Nytta, rationalitet och frihet, men också moral, omsorg och besinning

I juni 2000 publicerade en grupp franska ekonomistuderande en petition i vilken de protesterade mot att nationalekonomin blivit en ”autistisk vetenskap”. Autism är en sjukdom eller en kontaktstörning, som tar sig uttryck i självförsjunkenhet, otillgänglighet och opåverkbarhet. Gruppen, som kallade sig Post-autistiska ekonomer fick en snabb och bred respons. Studenterna uppmanade sina professorer att reformera undervisningen och forskningen ”to rescue economics from its autistic and socially irresponsible state” (för att rädda nationalekonomin från dess autistiska och socialt oansvariga tillstånd). (”Postautistic economics network” kan besökas på adressen: www.paecon.net.)De franska studenterna var ingalunda de första som på detta sätt kritiserade den av neoklassisk formalism präglade nationalekonomiska huvudfåran – mainstream economics. Institutionalister som Gunnar Myrdal och John Kenneth Galbraith hade gjort det. Postkeynesianer som Joan Robinson och Nicholas Kaldor hade gjort det. Radikala ekonomer, sociala ekonomer, humana ekonomer, evolutionära ekonomer, feministiska ekonomer och ekologiska ekonomer hade också gjort det. Men effekten har uteblivit. The mainstream verkar inte att ha berörts ett dyft. Den har renodlat sina metoder och begrepp ytterligare och avstått från dialog med sina allt talrikare, men också allt mer frustrerade kritiker.

Till skillnad från klassikerna Adam Smith, John Stuart Mill och Karl Marx, uppfattar neoklassikerna sig själva som värdeneutrala. De hyllar ett positivistiskt, som de själva tror naturvetenskapligt, vetenskapsideal. Trots detta är deras konstruktion av vetenskapsområdet baserad på en specifik människosyn – den nyttomaximerande rationella varelsen: economic man – och på en dualistisk uppfattning av vad som kan uppfattas som ekonomisk vetenskaplighet.

Irene van Staveren har nyligen skrivit en bok – The Values of Economics. An Aristotelian Perspective – i vilken hon utreder vilka värden den neoklassiska nationalekonomin bygger på, och vilka den utesluter. Jag citerar:
”First and foremost I have asserted that modernist economic methodology is constructed on the basis of dualisms: utility is defined as economic, morality is not; reason is regarded as part of economics, emotion is not; choice is seen as economic whereas the attributed opposite, coercion is not; finally independent behaviour is included in economic theory, while interdependent relationships between actors are not.” (s.202)
(Först och främst har jag hävdat att den modernistiska ekonomiska metodologin är uppbyggd på basen av dualismer: nytta definieras som ekonomiskt, moral däremot inte; förnuft uppfattas som en del av ekonomin, känslor däremot inte; val ses som ekonomiskt, medan dess motsats, tvång, inte gör det; slutligen, innefattas oberoende beteende i den ekonomiska teorin, medan ömsesidiga beroendeförhållanden mellan aktörerna inte gör det.)
Nytta, kalkylerande förnuft, fria val och obundna aktörer är centrala ingredienser i ekonomin. Däremot utesluts moral, känslor, tvång och ömsesidiga bindningar. Det centrala mänskliga värde som den neoklassiska teorin bygger på är frihet. Därför visar så många ekonomer entusiasm inför fria val, fria marknader, frihandel och den fria individen. Till begeistringen för den individuella valfriheten hör också försvaret av föreställningen om en gränslös ekonomisk tillväxt.
De alternativa ekonomiska traditionerna har på olika sätt försökt förändra och fördjupa värdegrunden för ämnet nationalekonomi. Irene van Staveren har influerats av humanistisk och feministisk kritik och lyft fram begreppet omsorg (care). Hon understryker i aristotelisk anda betydelsen av aktörernas etiska förmåga att förbinda sig, att visa medkänsla, att tänka efter, och att samverka. Ekologiska ekonomer betonar värden som hållbarhet, besinning och gemenskap. Radikala och postkeynesianska ekonomer, som öppet tar upp frågor om makt och tvång, framhåller värden som rättvisa och jämlikhet. Institutionalistiska och evolutionära ekonomer – bäst representerade av Geoffrey M. Hodgson – betonar hur kultur- och situationsbundna människornas värderingar och beteenden är. Därmed vill de framhålla den neoklassiska huvudfårans metodologiska svagheter, när denna baserar sig på idén om den obundna och rationellt beräknande ekonomiska människan.
Spelar det någon roll för andra än nationalekonomerna själva vilken människo- och samhällssyn de har?
En grupp som direkt berörs är studenterna. Många väljer att läsa nationalekonomi för att de vill minska nöden och orättvisorna i världen. De ställs därför inför ett moraliskt dilemma när de får lära sig en teori som utgår ifrån att människorna är kalkylerande egoister. Kan man åstadkomma något gott i en värld som enligt vetenskapen befolkas av varelser som tycks sakna förmågan eller viljan att handla etiskt? Det har genom experiment visats att studenter som genomgått en grundkurs i nationalekonomi har blivit mer benägna att bli fripassagerare, d.v.s. att inte bidra till kollektiva nyttigheter lika gärna som de gjorde före kursen.
Det finns starka intressen i samhället som gynnas av en ideologi som betonar fria individuella val, nödvändigheten av tydliga monetära incitament och välsignelsen av ekonomisk tillväxt, men som undviker att befatta sig med frågor om makt, tvång och ojämlikhet. Den neoliberala hegemoni som växte fram från och med 1970-talet utnyttjade medvetet den neoklassiska huvudfårans grundantaganden och resultat. Monetarismen, teorin om rationella förväntningar, utbudsekonomin, teorin om egendomsrättigheter och public choice-skolan gav alla viktiga bidrag till neoliberalismens ideologiska segertåg. Om vi idag lever i en värld där marknaderna förefaller att disciplinera inte bara enskilda aktörer utan också mäktiga stater, så är det en värld som många inom den nationalekonomiska huvudfåran först idealiserade och sedan gav sin välsignelse.
Det finns knappast någon annan vetenskap där frågorna om etik och människouppfattning är så avgörande som inom nationalekonomin. De etiska värderingarna och synen på människan är givetvis avgörande för hur den ekonomiska forskningen bedrivs, men ännu viktigare är, att de också spelar en avgörande roll för mänskligt tänkande och handlande, liksom för den ideologiska hegemonin i samhället. Detta föklarar varför just nationalekonomin är en vetenskap som, trots att den är en samhällsvetenskap och som sådan präglad av olika värderingar och skolbildningar, samtidigt kännetecknas av en hegemonisk huvudfåra, som egenmäktigt kan ignorera de alternativa angreppssätten.

Irene van Staveren: The Values of Economics. An Aristotelian Perspective, Routledge 2001Geoffrey Hodgson: How Economics Forgot History. The Problem of Historical Specificity in Social Science, Routledge 2001
http://www.paecon.net/ (Post-autistic economics network)
http://eaepe.tuwien.ac.at/ (European Association for Evolutionary Political Economy)

Det finns numera en bra, alternativ lärobok i nationalekonomi: Hugh Stretton : Economics, a new introduction. Pluto Press 1999.

Kolumnen är ett anförande hållet i samband med paneldebatten ”Vetenskapens etik och framtid”, ordnad i samband med ”Åbo kultur 2001”, 14.9 2001.