P-E Lönnfors frågar:

Ska bara relevanta filmer visas?

Efter att ha uppskattat filmen om Larry Flynt och läst N.Y. Review of Books´ artikel var jag glad över Anna Rotkirchs kompletterande synpunkter i Ny Tid 9/97. De visade att filmen kunde förstås på flere sätt än jag själv hade gjort. Min känsla för yttrandefriheten är så stark att jag kan vara enögd. Jag vill dock ställa några frågor till Anna. Hon skriver:

”Vad skönt, tänkte jag då, att den här falska och i nordisk kontext irrelevanta filmen inte kommer hit.”

Frågor:
&shyp; Varför det? Hon behöver ju inte se filmen om hon inte vill.
&shyp; Skall bara relevanta filmer visas här i Norden? Varför? Vem bestämmer vilka som är relevanta?
&shyp; Skall inte falska filmer visas? Vem bestämmer vilka som är falska?
&shyp; Vad är kontext på svenska?
Rotkirch: ”Flynt utger fortfarande 29 tidningar…”
Fråga:
&shyp; Borde man göra något åt saken? Vad?
Rotkirch: ”… intervjun med Annie Sprinkle är gjort på svartvitt papper.”
Fråga:
&shyp; Vad är svartvitt papper? Är det en liknelse?

Per-Erik Lönnfors

Anna Rotkirch svarar:

Min åsikt är inte automatiskt ett förbud

Jag är Lönnfors tacksam för att han gett mig chansen att säga lite mer om Flynt. För sent för min artikel läste jag nämligen bakgrundsmaterialet Ny Tids net-service försett mig med, med bl.a. en artikel ur Aftonbladet om vad för slags tidning Hustler EGENTLIGEN är. Bland annat har Hustler tryckt: bilder på en misshandlad kvinna. Bild på en hängd kvinna med en plastpåse över huvudet. Bild som föreställer avskurna bröstvårtor och könsdelar. Och &shyp; här fick jag min nya aha-upplevelse &shyp; den ökända tecknade serien ”Chester the Molester”, som handlar om en gubbe som springer efter småflickor.

Formans Flynt frågar varför man inte får visa en kvinnas vagina, då Gud skapat också den. Det är på 90-talet en banal fråga. Hustlers Flynt (dvs verklighetens) ställer frågan om man får visa en kvinnas avskurna vagina, eller en liten flickas vagina. Det gör det genast lite knepigare. Det ligger något oerhört ironiskt över att Finland överlag svalt ’Flynt’ (inga av våra kvällstidningar har haft någon kritik av det slag Aftonbladet gjorde, och framför allt tyckte Helsingin Sanomats filmkritiker att filmen var värd högsta antalet stjärnor; se dock Kati Sinisalos kritiska artikel i samma NYT ). Och samtidigt stiftar vi en lag som kriminaliserar t.o.m. innehav av barnporr! (Jag vet inte om Hustler haft just barnporr, men serien Chester handlar uttryckligen om en pedofil.)

Vad som nu i efterhand alltså stör mig allt mera med Formans film är att den undviker de ömtåliga, aktuella frågorna. Själv är jag, apropå, snarast EMOT kriminaliseringen av innehav av barnporr, och tycker överhuvudtaget att diskussionen får obehagliga självgoda drag av mänsklighetens vänner vs satan själv. (Se tex Hbls insändarspalt i början av veckan.) Frågan om tryckfrihetens gränser och särskilt övervakningen av sexindustrin är inte enkel.

Forman undviker den helt. Och väljer, för att uprepa NRBs point, den enkla motståndaren, skenhelige TV-predikanten Falwell, som i själva verket i sin tillämpning av ”pengarna helgar medlen” fiskar i precis samma träsk som Hustler.

Sedan till Lönnfors frågor:

1. Min artikel handlade just om det budskap filmen sprider oavsett om man ser den eller inte. Jag behöver inte se den, men i alla de dagstidningar jag läser står det ändå att Flynt är tryckfrihetens hjälte, och det är struntprat. Min inledning var också något ironisk &shyp; som sagt både såg och tyckte jag om filmen, som är ett ganska bra konstverk, och undermålig dokumentär.

2. Jag vet inte var och när det bestämdes att vi ser all Hollywoodproduktion vars budget överstiger ett visst antal miljarder dollars, lite och slumpmässigt vald nordisk och fransk film och inga ryska och tyska filmer. Om jag säger att JAG hoppas få se för mig relevanta filmer betyder det inte att jag vill bestämma över alla andra också.

3. När var tar sin åsikt så tar jag min, och hoppas ingen blir utan. Jag har bestämt att jag tycker att Flynt är en falsk film, för den berättar om en levande person med riktigt namn och visar t.ex. honom som en passionerad förespråkare för nakna bakar i stället för krig, medan han i verkligheten säljer bl.a. våldsporr. Lönnfors kunde förresten gärna ha skrivit mera om vad HAN tyckte om filmen, dess relevans och sanningshalt.

4. Kontext betyder sammanhang, ramar. Ex: I USA försvaras också varje medborgares rätt att fritt köpa och bära vapen med samma grundlag som filmen beundrar. Den diskussionen förs i en kontext som är ganska fjärran från de nordiska länderna, och har därför just inte uppmärksammats hos oss. Det betyder inte att jag vill FÖRBJUDA att någon uppmärksammar den, heller.

5 & 6: ’Svartvitt papper’ betyder här att man inte haft råd att trycka färgbilder eller använda glansigt papper, som de kommersiella porrtidningarna gör. Det jag tycker man ska göra åt Flynts imperium är bättre alternativa sextidningar, men, som sagt, det känns emellanåt lite blåögt. Man kunde också bekanta sig med läsarprofilen och lära sig mer om mänskligheten.

Min artikel var en öppen personlig redogörelse för mina reaktioner kring filmen. Lönnfors läser mig som en censurälskande moralist, som vill kontrollera filmimporten och tvinga Flynt att publicera heminredningstidningar. Han undviker att diskutera hur han, som man av en viss (Formans?) generation, upplevde filmen. Synd.

Anna Rotkirch

Inläggen ingick i Ny Tid 7.3.97. Insatta i webben 14.3.97. Copyrighten är skribenternas. Citera gärna, men ange källan – annars kommer Chester och tar dej!