I går utkom Kansan Uutiset med sitt första provnummer. Det var säkert en angenäm överraskning för både Työkansan Sanomats och Vapaa Sanas prenumeranter, ty naturligtvis har ingendera av dessa tidningar samma möjligheter att bjuda en så mångsidig och kvalitativt sett god läsning som Kansan Uutiset med nästan fördubblade resurser. I framtiden kommer dessutom Kansan Uutiset att kunna bjuda sina läsare direkt nyheter från flera av Europas storstäder genom egna korrespondenter.
Det har kannstöpts duktigt om orsaken till sammanslagningen och den borgerliga pressen har skyndat sig att förklara att det är fråga om en inskränkning. De hänvisar till att några provinstidningar har dragits in och att Ny Tid skurits ner till två dagars tidning. Vi har redan förklarat orsaken till Ny Tids nedskärning och vi tänker inte heller här ge oss in på en diskussion ifråga om nyttan och skadan av att ersätta provinstidningar med huvudstadstidningar med större resurser och bättre ordnad nyhetstjänst. Inte heller skall vi förmena den borgerliga pressen den lilla glädjen som deras påstående om inskränkning, ger dem, men en sak är utan vidare klar. Den nya tidningen har resurser att ge mera än vad Työkansan Sanomat och Vapaa Sana nu kunnat ge sina läsare. Ur läsarens synpunkt är det således ett framsteg.
Att Vapaa Sana och Työkansan Sanomat överhuvud kan sammanlås, är ett bevis på sammanhållningen och enheten inom det folkdemokratiska lägret. Denna sammanhållning och enhet har utnyttjats av motståndarpropagandan till att förklara hela den folkdemokratiska rörelsen för kommunistisk, trots att DFFF har ett stort antal egna grundorganisationer och trots att endast en bråkdel av DFFFs medlemmar tillhör kommunistiska partiet.
I Helsingfors utkom samma dag även en annan ny tidning. Men den kan inte tas som bevis för enhet och sammanhållning. Tvärtom. Tidningen vi syftar på är Skog-falangens nya informationsorgan TTK. Det visar hur stora motsättningarna är i socialdemokratiska partiet. Det visar också en annan sak, att Skog-falangen inte kan utnyttja partiets tidningar för att få sin stämma hörd. Leskinen har monopoliserat socialdemokratiska tidningspressen. Påståendet att TTK behövs för att ”tillrättalägga” den folkdemokratiska pressens ”förvrängningar” är förstås ingenting annat än att tala för sin sjuka mor. Man kan väl inte heller förklara det så att en del av socialdemokratiska partiet inte har tillgång till den socialdemokratiska pressen och att man därför behöver ett dylikt informationsorgan.
Till bilden hör också att borgarpressen är rasande över den socialdemokratiska nykomlingen. Det har nog varit bekvämt för våra borgare att endast Leskinen-falangen haft möjligheter att utnyttja soc.dem [oläsligt].
Red
Fotnot: Ny Tids redaktion förskönar här till en del situationen vad det gäller sammanhållningen inom DFFF 1956. Sanningen var den att partiet 1955 konstaterade att det inte hade råd att ge ut både Työkansan Sanomat, som representerade FKP:s kommunister, och Vapaa Sana, som representerade de mer moderata socialisterna. På samma sätt som Ny Tid, kom Kansan Uutiset sedermera att föra DFFF:s och majoritetskommunisternas talan, medan den hårdföra oppositionen senare grundade egna tidningar som Tiedonantaja och Arbetartidningen Enhet. Däremot stämmer påståendena angående splittringen inom det socialdemokratiska partiet. Det pågick snarast öppet krig mellan SDP:s ordförande Emil Skog och partisekreteraren Väinö Leskinen, och Skog grundade 1956 en tidning för sin egen falang, vid namn Työväenjärjestöjen Tiedotuskeskus (TTK). Publikationen blev kortlivad, men splittringen inom SDP blev total 1957 då Väinö Tanner återvände till ordförandeposten, och 1959 bröt sig Emil Skogs opposition ut och bildade sitt eget parti, ASSF.
Digitaliserad 18.6.2017.
https://www.instagram.com/p/BQC_p9Fll-4/?taken-by=kansanuutiset
