Annika Sandlund
Trappavsatsen är kal och kall och fönstren är i knähöjd. Bakom en orange järndörr brummar hisstrumman och det ekar i trappan när folk springer upp och ner mellan de nedre våningarna. Ute på parkeringsplatsen långt där nere rör sig bilar som sömniga och långsamma plåtdjur. Bristen på ljud utifrån är hörbar och förstärker tomrummet. Trappavsatsen är den modernaste japanska trädgård jag någonsin besökt.
Att vi lever i någon form av informationssamhälle är inget nytt. På svenska betyder det att det är ett förbannat buller överallt. Ljud och bilder och människor och pipande faxar och trafikstockningar. Det finns alltid någon som vill berätta eller förklara något. Informationsöverflöd. Ett tv-program du absolut måste se, en ny bok av någon favoritförfattare. Och det finns alltid minst ett telefonsamtal som du borde ringa. För att inte tala om allt det andra du borde. En del drömmer om att flytta till landet för att slippa allt. Men andrummet finns inom och inte utanför. För många är det enklast är att sätta på hörlurar och göra sig onåbar.
Ett viktigt tecknen i det japanska skriftspråket heter wabi och betyder vakuum, tomrum, andrum. Det är det fina med ikebana, tai chi, målning och discodans. Det är att totalt koncentrera sig på något annat, utanför dig själv och bortom vardagsproblemen.
Wabi är grunden till en mängd österländska kampsporter. Om du skapar ett vakuum kan du ta emot motståndarens styrka och vända den mot honom själv. Att slå tillbaka genom att vika undan. Att i ett boningshus skapa ett rum genom att ta bort alla möbler, alla prylar, alla växter tills tomrummet är det som räknas.
Vad är det som får dig att slappna av? Vad tänker du på när du ligger i ett badkar?
I allt överflöd blir det egna rummet plötsligt livsviktigt. Joga, meditation och österländsk filosfi har knappast någonsin varit så populärt som just nu. På Drumsö kan man delta i tai chi i parken varje morgon. På hösten startade en grupp i Helsingfors regelbundna sammankomster för att koka te på japanskt vis. För en timme glömmer man allt annat för att koncentrera sig på att göra så gott te som möjligt. Men det är bara uttryckssätten. Idén är större och bättre än så.
Wabi, vakuum, tomrum, andrum. Delvis handlar det om att slappna av här och nu, att leva i nuet. Att koka te eller stiga upp en timme tidigare för att hinna med morgongymnastik. Att stirra ut och se de otympliga plåtdjuren på parkeringsplatsen och hämta kraft ur tystnaden. Men musik kan skapa samma tomma rum som tystnad och inom techno-musiken, en av de nyaste musikfor merna, talar många om wabi. Du dansar inte med en partner när du dansar techno, du bara dansar. Och även om den mesta techno är ihopblandat med all annan musik är det den musikform som mest tillgodogör sig de nyaste maskinerna, det nyaste soundet. Det finns en grupp som heter The Future sound of London som spelar ambient techno. En av deras populäraste bitar heter 4,33 och består av fyra minuter och trettotre sekunder tystnad. Bändet vill skapa en värld av stillhet mitt i det kaos som är London.
När jag var liten berättade Kati att hennes mamma brukade låsa in sig i sitt rum genast när hon kom hem från jobbet. Då skulle man vara knäpptyst, annars blev hon arg. Katis mamma jobbade på en teater, med massor med människor och massor med jobb. Efter jobbet gick hon och handlade. Katis mamma var ensamstående, så hon skötte allt själv. Sedan kom hon hem och låste in sig. Tio minuter senare kom hon ut ur rummet, hur solig och glad som helst. Det var först då man kunde berätta om vad som hänt i skolan. Det lustiga var att jag aldrig undrade över vad Katis mamma gjorde på sitt rum. ”Jag behöver lugn, sa hon”. Uppkrupna i Katis rum brukade vi sitta och tala om pojkar, lärare, Michal J. Fox, främmande länder och den avskyvärda gymnastiken. På tio minuter hinner man till andra sidan världen.
Många av de lugnaste japanska trädgårdarna finns vid stora vägkorsningar. Men det är inte alltid de behövs. Det mest förvånande med trafikstockningarna i Tokyo är att det finns minuter då allt faktiskt står stilla. Ingen svär, ingen stiger ut ur bilen och smäller igen dörren för att se vad som står på. Ingen kastar sig på tutaren.
Många tar fram filten eller den lilla huvudkudden och kryper ihop för att sova ett par minuter, eller hur länge de nu har möjlighet. Alla japaner jag känner kan sova sittande. Men trots att det naturligtvis finns en mängd japaner som är verkligt inne i all nydanade musik känner jag personligen ingen som lyssnar på techno.
Men å andra sidan har jag heller aldrig sett någon annan på trappavsatsen till den sjätte våningen. Varför skulle förnuftiga redaktörer gå uppför förtio trappor som inte leder någonstans? Alla behöver säkert heller inte andrum mitt på dagen. För största delen fungerar en cigarett lika bra. Men i något skede sjunker alla ner i badkaret, musiken, boken och sig själv. Det är då vi stjäl tillbaka lite av den tid som bullerflödet bestjäl oss på. Alla har vi vår egen japanska trädgård.
Hur skulle jag förklara mig om någon hittade mig studerande plåtdjur i en trappavsats som inte leder någonstans.
Hur många äldre tycker att techno-musik är avslappnande? Att promenera är den vanligaste motionsformen i Finland. Många tänker bättre när de promenerar…
Annika Sandlund
