: ”Det är bra att vara frisk – / (det är illa att ha kallt) / det är viktigt att äta, bo – / av betydenhet – / för den / som tänker sig leva…” – ”Men vi förstår / att alltihop är sjukt. Vår levnad är en enda kris…”
– och rikedomens, skönhetens, det okuvliga modets och kampens land, förkroppsligat än i detta vackra Bulgarien, där utsugningen är bortsopad:
(– Hur kom så lent väl
i lenhet klarast, ur berg
av hårdaste möda
Bulgarias vatten
ditt heta, ditt klara
– i lenhet som olja –
ditt rika
– Bulgarias rikaste vatten?
än åter den sammansvetsning, det framtidssprång, som Finlands arbetare kände under generalstrejken. På diktarens språk sammanblandas just i det ögonblicket de två landskapen:
Nu dök du sol
som jättekromosomtomat
in i ditt blåa bad
bland snötopphöga berg
i heta färgers land
– densamma sol
som här – just nu
bleks ut i dimmor
strävgrå över norlig strand
Likadant sammanblandas de i den poetiskt mycket sköna sammanfattningen om vänskapen mellan folken, om framtidens möjligheter, om fredens och socialismens seger:
– liksom en linje grön
hänöver landen
en meridian av gemensamhet
när
med vänliga bud från pol
cirkelstranden
till likar närmare sol:
ärenpris, hassel
gror där kung Kaloyán
tog legendernas Baldwin tillånga
björklövsprassel
många in bland brusande sydträd
på svartahavsstranden…
De hymnliknande bulgariensångerna och den hänförda, storslagna vädjan till mänskligheten i en mörknande värld, ”rusar som färg”, som en blixt av färg, som en dröm, vilken strax blir sanning, men ännu är en dröm, genom vår gråa och svarta tillvaro, den senare skildrad i satirisk, borrande marschtakt. Men det gråa och det svarta är allt bara ”tillsvidare”. Tills dess vi skall
ur dävna små
celler grå
sprängande framslå
– brand
– skapa
ur dagsljusa lundar
själva
egen färgernas strand –
Genom hela diktsamlingen löper ledmotivet, ständigt detsamma, om den outsägliga möjlighet till lycka, som står mänskligheten öppen, om den annalkande sommar, som ska ösa sitt ymnighetshorn över alla folk ”blomstrande människofolk”. Framstegsarvet har förts genom tiderna av av kämpar, som dräptes, av drömmare, som trampats i dyn, av smeder, som format ur arbetets dån samma sång samma dröm för alla människor:
HISTORIEN BEREDER SIG TILL SPRÅNG
Nykeln är smidd för sagans önskekvarn
lyckan är lagd i mänsklighetens händer.
Vrid om!
Så talar en stor diktare oryggliga, förtröstansfulla, segervissa ord i denna höst av mörknande hot över människorna.
Margaretha Romberg
Eva Wichman: Färgernas strand. Söderströms, 1956.
