Detektivromanen

av Margaretha Romberg

Efter att diskussionen om arbetarlitteratur var avklarad, riktade Ny Tids skribenter blicken mot detektivromanerna. Vi har plock+at ute ett av inläggen ur arkivet. Detta är skrivet av Margaretha Romberg, ni kan också klicka fram ett annat av Anna Wiik. Ingress och digitalisering: 20.5.2017. 

”Underhållningslitteratur” är ett vackert samlingsnamn på de skräptryck som översvämmar de kapitalistiska länderna.. Det omfattar emellertid också böcker,om följer den gamla värdiga underhållningslinjen: de flesta historiska romaner, de flesta reseskildringar, reportageböcker om främmande länder, populära biografier över historiska personer, de gamla hederliga äventyrsromanerna. Men den ojämförligt största gruppen är produkterna av det moderna litteraturgeschäftet: från den prisbelönta översättningsbestsellern neråt över bygdepekoralet, pornografin och gangsterromanen ner till det understa lagret, den kolorerade veckopressnovellen.

Den omedelbara avsikten med denna litteratur är att den skall inbringa förläggaren pengar, den medelbara är att fördumma och standardisera folket inrikta det i en bestämd, reaktionär, riktning och framför allt förslöa det. Den förstnämnda avsikten har lyckats över all förväntan, och den senare skrämmande väl. För att försvara den fruktansvärda massan av underhållningslitteratur brukar kapitalismens riddare använda satsen: ”Den behövs, ty alla människor hava behov av underhållning”. ”Underhållning”, ”avkoppling”, ”avspänning” är de ord som omhuldas. ”Flykt” vore ett riktigare ord. Det är nämligen i de flesta av fallen fråga om en verklighetsflykt.

Den psykologiska ”flykten” är i kapitalismens maktdagar en sjukdom som ingen kan undandra sig. Ett folk under kapitalismen är en finare sorts slav, som vi vet. Utsugningen tar sig uttryck i vedermödor av olika slag. som gör att vi t.o.m. kan grubbla övar frågan: är livet värt att leva? Tvång och våld, hunger och nöd, i bästa fall ständig ofrihet, omöjlighet att utbilda sig som man vill, arbeta med vad man vill, leva det liv man önskar, fördomar, trakasserier och hat från medmänniskor, ständigt krigshot och krig, allt detta skapar en press så tung, att vi måste fly ibland, även om vi kämpar. Vi flyr till en andlig värld någonstans, där vi kan glömma till och med oss själva. Vi finner litteraturen. Men vi söker inte det som erbjuds i den konstnärliga litteraturen. Konsten ger oss än skarpare ögon gör oss än mer medvetna, men ger oss styrka. Vill vi glömma allt, så söker vi en främmande värld. Äventyrsbeskrivningar. biografier och reseskildringar är för nära oss, stammar från samma värld av hat och förtryck som vi. Vi vill ha en en konstgjord och falsk värld att fly till. Om vi då är vana att läsa, om vi genomskådar bestsellerlitteraturen och ryggar tillbaka inför snuskromanen, då faller vi lätt offer för en litteraturgenre, som varken är dum eller snuskig, men uppkonstruerad och ibland osund; detektivromanen.

Vi kan definiera detektivromanen som det populäraste överflödsfenomenet i underhållningslitteraturen. Vi vet, att en stor procent av mänskligheten läser deckare. I det föregående har vi sökt placera deckare på dess rätta plats i litteraturgalleriet. Nu återstår det att diskutera. om deckaren kan anses berättigad och om den har någon framtid eller om den omedelbart bär utdömas som osund. Vi vore intresserade att veta vad Vårs läsare tycker.

Margaretha Romberg
(då Margaretha Lindgren)

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.