I Västeuropa har det under 1900-talet uppstått en bild av Balkan som ett primitivt och barbariskt område. Forskaren Maria Todorova har blivit världskänd för sin analys av den bilden, som hon anser vara till stora delar grundlös. Kerstin Kronvall träffade henne.

Nog är det egentligen rätt konstigt att de flesta människor i dag tänker endast på det forna Jugoslavien då de hör ordet Balkan. Det säger professor Maria Todorova, som i sin bok Imagining the Balkans har studerat hur begreppet Balkan har uppstått och hur man har använt det under olika tider. För mindre än tjugo år sedan användes Balkan för att beteckna alla andra länder i området utom just Jugoslavien.

Maria Todorova kommer från Bulgarien men arbetar numera som professor i historia i USA, senast vid universitetet i Florida, och inom kort tar hon emot en ny tjänst vid universitetet i Illinois.

Balkan är det turkiska ordet för berg, och Balkanbergen och Balkanhalvön kunde på svenska lika väl kallas Klippiga bergen eller Bergiga halvön. Balkan som benämning på den bergskedja som i dag ligger i Bulgarien uppstod på 1400-talet efter att det Ottomanska imperiet hade invaderat området och tagit makten över det. I äldre källor på grekiska kallas bergen Heamus.

Nedlåtande ton

I de reseskildringar och diplomatiska arkiv som Maria Todorova har läst för sin bok används Balkan helt neutralt som en geografisk term ända fram till början av 1900-talet. Begreppet Balkan förändrades då aristokrater under 1800-talet reste i området och beskrev det i en nedlåtande ton som något ännu inte moget och civiliserat.

Efter det första balkankriget 1912 och ottomanrikets fall började Balkan användas direkt nedsättande. Med Balkanfolk avsåg man då något slag av nykomlingar som var fattiga och upproriska och levde i elände och armod. De här folken ansågs ligga på en lägre utvecklingsnivå än övriga Europa. Balkan blev synonymt med något semibarbariskt, semiorientaliskt och semiciviliserat.

Senare var det intellektuella som skrev om livet på Balkan. Det var människor som tänkte i termer av modernitet och framsteg, västvärldens utveckling ställdes mot österns exotik och ålderdomlighet. Det var inte orienten man beskrev, men inte heller västvärlden, Balkan blev ett mellanting mellan orienten och framsteg, säger professor Todorova.

Etnisk splittring

Under 1960-talet återkom den negativa uppfattningen om Balkan i och med att man i Frankrike började komma med varningar om vad som kunde hända i Afrika då de forna kolonierna blev självständiga. Då myntades begreppet balkanisering, som innebar den utveckling som ledde till konflikter mellan olika etniska grupper i samband med att ett större rike splittrades i mindre stater.

Och efter att Jugoslavien splittrades och Bosnienkriget bröt ut blev Balkan plötsligt synonymt med det förra Jugoslavien. Maria Todorova frågar med uppenbar harm i rösten varför man talar om problemen i förra Jugoslavien som ett Balkanproblem när man minsann inte kallar konflikten i Nordirland för ett brittiskt eller västeuropeiskt problem.
Dessutom, säger Todorova, är det synnerligen bekvämt för speciellt EU att hålla sig med en negativ syn på Balkan. När nya problem dök upp på EU:s agenda i form av en diskussion om hur långt EU kan tänkas utvidgas fanns det ett behov av att skapa ett ”andra” som representerar en annan civilisation. Ända till för några år sedan var linjen den att man skulle skapa fortet Europa och hålla det andra utanför. Nu när man har gått in för tanken att EU skall bli större och öppna sig för länder österut har Balkan blivit ett problem. Balkan är varken asiatiskt eller helt muslimskt, de flesta som bor där är faktiskt både kristna och vita. Men ändå alltför barbariska för att riktigt räknas som européer.

Balkan uppfattas som ett barbariskt område präglat av uråldrigt hat och evigt kaos. Men då glömmer man, säger Maria Todorova, att om man jämför Balkan med det övriga Europa till exempel under 1600-talet så var Balkan ett relativt lugnt hörn medan det överallt runtomkring var ett enda krigande. Och också om det som utlöste första världskriget inträffade i Sarajevo var det inte Balkan som var orsak till kriget utan de västliga ländernas önskan att dela världen mellan sig. Det är bekvämt att glömma sin egen historia och sina egna problem och hävda att väst står för civilisation, säger Maria Todorova, och påpekar att också i samband med tragedin i New York talar man om ett angrepp på civilisationen alldeles som om den övriga världen inte skulle vara civiliserad.

Ingen gemensam identitet

Om vi som bor utanför Balkan ser med så färgade glasögon på dem som bor där, hur ser de då på sig själva? Finns det någon form av Balkanidentitet?

– Nej, säger Maria Todorova, balkantillhörigheten har alltid funnits i betraktarens öga. De som bor där bor visserligen geografiskt sett på Balkanhalvön, ett helt neutralt namn på en del av sydöstra Europa. Det finns ingen gemensam identitet, känslan av nationell identitet har i stället blivit allt starkare på grund av de nationella konflikterna. Däremot är det intressant att märka att just på grund av att man i bland annat tidningar och reseskildringar så ofta beskriver Balkan i så negativa termer har det börjat uppstå en Balkanidentitet. Man strävar efter att bevisa att man inte är så primitiv och barbarisk som andra gör gällande.

– Det är främst intellektuella som har anammat den negativa innebörden av Balkan. De ser negativt på sig själva och sina landsmän och vill inte vara Balkanfolk, och talar om behovet av att övervinna balkanismen.

Enda undantaget är Bulgarien. Där är inställningen till begreppet Balkan både intressant och komplex, tycker Maria Todorova. Balkanbergen ligger ju i Bulgarien och det gör att trots att det finns negativa kopplingar till ordet Balkan så finns också motsatsen. Det finns människor som kommer från bergsområdet som helt enkelt kallas balkanskij och i den bulgariska litteraturen står Balkan för många positiva egenskaper som frihet, heder och värdighet. Många industrier och andra företag har också namn där ordet Balkan ingår, så heter ju tillexempel det nationella flygbolaget Balkan Air. Balkan i Bulgarien är alltså både något negativt och symbolen för något gott.

Många är självkritiska

De som bor i Balkanområdet uppfattar sig själva som européer och talar självklart om att de bor i Europa. Samtidigt är många oerhört självkritiska och säger att Europa står för något annorlunda och inte är som vi. Men då menar man inte nödvändigtvis Europa som geografiskt område utan som idé och ideal. Många av dem som bor i länderna på Balkan tycker att de själva och deras nation inte har nått upp till det europeiska idealet och de strävar efter att på något sätt förändras och uppnå det.

– Många skulle troligen också vara rätt cyniska och säga att okej, Europa är Hitlers Europa eller något sådant, tror Maria Todorova, men generellt är människorna på Balkan mycket självkritiska. Och de såkallade vanliga människorna på gatan skulle finna hela frågan ointressant. För dem är det just detsamma om någon vill kalla sig europé eller något annat. Det är de intellektuella och så förstås politikerna som intresserar sig för frågor av det här slaget.

Politikerna blir helt enkelt tvungna att fundera på sina länders plats i Europa eftersom ländernas framtida utveckling är fruktansvärt beroende av hur de placerar sig på den europeiska politiska kartan.

Maria Todorova hävdar att europeiska politiker avsiktligen har använt sig av uppfattningen om att Balkan är annorlunda för att dela upp Öst- och Sydösteuropa. Det hände genast efter 1989. Man började betrakta länderna i Centraleuropas östra delar som mera europeiska. De är som vi; civiliserade, protestanter och katoliker, medan resten är semibarbariskt smuts, ortodoxa, muslimer och det ena eller det andra. Dethär pågick ända fram till Natobombningarna. I och med dem involverade sig väst så till den grad i Balkan att de inte längre kan dra sig ut därifrån.

Väst blir involverat

Det är med intresse Maria Todorova har följt med hur anti-balkan-inslagen i tidningspressen har börjat sjunka undan. Fortfarande uppfattar man Balkan som annorlunda och problematiskt men den tidigare tanken om att området är komplett icke-europeiskt och fullkomligt omöjligt att hantera har försvunnit. Väst är helt enkelt nu involverat i Balkan på gott och ont.

– Jag är faktiskt förvånad över min egen reaktion, men just nu hoppas jag att Nato eller någon annan med mandat från FN skall stanna kvar i Makedonien. Idén om att komma in för trettio dagar och sedan dra sig tillbaka är befängd, helt omöjlig och skrattretande. Det som händer nu och redan har hänt i och med att västvärlden har valt sida i de jugoslaviska konflikterna är att EU och USA upprättar protektorat på Balkan. De har gjort det i Kroatien och Bosnien och de gör det nu i Makedonien. Jag vet inte vad det kommer att leda till utom att väst ohjälpligt involveras i området. Det är ingen normal situation, men den bästa möjliga just nu. På längre sikt kan det göra att Balkan integreras snabbare än någon kunnat tänka sig.

EU-medlemskap som mål

När EU utvidgas verkar det i dag vara helt klart att varken Rumänien eller Bulgarien kommer att höra till de länder som inom kort beviljas medlemskap. Den dag de övriga östeuropeiska länderna har blivit medlemmar får vi en uppdelning av Europa där Balkan, utom Grekland, verkligen är utanför. Maria Todorova vill inte spekulera i vad det kan leda till. Hon tror emellertid att om man vill använda sig av EU som ett projekt för att befrämja en fredlig utveckling i Europa så vore det klokt att åtminstone föra meningsfulla och målinriktade förhandlingar om medlemskap också med länderna på Balkan. Samtidigt måste man hålla i minnet att förväntningarna på vad ett medlemskap skall innebära är orimligt höga bland de människor som bor i ansökarländerna. Besvikelsen kommer också att bli djup då vardagsverkligheten i EU visar sig vara minst lika besvärlig som den man lever i nu.

– Men å andra sidan, säger Todorova, om man inte har ett mål att försöka uppnå så finns det knappast något som kan leda till ansträngningar att förbättra samhället. Om länderna på Balkan alltid bara kan vänta sig att vara på Europas bakgård och aldrig ändå kan bli medlemmar i EU, vilka framtidsutsikter har de då? Redan nu är marknaderna i Europa stängda för dem, människor kan inte resa. De är så besvikna och det är ironiskt och inte alls trevligt att se hur många som känner en längtan tillbaka till kommunisttiden. Människor upplevde då någon form av trygghet. Visserligen levde de på många sätt kringskuret och hade begränsade rättigheter och kunde inte flytta fritt eller resa utomlands, men det kan de inte heller nu. De har inte pengar, får inte visum och behandlas dessutom som andra klassens människor om de någon gång kan resa till något annat land.

Under Sovjetstyret fanns det ingen arbetslöshet och alla erbjöds möjlighet till god utbildning. Nu är arbetslösheten i till exempel Bulgarien uppe i mellan 15 och 30 procent beroende på vilken ort man tittar på. Många unga är utan arbete och den tidigare goda utbildningen är i en enda röra. Maria Todorova säger att de unga har drabbats av en kollektiv besatthet av tanken på att flytta bort. Bulgarien håller på att förlora en hel generation som vill studera eller bo utomlands, inte för att de skulle vara dåliga patrioter, utan för att de inte har några goda framtidsutsikter hemma.

– Jag har ju också själv lämnat mitt land, säger Maria Todorova. Det var inget lätt beslut, men jag tror att det nog var det enda rätta.

Blodshämnd och terrorism?

Väldigt många människor förknippar Balkan med fenomen som terrorism, blodshämnd och strider på grund av händelser som ligger hundratals år bakåt i tiden, är det helt fel?
Det är inte totalt fel, svarar Maria Todorova, men det handlar egentligen inte om Balkan eller något annat område, utan om hur stereotypa uppfattningar i allmänhet uppstår. Om vi tar blodshämnden som exempel, så existerar den bara i de bergiga delarna av Albanien och i Montenegro, alltså bland en mycket liten grupp av alla som bor på Balkan. Att blodshämnden blev så välbekant beror på de västliga etnografer som reste i området under 1800-talet. De ville helt enkelt inte beskriva det normala, utan det exotiska. Och varför talar man inte om Italien som ett land av blodshämnd, som förekommer på Sicilien, eller blodshämnd bland klaner i Skottland? Man har valt ut och förstorat upp enstaka fenomen för att skapa en viss typ av uppfattning om en hel region. Det är visserligen fråga om fenomen som förekommer där, men som på inget sätt är representativa för alla som bor där eller för hela området.

– När det gäller Balkan kunde man ju också ha valt annorlunda, och till exempel talat om hur tolerant man har varit när det gäller olika religioner. När judarna förföljdes på annat håll i Europa tog de sin tillflykt till Balkan, som under det ottomanska väldet godkände olika religioner. Sedan kan man ju inte påstå att det skulle råda idyll mellan olika religiösa eller etniska grupper på Balkan i dag, men, säger Maria Todorova, i vilket samhälle som helst där människorna förlorar känslan av välbefinnande och trygghet tillgriper de lätt ociviliserade metoder för att handskas med problemen.

Urgammalt hat finns inte

– Det händer att någon säger till mig att i den civiliserade världen skulle ingen börja ett krig på grund av händelser för sexhundra år sedan. Då tänker de kanske på att när konflikten i Kosovo blev värre hänvisade både serber och albaner till slaget på Trastfältet år 1389. Men tänk då på det som hände i Europa under andra världskriget, tvåtusen år gamla konflikter mellan judendom och kristendom användes som argument. Också de urgamla tyska sagorna spreds i propagandasyfte. Man måste komma ihåg att vanliga människor inte går och bär på gammalt hat, det är politiker som tar till den slags retorik då de vill väcka aggressioner och få opinionen med sig. Vanligt folk minns högst två generationer tillbaka, alltså sådant som deras mor- eller farföräldrar har berättat. Och de facto fanns det många ohyggligheter som utfördes under andra världskriget i Jugoslavien som kom upp i människors medvetande igen bland annat under Bosnienkriget.

Maria Todorova säger att humaniteten är mycket spröd, vilket folk som helst var som helst kan förlora sin humana fasad om situationen i övrigt blir svår. Det finns ingen unik form av ondska som skulle existera bara på Balkan.

– Människor har gjort många fruktansvärt otäcka saker på Balkan, men ingen skall påstå att man inte skulle ha gjort det också i andra delar av världen.