Polen, Tjeckien och Ungern anslöts den 12.3 till NATO, medan det fjärde landet i Visegrádgruppen, Slovakien stannade utanför. Martti Puukko, som tidigare återgett synpunkter på NATO i Tjeckien och Polen, samtalar nu med den landsflyktige slovaken Fedor Gal om bl.a. NATO.

Fedor Gal är en slovakisk-judisk sociolog som föddes 1945 i koncentrationslägret Terezín. Sedan 1991 har han bott i Prag där han startat ett litterärt kafé.

Gal lämnade Slovakien efter en offentlig konflikt mellan honom och Vladimír Meciar. Efter sammetsrevolutionen i november 1989 verkade Gal och Meciar inom samma parti: VPN, d.v.s. Gemenskapen mot våld, som i Slovakien var vad OF, Medborgarforum, var i Tjeckien. I valet 1990 segrade VPN i Slovakien och OF i Tjeckien. Gal verkade som VPNs ordförande 1990 och premiärminister Meciar gjorde till en början ett gott intryck på honom. Mycket snart märkte Gal dock egenskaper hos Meciar som han inte tyckte om. VPN splittrades i många små partier och Gal begav sig i frivillig landsflykt i Prag, där jag träffade honom i hans kafé.

Slovakien har haft otur

Vad betyder det för er att Tjeckien nu ansluter sig till NATO, men inte Slovakien? Är ni personligen för utvidgningen av NATO?

– Jag tror att medlemskap i NATO är viktigt för både Tjeckien och Slovakien, för den skull att det håller på att uppkomma en maktkamp och anslutningen till västeuropeiska och transatlantiska strukturer är ett sätt att avgöra denna maktkamp om inflytelsesfärer. Att Tjeckien nu ansluter sig till NATO, men inte Slovakien, förargar mig, eftersom Slovakien är lika centraleuropeiskt som Tjeckien.

– Slovakien har bara under de några senaste åren haft otur på så sätt att en regering av forna kommunister och nationalister styrt landet fram till förra hösten. Den skadade Slovakiens yttre bild så illa att det är ytterst svårt att reparera de skavankerna, men ändå är Slovakien en lika centraleuropeisk stat som Tjeckien. Problemen är ganska lika i de båda länderna, likaså den kulturella grunden.

Ett maffialand

– Det är svårt att säga vad det betyder för Slovakien i framtiden att landet stannar utanför NATO. Under de senaste åren har den organiserade brottsligheten vuxit ytterst snabbt i landet. Landet har blivit ett maffialand där samarbetet mellan den organiserade brottsligheten och de politiska eliterna blivit allt starkare. Om Slovakien stannar kvar utanför de europeiska och transatlantiska strukturerna blir det ett idealiskt genomfartsland för brottsligheten som ofta kommer från öster.

– I mina ögon är Tjeckiens medlemskap i NATO i alla NATO-länders intresse. Enligt uppgifter i TV och press har Tjeckien ännu mycket att göra innan dess institutioner, armén och dess informationsväsen samt landets lagstiftning anpassats till motsvarande system i väst.

– Att Slovakien stannar utanför NATO är inte bra för slovakerna, inte heller för Tjeckien eller för stabiliteten i Centraleuropa. Jag hoppas av hela mitt hjärta att NATOs beslut att bara ta in tre nya medlemsländer inte är slutgiltigt.

– Efter det senaste parlamentsvalet har det skett förändringar i Slovakien. Den nuvarande regeringen avviker från den tidigare. Den har en proeuropeisk och protransatlantisk profil. Lagstiftningsprocessernas dynamik har förändrats, men framför allt har det skett en förändring i de slovakiska mänskorna. Där förekommer samma eufori som i hela Tjeckoslovakien efter sammetsrevolutionen 1989. Om dessa nu så entusiastiska mänskor i framtiden ser att den kamp som under de senaste åren fördes mot den auktoritära regimen var lönlös kommer det att skapa en sådan frustration att det inte följer något gott av den.

Snabb väg till rikedom

Ni flydde från eller lämnade Slovakien för åtta år sedan. Då förekom en ganska kraftig nationalism och antisemitism i landet. Har situationen förändrats i Slovakien på den punkten?

Den har förändrats en hel del. Framför allt förlorade nationalisterna sitt trumfkort i och med delningen av Tjeckoslovakien. Slovakien blev en självständig och suverän stat. De slovakiska nationalisterna fick vad de ville, men samtidigt blev det klart att det inte för Slovakien var någon idealisk lösning. Det var det inte.

– I det perspektiv som tiden ger kan man säga att de ivrigaste slovakiska nationalisterna ändå inte kämpade för Slovakiens nationella intressen. De var bara intresserade av makt och pengar. Det är ingen slump att några av de synligaste nationalisterna 1990 och 1991 i dag hör till landets ekonomiska elit. I dag är de verkligen rika.

Främlingsfientlighet

Vi träffades första gången 1991, kort efter det ni flyttat till Prag. Jag minns att ni sade att ni innan ni lämnade Slovakien fått hundratals antisemitiska brev.

Jag besöker numera Slovakien bara sällan och träffar då mest släktingar och vänner. Vad kan jag säga om antisemitism, rasism eller xenofobi i Slovakien efter sju år i Tjeckien?

– Att jag den sista tiden i Slovakien utsattes för hårda angrepp hade till stor del politiska motiv. Man visste att jag var jude och att jag var med i den politiska ledningsgruppen efter sammetsrevolutionen. En stor del av attackerna mot mig hade politisk bakgrund.

– I dag kan man i alla postkommunistiska länder iaktta främlingsfientlighet och vissa fascistiska tendenser. Jag upplever dessa fenomen mycket starkt här i Tjeckien. De riktar sig inte mot mig som jude, utan här är zigenarna de mest utsatta. Under de senaste åren har jag haft tillfälle att bekanta sig med deras vardagsliv, och det verkar ganska mardrömsartat. Inte ens zigenare som lever ett ordentligt liv kan få annat än allra sämsta sortens tillfälliga jobb. Dessutom har ungefär 30 zigenare dödats under de senaste sex åren. Bakom attackerna står små grupper av skinnskallar, men de skulle inte ha existensförutsättningar om inte vardagsrasismen var så vanlig i samhället och om inte den tysta majoriteten skulle förhålla sig så likgiltigt till saken. Det gäller också institutioner som polisen och rättsväsendet.

Zigenarna illa ute

Hurdant är läget för zigenarna i Slovakien?

– Zigenarnas situation är mycket dramatisk i hela Central- och Östeuropa. I Slovakien är zigenarna verkligen samhällets paria. I Slovakien finns det, i motsats till Tjeckien, fortfarande typiska stora zigenarsamhällen. Situationen i dessa samhällen är dyster, t.ex. när det gäller hälsovården, hygienen och sysselsättningen. Om det ännu kommer en naturkatastrof, som översvämningarna förra året, kan man å ena sidan uppleva ett otroligt drama, å andra sidan majoritetsbefolkningens fullständiga likgiltighet beträffande zigenarnas situation. Detta är inte bara mina egna antaganden, utan de stöds av statistiken och av att så många tjeckiska och slovakiska zigenare sökt sig till Kanada, Belgien, Storbritannien o.s.v.. Det är inte fråga om något lätt beslut. De lämnar allt här och beger sig i väg mot en okänd framtid, till länder där de inte heller är välkomna. Deras liv är inte lätt här. Det finns dock en positiv sida som jag märkt under de senaste fem åren. Nu har man börjat diskutera frågan mycket öppet i massmedia. Vidare är det glädjande att det bland zigenarna vuxit fram nya ledare som klart kan berätta vad det är fråga om. Detta är ett nytt fenomen som man bara kan vara glad över.

Havels popularitet dalar

Ni är ju kompis till president Václav Havel. Hur ser ni på hans roll från sammetsrevolutionen 1989 fram till i dag?

– Inte vet jag om vi är kompisar. Sedan jag lämnade politiken har jag vad jag minns träffat honom en enda gång. Det var i ett officiellt sammanhang, när Israels president var här på statsbesök. Jag har i alla fall märkt att Havels popularitet sjunkit kraftigt i den senaste tidens opinionsmätningar. Det har man tolkat att åtminstone delvis beror på hans privatliv. Han gifte ju om sig, och det verkar som om hans andra hustru inte blivit lika populär som Olga Havlová. Havels tal är fortfarande lika fyllda av globalt etos, men mänskor irriteras lite av att deras egna vardagliga problem ser annorlunda ut.

– En tredje sak som minskat hans popularitet är att han alltid uppträtt som en president som står ovanför partierna, men ändå många gånger den senaste tiden blandat sig mycket synligt i partipolitiken. Ett sådant fall var när Havel förra året mycket kraftigt fördömde hela den förre premiärministern Václav Klaus’ regeringstid. Han hade inte ett enda gott ord att säga om Klaus hela period från 1990 till 1997. Havel liksom glömde att han själv också var en medspelare i politiken efter sammetsrevolutionen och hade ett minst lika stort ansvar som Václav Klaus. När ett antal av Havels forna kompisar från dissidenttiden lämnade Klaus’ parti ODS visade Havel mycket klart var hans politiska sympatier låg.

– Kanske det är sådant som folk upplever som negativt. Å ena sidan uppträder han som en president som står utanför partipolitiken, å andra sidan för han ändå klart fram sina egna partipolitiska sympatier.

– Men trots att Havels popularitet minskat den senaste tiden är han fortfarande Tjeckiens mest populära politiker. Dessöutom har Tjeckien i dag mycket få goda exportartiklar, sådana som landet kan vara stolt över i internationella sammanhang. Om man inte tar med kuriositeter som Svejk och ölet är Václav Havel det bäst kända begreppet i världen. Det är ingen liten sak.

Inget framtidslöfte

Slovakien har länge varit utan president. Nu sägs det att Tjeckoslovakiens förra ambassadör i Wien, skådespelerskan Magda Vasaryová, skulle kunna bli Slovakiens nästa president. Hur ser ni på saken?

– Jag ser det som en mycket egendomlig situaton, eftersom Slovakiens demokratiska koalition, som kom till makten efter Meciar, före valet proklamerade att koalitionen kommer att stöda Rudolf Schuster som sin gemensamma presidentkandidat.

– Jag vill nu inte ta ställning till kandidaterna. Vi vet alla att Schuster tidigare hörde till den kommunistiska nomenklaturan. Vi vet att han var parlamentets sista talman före sammetsrevolutionen. Vi vet att han inte är något framtidslöfte.

– Men Slovakiens demokratiska koalition kom före parlamentsvalet i höstas överens om att ställa upp Schuster som presidentkandidat, och överenskommelser ska man hålla fast vid. Två veckor efter valet ifrågasatte en av koalitionens medlemmar, den kristdemokratiska rörelsen KDH, Schusters kandidatur. Det är ingen bra signal för framtiden.

– Vad Magda Vasaryová beträffar tror jag inte att hon själv tagit något initiativ i presidentfrågan, utan att det är någon liten krets medborgare som gjort det. Magda Vasaryová är en verkligt sympatisk, karismatisk och intelligent kvinna. Dessutom har hon diplomatisk erfarenhet. Men hennes kandidatur minskar den demokratiska koalitionens kandidats möjligheter och varje splittrande faktor är till fördel för den nuvarande oppositionen. Jag tror inte att det slovakiska presidentvalet kommer att erbjuda något vackert skådespel.

Kommer Meciar tillbaka?

Ni kände ju personligen den långvariga premiärministern Meciar. Tror ni att han nu lämnat ledningen för Slovakien för gott eller kommer han ännu att återvända?

– Redan två gånger tidigare trodde jag att han var ur spel och båda gångerna återvände han. Om mänskor av hans slag är det svårt att säga vad de gör i morgon, om en vecka eller en månad. Men en faktor tycker jag har förändrats jämfört med de tidigare gångerna. Meciar lyckades alltid mobilisera mänskor för sin sak, men nu har mänskorna vänt sig mot honom. Resultatet av det senaste parlamentsvalet visar att mänskorna i Slovakien inte längre vill ha Meciar i ledningen för landet. Hans parti HZDS var det samma som Meciar, det var ett enmansparti. Den ekonomiska lobby som uppkom under Meciars tid och till sin natur var kriminell stod och föll med Meciar. Jag kan bara hoppas att Meciars försvinnande från politikens toppar var slutligt, i annat fall har han bara en möjlighet till återvändo och det är en dramatisk konfrontation i det slovakiska samhället som inte skulle leda någonstans.

I Slovakien mördades ju för en tid sedan Meciars förre ekonomiminister Duck´y.

Det var inte det första mordet i maffiastil i Slovakien. Det har redan förekommit flera tidigare under de senaste åren. Det var dock första gången som en toppolitiker råkade ut för en uppgörelse mellan slovakiska maffiagrupperingar. Den nuvarande oppositionen i Slovakien proklamerade att det var fråga om ett politiskt mord. Det var det inte. Herr Duck´y var känd som en verkligt flitig privatiserare. Han var en av Slovakiens allra rikaste personer och hans imperium utsträckte sig till Ryssland, Tjeckien och Gud vet vart. Enligt de uppgifter jag fått genom massmedia har mordet inget att göra med politik. Jag upprepar i alla fall att han inte var den första. Låt oss hoppas att han är den sista!

Martti Puukko

Lämna en kommentar


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.