Trots att jag för tillfället i min egen forskning är mer intresserad av begreppet ”naturligt kapital” och hur människornas och nationernas ”ekologiska fotavtryck” påverkar det, har jag under den senaste veckan översköljts av texter som berör ”socialt kapital”. Först fick jag en binge med artiklar från en konferens i Finland och man ville snabbt veta hur publicerbara de är. Sedan skickade Världsbanken fem röda häften, som skall utgöra stommen i nästa World Development Report. I detta utkast till hur fattigdomen i världen skall attackeras spelar termen ”socialt kapital” en viktig roll.

Vad avses med ”socialt kapital” och varför har det blivit en modeterm – ett buzz-word i den internationella jargongen?

På 1970-talet kom begreppet humankapital på modet. Var och en kunde öka sitt humankapital och därmed sina förväntade inkomster genom att utbilda sig och skaffa de rätta arbetserfarenheterna. Det var alltså möjligt att investera inte bara i fabriker, bostäder eller aktier utan också i sig själv. Då kom många forskare till att den ekonomiska tillväxten i hög grad kunde förklaras med ökningen av individernas humankapital. För att undgå fattigdom gällde det att studera och få yrkeskunskap.

Till skillnad från humankapitalet består det sociala kapitalet inte i – och tillhör inte heller – de enskilda individerna utan samfälligheten; familjen, lokalsamhället eller nationen. Dess huvudingrediens är förtroende eller tillit – trust på engelska. Kan vi lita på våra medmänniskor? Om vi kan det blir de ekonomiska transaktionerna enklare. Kan vi räkna med att få hjälp i en krissituation? Om vi kan det så vågar vi pröva på nya saker och riskera en satsning som kanske inte bär frukt förrän på lång sikt. Har vi många vänner och bekanta? Om vi har det kan vi få en mängd värdefull information enkelt och billigt.

Det finns studier som jämfört norra och södra Italien, olika byar i Tanzania, men också regioner i Finland. Man har funnit ett positivt samband mellan existensen av föreningar och nätverk och byns eller regionens ekonomiska framgångar. När en studie visade att svenskspråkiga i Österbotten var friskare och mer tillfreds med livet än finskspråkiga, menade forskaren att det kanske kunde förklaras med de svenskspråkigas sociala kapital. Det finns t.ex. relativt många svenskspråkiga körer och andra liknande föreningar.

Att socialt kapital blivit en modeterm sammanhänger å ena sidan med att man blivit uppmärksam på att liberaliseringen och den själviska individcentreringen inte lett till att massornas ekonomiska villkor förbättrats – snarare tvärtom. Å andra sidan vill man inte blanda in staten – åtminstone inte ännu. Alltså: Leve de sociala nätverken av ansvarskännande medborgare! Leve den ”tredje sektorn”! Leve det sociala kapitalet!

I USA har både konservativa och radikaler gripits av en ”kommunitaristisk” yra. Man vill stärka de lokala communities, som man föreställer sig att i tiden bar upp moral och samhällsanda. I Världsbanken försöker man lappa tidigare misstag genom att satsa på det sociala kapital som ”utvecklingen” hittills ofta har raserat.

Med hjälp av begreppet ”socialt kapital” kan sociologer öka sin respektabilitet bland nationalekonomer. Nationalekonomerna kan i sin tur utsträcka sitt modelltänkande till av sociologer och politologer behärskade marker. Att sammanföra samhällsforskarna på detta sätt är redan det ett remarkabelt resultat av en liten ordkombination.

Enligt Världsbankens definition är socialt kapital ”de normer och sociala relationer som är inbäddade i samhällenas sociala strukturer och som gör det möjligt för människor att samordna sitt handlande för att uppnå önskade resultat”. Men trots denna definition placerar man det sociala kapitalet utanför den offentliga sektorn. I Finland och i de andra nordiska länderna har vi ju upplevt staten och kommunerna som de instanser genom vilka vi skapar trygghet och förutsägbarhet. Visst är släkt, vänner och föreningar viktiga, men utan ”rättssamhället” och ”välfärdstaten” skulle vi känna oss betydligt mera osäkra och utsatta. Det är inte föräldraföreningarna utan kommunerna som vi sätter vår tillit till när det gäller t.ex. skolornas verksamhet.

Om vi inte vill hitta på nya kapital vid sidan av det sociala kapitalet, måste vi se den offentliga sektorn som den mest centrala delen av vårt sociala kapital. Om den av någon anledning börjar fungera dåligt, så kan vi inte ersätta den med annat lika effektivt ”kapital”. Det här är en sanning som i tiden predikades av Gunnar Myrdal och Pekka Kuusi, men som nyliberalerna har gjort allt för att underminera. Om vänstern kan vrida innehållet i begreppet socialt kapital rätt, bl.a. så att det är tillämpligt på våra samhällen, så kan det bli ett medel i kampen mot nyliberala marknadsliberaliseringsförsök och växande inkomstskillnader.

Men om det här i Norden ligger nära till hands att se staten som en allianspartner i förhållande till medborgarsamhället, är det begripligt att man i många länder inte kan se det så. I många fall är staten helt enkelt en genomkorrumperad rövarstat. Då blir de sociala nätverken den sista räddningsplatsen för de fattiga och förtryckta. Då blir det viktigt att det finns ett socialt kapital, som inte är beroende av statsmakten. Det sociala kapitalet kan alltså vara en förutsättning inte bara för att ekonomin skall kunna fungera effektivt, utan också för att staten skall verka i hela nationens intresse. Borde vi inte räkna demokratin till vårt viktigaste sociala kapital?

Visst borde en larmklocka ringa var gång som någon vill omvandla något – det må vara natur, arbetskraft, idéer eller tillit – till ”kapital”. Något som är ”kapital” används ju av ägaren för att berika sig. Men socialt kapital är ett kapital som inte lätt kan privatiseras. Det är en gemensam egendom för alla dem som tillhör gemenskapen. Det förenar åtminstone en grupp av människor. Men vad vi alltmer behöver är vad som kunde kallas ett ”globalt socialt kapital”. Någon form av internationell demokrati måste utvecklas för en värld där vad som helst kan köpas och säljas på en global supermarknad. Detta kunde vara en central bit av det stora projektet för en ny vänster.