Under festligheterna i Moskva med anledning av slutet på andra världskriget för 50 år sedan jämförde Jelstin tjetjenernas motstånd med terrorbomben i Oklahoma, ryssarnas insats beskrevs som ett ”skapande arbete”! Nyhetsbyrån Reuter gjorde tidigare en intressantare jämförelse då tjetjenernas kamp jämfördes med Finlands vinterkrig.

Detta är förstås en mycket ojämn kamp. Rysslands armé har kanske upp till 1,9 miljoner man under vapen. Dessutom behärskar Jeltsins presidentadministration och arméns rapportering massmedia. Till exempel i söndagens Hbl (21.5) kan man läsa rubriken "Ryska arméns rensningar i Tjetjenien fortsätter", helt i linje med den ryska propagandavokabulären (det är inte fråga om "rensningar" utan en militär invasion i ett annat land). Jeltsin och hans stab har konsekvent beskrivit tjetjenerna som en hop busar och skurkar. Samtidigt förbinder sig Ryssland i den nya grundlagen från 12.12.1993 att följa de internationella bestämmelserna om mänskliga rättigheter. Jeltsin har grundat ett sorts säkerhetsråd i vars skydd han förbigår parlamentet och kan strunta i bl.a. 1992 års försvarslag som förbjuder användning av armén inom landet (Tjetjenien betraktas ju av Jeltsins regim som en ”inre angelägenhet”). Dessutom förpliktigar lagen presidenten att ta vara på alla möjligheter till fredliga förhandlingar — i verkligheten bemöts alla förhandlingsinviter från tjetjensk sida med glåpord och nya granatskurar.

Från första början har Jeltsin-maffian följt imperialismens söndra och härska-princip. Man har försökt destabilisera området kring Tjetjenien genom att underblåsa stridigheter mellan t.ex. osseter och ingusjier. På klassiskt sojetryskt imperialistmanér installerar man en ”oppositionell”; Terijoki-regering som ber om ”broderlig hjälp” för att återstålla ”ordningen”;. I Tjetjenien hette denna femtekolonnare Provisoriska rådet och leddes av den korrumperade kommunistpampen Amar Avturchanov. Ett annat exempel är de lömska utfästelserna om amnesti 9.12.94 till 15.12 som följdes av ett massivt angrepp mot Tjetjenien 11.12.

Försöken att utveckla en rasistisk stämning mot tjetjener bland den ryska befolkningen har troligen misslyckats. Det är ju ryska granater som dödat ett stort antal etniska ryssar i Groznyj. Eller som F.C.Cuny skriver i sin rapport:”När hela sanningen om slaget kommer ut, kommer det att vara uppenbart att de flesta civila som dött sen mitten av januari också är etniska ryssar. Det är ett avslöjande som kan fälla regimen Jeltsin”. Men jag har redan sett en FLT-artikel (Landsortspressens nyhetsbyrå i Sverige) där dödandet skylls på tjetjenernas ledare Dudajev. Ingmar Oldberg i sin tur pekar på Jeltsins ”minskande arbetskapacitet och vacklande hälsa”. ”Även hans auktoritära regim är ineffektiv och splittrad. Ryssland är inte dömt för evigt.”

Ryssland är fullt av bussiga människor, varför kan då Jelstin-maffian och zjirinovskianerna härja fritt? Kanske kan den tyska Wimar-republiken erbjuda en parallell. Här banade det upplysta Bilderbürgertum väg för Hitler och nazisterna genom att de inte ingrep i politiken och försvarade de humanistiska värden de omfattade. De försökte i det längsta stå "ovanom" po litiken; vetenskapen och kulturen fick inte "smutsas" ned av den. Tvärtom borde med bildningsnivå följa ett motsvarande politiskt ansvarstagande. För den ryska intelligentian gäller det att sluta begråta moder Ryssland eller låta den svårmodiga ryska själen absolvera all rysk kriminalitet. Solsjenitsyn har exv. inte varit något vidare fördöme.

En annan bidragande orsak till eskaleringen i Tjetjenien är det internationella samfundets nyckfullhet. Sovjets Afghanistan-invasion fördömdes och följdes av bojkotter, medan angreppet på Tjetjenien avfärdats som en inre rysk angelägenhet. På det här viset undermineras allt som finns kvar av moral i internationell politik. Det måste finnas ett konsekvent system av sanktioner och bojkotter som gäller alla som bryter mot internationell lag, annars hamnar vi i en situation där världspolitiken totalt domineras av maktblocken och deras utpressningsmetoder.