Kom att tänka på att jag ganska ofta ombetts jobba gratis eller nästan gratis. Jag brukar tacka nej, men tycker det är anmärkningsvärt att det händer så pass ofta. Därför gjorde jag en mikrogallup med två såkallade unga män med samma grundstudier som jag. Ingen av dem hade någonsin blivit tillfrågad om de kunde tänka sig jobba utan pengar som tack. Nä, för vem skulle täckas be en såkallad ung man jobba gratis? Knäckgivaren frågar istället en såkallad ung kvinna, hon blir säkert glad och fattar inte att nobba för hon vill ändå vara snäll och dessutom täcks hon inte säga nej för hon vill inte såra nån.

Över ölglasen berättas horrorhistorier om den tydligen mycket invecklade principen lika lön för lika arbete. Om och om igen, samma story med små variationer, berättelser från arbetsplatser nära dig. Och vi skriver 2003, och på passet står det Finland, eller är det EU.

Problemet är att man måste lära sig förhandla, och det är ibland svårt. Skräckexempel ur verkligheten: Jag 21 år, sommarjobb men inget kontrakt. Så jag ringde chefen som efter många om och men klämde fram med summan x. Jag tyckte det lät lite men kunde inte på rak arm opponera mig, delvis för att chefen redan hade hunnit skälla ut mig för att jag har mage att ringa och kräva pengar när jag jobbat i knappt en vecka. Pratade med en kille som hade exakt samma arbetsuppgifter som jag men högre lön. Ringde chefen igen:
”Hej, jag får summan x medan han får summan y, hur kommer det sig?”
Chefen: ”Jamen det förstår du väl själv att han är man och du kvinna.”
Ja, det förstod jag själv, och därför hade jag lägre lön än killen hela sommaren. Jag vågade tyvärr inte börja härja.

Problemet är vidare att det är svårt att förhandla om man inte har något vettigt kontrakt, vilket alltför få såkallade unga kvinnor (och andra såkallade unga) har. Är alternativen mindre pengar och inga pengar alls väljer de flesta förstås mindre pengar.

Förlaget Tiden i Sverige har gett ut en feministisk handbok som heter Ta betalt!. Boken (som jag ännu inte läst, men bläddrat i) verkar vara riktad till högstadieelever och/eller gymnasister och tar upp villkoren i skolan och på arbetsmarknaden. Författarna Moa Elf Karlén och Johanna Palmström redogör för bagrunden till sakernas tillstånd med hjälp av forskare och erfarna feminister. Man förklarar att det finns löneskillnader och varför, vad sexuella trakasserier är, hur man löneförhandlar. Om boken är bra kom den inte en dag för tidigt. Alla små fjortisar måste få de här sakerna inpräntade i sig från och med genast. De kan inte förstå sig på jämställdhetsfrågor själva när inte ens 50-åringar fattar.

Jaha och så råkar man titta på SubTV och i rutan sitter fyra flickor i adertonårsåldern. En är programledare och resten gäster. Programmet heter suspekt nog A-kuppi<,

Den tredje gästen representerar Det Annorlunda, för hon säger att hon ofta går på kafé ensam. På krogen också för den delen, inga problem. Och de två andra förfasar sig och frågar och gör stora ögon. Hon som går ensam på krogen ser lite besvärad ut.

Lycka till, säger jag till parhästarna som inte vågar dricka kaffe ensamma offentligt. Lycka till när ni ska löneförhandla. För faktum är ju det gamla vanliga: det är självkänslan som avgör. Den som inte vågar dricka kaffe på egen hand förstår inte ens själv hur bra hon är med sin examen och arbetserfarenhet, eller bara med sin flit och effektivitet och pålitlighet. Hon blir en sån som tar minimalt betalt för att hon inte inser sitt eget värde.

Hur länge är man då en såkallad ung kvinna? Inte lika länge som man är ung man, skulle jag tro, men tillräckligt länge för att man ska hinna förlora stora summor på det. Folk är 35 och blir kallade tyttönen i bussen, lönen på jobbet är därefter. Annat folk är också 35, kallas kaveri och får mera pengar för att han kanske eventuellt är Familjeförsörjaren eller annars bara snärtig i egenskap av såkallad ung man.

Fick syn på en reklam för nånting och blev stirrig av den roligt fräcka sloganen Haluatko tehdä sen puoleen hintaan? Vill du göra det till halva priset?

Sorry, det vill jag inte. Hela lönen, hela lönen.