Svenska vänsterförbundare diskuterade energi
Birgitta Gran (bilden), som under veckoslutet enhälligt blev återvald som ordförande för Vänsterförbundets svenska landsstyrelse, öppnade landsmötets energipolitiska seminarium med att påminna om att Vänsterförbundet är ett rödgrönt parti: ”Vi i vänstern talar mycket om det sociala, och kanske lite mindre om det ekologiska, men det finns en klar koppling mellan samhällets socialpolitik och det ekologiska”.
Ulla Klötzer, som inledde om politisk beslutsfattande kring energifrågor och speciellt kärnkraftsfrågan, började med att hålla med Gran: Det är klart att det finns en helt tydlig koppling mellan det sociala och t.ex. energifrågor, redan genom att det är folket som alltid betalar konsekvenserna av sådana olyckor som Tjernobyl, inte företagen. Det är pengar som kunde användas till att förebygga social misär.
– I dag är beslutsfattandet kring energipolitiken otroligt odemokratiskt, och det förs mycket lite debatt om problemen. Frågor som man i Sverige och i andra europeiska länder diskuterar öppet, tigs ihjäl i finländska media. Det krävs en mycket stark vilja till förändring för att få till stånd något i energifrågor.
– Jag anklagar politiker för att ha varit i okunskap, och nu för att tiga om problemen t.ex. angående frågan om slutförvaret av kärnavfallet, eller i fråga om problem med möjlig urandrift, förklarade Ulla Klötzer, som nyligen kommit ut med den första delen av sin nya bok Strålande framtid, vars andra del väntas utkomma nästa vecka till bokmässan.
Storhetsvansinne
– Det ligger något av storhetsvansinne i att vi finländare skall vara allra först i hela världen med att bygga ett slutförvar för kärnavfallet, när man i alla andra länder först diskuterar hur det skall ske, och förvarar det strålande avfallet så att man kan få upp det och lagra det på nytt sen när tekniken utvecklas, fortsatte Ulla Klötzer.
– Och nu diskuteras redan det sjätte kärnkraftverket. Vi skall bygga ett kraftverk som är världens största prototyp, någonting som är större än man någonsin någonstans har byggt tidigare.
Det finns enorma risker redan med den “gamla kärnkraften”. Man fortsätter på många håll driftstiden på gamla kraftverk vars tid redan har gått ut. Allt möjligt händer när det är fråga kärnkraft, t.ex. hade vi i augusti en ”nära ögat”-situation i svenska Forsmark, där verket i 20 minuter var utanför all kontroll. Men allt handlar ju om pengar, och också om det militära utnyttjandet av kärnbränsle. Om man började avveckla kärnenergin i världen, så skulle kärnvapenindustrin inte ha råmaterial för sina bomber. Man kan inte tala om den civila uranbrytningen och glömma kopplingen till att uran behövs för kärnvapen. Och förutom att man använder kärnavfall och uran för att utveckla ”riktiga” kärnvapen, används utarmat uran för så kallade depleted uranium weapons. Det är vapen som används i dagens konflikter och vilkas ekologiska följder och strålningsrisker för hälsan debatteras hett bland t.ex. veteranerna som hamnat i kontakt med dem.
Enligt Ulla Klötzer är det bara en tidsfråga innan debatten i EU också börjar på allvar om slutförvaret – det gemensamma slutförvaret. Det är inte säkert att Finland, om man verkligen lyckats bygga ett s.k. slutligt slutförvar, först i Europa, och i världen, kan tacka nej till att ta emot också andra europeiska länders kärnavfall. Vill vi bli en global dumpningsplats för kärnavfall? Vad är det för ett arv vi lämnar till kommande generationer ?
Hållbara lösningar
Petra Erkkilä fortsatte i sitt inlägg med att berätta om energiförbrukningen och hur konsumtionen i vardagen fördelar sig, vad man kunde spara på, vilka konsumtionsval som påverkar energiförbrukningen. Frågan om Kyotoavtalet och den så kallade handeln med utsläppsrätter konstaterades i debatten vara ganska invecklad. Finland har haft en mångfald av energilösningar, man har både producerat själv och importerat energi. Man har inte satsat tillräckligt på förnybar energi och nu kanske kärnkraft blir mera dominerande, men annars kan man se att det är viktigt att man förlitar sig på många olika sorters energikällor. I debatten konstaterades att det inte räcker bara att som politiskt parti ställa krav på regeringen, ”på andra”, om en hållbar ekologisk långsiktig politik. Man måste också komma ihåg vänsterns folkbildningsroll – vi bör försöka tala om energifrågor, om ekologiskt hållbara lösningar, om konsumtionsval, om energisparande, med våra egna anhängare, medlemmar, våra vänner. Trots att debatten ofta går het om kärnkraft eller ej, vindmöllor eller ej, vattenkraft eller ej, och ofta är svartvit, utan alternativ, är det positiva att ju mera man lär sig om energifrågor, desto mera märker man att det finns en massa alternativ – en massa energi som kan tas till vara och användas – som är ekologiskt hållbara.
Föryngring vid landsmötet
Landsmötet diskuterade på söndagen den svenska verksamheten under de följande åren, bl.a. det kommande valarbetet. Man justerade reglementet för den svenska verksamheten och antog resolutioner om energipolitiken och om studiestödet. Mötet återvalde ordförande Birgitta Gran (Hangö) och viceordförande Lars-Johan Andersson att leda landsstyrelsens arbete. Landsstyrelsen föryngrades, och har nu unga representanter från olika delar av landet – vilket togs emot med glädje bland mötesdelegaterna.
Den nya landsstyrelsen
Ordförande:
Birgitta Gran, Hangö.
Viceordförande:
Lars-Johan Andersson, Korsholm
Medlemmar:
Irja Bergholm Kyrkslätt, Petra Erkkilä Björneborg, Maarit Fredlund Vanda, Kristina Hakola-Wass Dalsbruk, Veikko Markkula Nykarleby, Janne Wass Helsingfors
Suppleanter:
Monika Arnö Esbo, Inna Ilivitzky Valkeakoski, Henrik Fågelbärj Vasa, Frank Lundgren Åbo,
Kjell-Erik Källberg Korsholm, Markus Varjonen Åbo
Text: Laura Lodenius
Foto: Jens Finnäs
