I den klassiska industrin var det förbjudet för arbetarna vid löpande bandet att samtala under arbetstiden. Kommunikation mellan bluecollars ansågs störa produktionen och kunde rentav betraktas som sabotage mot företaget. Tillät man snacket gå dröjde det inte länge innan donarna började slappa till eller uppvigla varandra till strejk. ”Montera och håll käft, alltså. Munlädret kan du vädra på fritiden”.

Detta är bilden av en klassisk löpandebandfabrik av Henry Fords modell. Produktionen gick på högvarv Ð genom att skapa utbud väckte man också en efterfrågan. ”överproduktion? Bah, inget att oroa sig för”.
Men under 40- och 50-talet satte den japanska bilfabrikanten Toyota igång ett experiment som skulle revolutionera den industriella produktionen. Man tog steget in i den post- fordiska tiden genom att låta utbudet börja reagera på efterfrågan. Slut på slöseriet och överproduktionen, bort med allt extra fett från den smidigt trimmade fabriken. Samtidigt fick också kommunikationen en helt ny betydelse. För att kunna reagera på marknadens växlande krav blev information och kommunikation lika centrala som luften man andas, lika viktiga som elektricitet.

Den flexibla produktionen

Marazzi använder sig av filosofen Richard Rortys begrepp ”the linguistic turn”, den språkliga vändningen, för att beskriva språkets och kommunikationens inträde i produktionsprocessen. Rorty myntade uttrycket i sin översikt av filosofin under 1900-talet, där språket från att ha varit filosofins instrument själv blivit objekt för den filosofiska analysen.
I och med denna kopernikanska vändning trädde också den moderna flexibiliteten in i produktionen, sådan vi känner den idag. Nu fanns det just så mycket jobb som efterfrågan krävde, vilket förstås ledde till permittering och uppsägning av överflödig arbetskraft. Utlokalisering blev vanligare och därmed skars kostnaderna ytterligare Ð till exempel slapp man betala sociala avgifter.
Den klassiska fordska fabriken fick sitt nådaskott under 70-talets samhälleliga förändringar. Studenter och ungdomar började ifrågasätta meningen med arbetartillvaron. Barnen till arbetarna i Fiats fabriker ville inte ha sina föräldrars liv. Hellre än fångenskapen hos Fiat valde man flexibiliteten Ð och med den otryggheten i anställningen.
Attacken mot den traditionella arbetar-klassen var fullbordad, både utifrån och inifrån den själv. Det här beredde vägen för Reagans och Thatchers arbetarfientliga politik och den konservativa revolution som kom att härja i form av nyliberalism.

Den lockande börsen

Kommunikationens växande betydelse för produktionen har också sin motsvarighet inom finansvärlden. Bakgrunden till denna utveckling finner Marazzi i den amerikanska centralbankens beslut i oktober 1979 att höja styrräntan från 6 till 21 procent och påföljande långvariga attack mot monetarismen under 80-talet. I förlängningen har detta lett till att småspararna övergivit bankerna till förmån för aktiemarknaden, där man ansett att insatsen gett bättre avkastning och pengarna legat trygga.
Aktiemarknaden har följaktligen vuxit explosivt i hela världen, vilket gjort att betydelsen av information och kommunikation också där blivit essentiell. Aktiemarknaden fungerar nämligen genom kommunikation, man måste veta vad de andra investerarna tror för att kunna förutspå värdeväxlingar.
Eftersom den egna insikten i framtiden är begränsad, blir det rationellt att agera som alla de andra gör. Värdet på en aktie beror nämligen på efterfrågan. Ingen kan gå emot strömmen Ð man kan inte ens själv vara rationell om alla andra är irrationella.
Under 90-talets nya ekonomi var den allmänna irrationella trossatsen att IT-aktier genererar en vinst på upp till 50 procent. Marknaden, det vill säga småspararna, lät sig ryckas med av idŽn att det fanns lätta pengar att tjäna. Hela samhället kastade sig in i finansmarknaden. Att alltihop senare visade sig vara en bubbla kunde vilken akademisk ekonom som helst ha konstaterat; indexpilarna pekade högt över alla normala parametrar redan fyra år innan kraschen till sist blev verklighet. Men marknaden består inte av akademiska ekonomer, utan av vanliga människor som är villiga att riskera sina pengar för att vinna mer.
Kommunikation betydde allt för den nya ekonomin. Värdet på aktier är nämligen just så högt som alla tror att det är, så länge man låter alla andra få veta att man tror det. Om tillräckligt många tror att Nokia är värt 400 miljarder dollar så är det sant. Den språkliga vändningen i finansvärlden Ð kommunikationens betydelse Ð blir väldigt tydlig i exemplet med aktiemarknaderna.
Så länge IT-branschen backades upp av marknadens signaler på växande efterfrågan och sina egna stigande aktiekurser växte också produktionen av telekomapparatur. Idag finns det, enligt Marazzi, ett betydande ”digitalt överskott”. Och produktionen fortsätter, ingen vill acceptera att världen Ð läs: USA Ð verkligen är på väg mot en ekonomisk katastrof. Samtidigt är förtroendet för kapitalismen i botten. IT-bubblan sprack och ett stort antal redovisningsbedrägerier kom i dagen. Det förestående Ð egentligen redan pågående Ð krigstillståndet är ett handgripligt kristillstånd som framtvingar ett stillestånd för de galopperande ekonomiska galenskaperna. Kriget skall återupprätta förtroendet för kapitalismen.
Det är ett krig mot de otrogna, i dubbel bemärkelse.