Vad är skillnaden mellan Finland och Sverige?” är kanske den vanligaste frågan jag fått sedan jag flyttade till Helsingfors. För mig har kulturkrockarna varit få. Den första, och största, var nog språk-chocken: det går inte att ta sig fram på bara svenska i Helsingfors. Den andra var hur ohemult dyrt det är med inhemska jordgubbar, jämfört med Sverige. Men förutom att finländare tenderar att vara mer lågmälda än svenskar känns det annars mest som ”hemma i Stockholm”, med en märkbar skillnad: privatiseringsivern har inte tagit sig över Östersjön.
Det var så skönt att få landa i en tillvaro som inte bestod av konstanta val. När det var dags för barnet att gå på fyraårskontroll, fick hen en tid på den rådgivning inom vars upptagningsområde vi bor. När jag skulle provtas för covid-19, blev jag hänvisad till den mottagning jag tillhörde.
För den som har barn i Sverige, är barnens sex första år i livet en uppvisning i det som högern kallar valfrihet. När du blir gravid ska du välja mödravårdsmottagning. Några månader in i ditt välsignade tillstånd är det dags att välja förlossningsklinik. Valet är dock mer en önskan, i alla fall i Stockholm, och många kvinnor blir mitt i sin aktiva förlossning hänvisade till ett sjukhus de inte valt. När barnet kommit till världen är det dags att välja barnavårdscentral. För den driftiga (läs ångestfyllda) föräldern är det nu också läge att ställa barnet i skolkö för att få in barnet i precis rätt skola. Sen ska det väljas förskola, och när barnet fyller ett ska du välja vårdcentral; vid treårsdagen tandläkare. Året då barnet fyller sex år sker det ödesdigra skolvalet. Den som väljer ”fel” skola är en dålig förälder (men du kan alltid välja om!).
Varje barn i Sverige kommer med en påse pengar för förskola, förskoleklass eller skola. De privat drivna friskolorna får lika mycket pengar för en elev som en kommunal. Alla skolor är skyldiga att ta emot elever, med eller utan behov, men berättelserna är många om föräldrar som blivit avrådda av personal från skolan att placera sitt barn med särskilda behov just där. Rektorer på kommunala skolor vittnar även om kollegor från friskolor som ringer och vill ha ”referenser” på sexåringar innan de ger eleven en plats, helt i strid med skollagen. Säkert finns det kommunala rektorer som gjort samma sak, men i sammanhanget är det mindre relevant. Det stora problemet är att elever ses som kunder, där de med särskilda behov kostar mer än vad de smakar, istället för som medborgare med rätt till en bra skola på sina villkor. Resultaten i den svenska skolan har också fallit i takt med att valfriheten ökat.
Valfriheten har även tagit sig in i flera områden inom vården. I Region Stockholm finns nu 33 vårdval – allt ifrån logopedi till gynekologi och cancerrehabilitering. Valfriheten har gett utbildnings- och välfärdsföretag miljardvinster från skattemedel. Motsvarande vinster har inte kommit medborgarna till del, vilka borde vara den primära målgruppen för välfärdsreformer. Istället får vi bara huvudbry och beslutsångest.
Den svenska popgruppen Doktor Kosmos sjöng ”Stoppa valfriheten”, och det blir mitt budskap till er: låt den aldrig komma till Finland.
