Seminariet skruvar på sig. Akademiker och verkstadsfolk är här för att diskutera arbete och fack. Huvudförtroendemannen från en rörfabrik i Vasa berättar om fackavdelningens lokala avtal med arbetsgivaren. Man får lön enligt prestation, man har kortare arbetsdagar och räddar 12 arbetsplatser. Och språket är nytt.

De akademiska filosoferna på auditoriets vänsterkant skruvar på sig när Roger Svanfors, huvudförtroendeman vid kwh-Pipe i Vasa, slänger upp den ena stordian efter den andra med industrisläkten Höglunds logo uppe i hörnet. Han talar om företagets produktivitet, om att hålla ihop som företag gentemot konkurrenterna, och om att ställa upp på en ny, ung och ”hungrig” avdelningschefs visioner för företagets bästa. Sin marxistiska bas har han inte gett upp. Kapitalismen är nog ett så slugt utfunderat system att vi inte blir av med det i första taget. Men han gör det som är bäst för hans – i huvudsak – karlar.Men vadå ? Solidaritet ? Jag menar. Vafan. Filosoferna vid Folkuniversitetet i Åbo laddar bakom sina kanoner. Roger Svanfors har med 23 års facklig rutin tid att vänta för att se om det kommer något skott.

Tolv jobb

Kwh-Pipes avdelning Thermopipe tillverkar fjärrvärmerör, som en avdelning i en koncern med verksamhet i Jeppo, Vasa, Ulfsby och 12 länder ute i världen.Från januari till mars är det som dyrast och svårast att lägga rör i jorden och då är det lågsäsong på fabriken. Det är också då som det varje år har blivit som mest osäkert hur de anställda ska drabbas av permitteringar. Under högsäsong igen kan en arbetsstyrka på normalt 30 personer gå upp till hela 60.

För fyra år sedan beslöt fackavdelningen att göra nånting åt det genom ett lokalt arbetsavtal med arbetsgivaren.
– Allt är ju möjligt, säger Roger Svanfors. Man kan komma överens om vad som helst lokalt.

Så man kom överens om sextimmars arbetsdagar under vissa tider av året. Så räknade man om pekkasdagar, karensdagar och godmanstillägg och slutresultatet blev en marginell lönesänkning om genomsnittliga 35 euro/år. Men i utbyte mot det lyckades man göra 12 osäkra jobb till fasta arbetsplatser.

Poäng lite väl stressigt

Lönen däremot beräknas nu enligt prestation, ”enligt kilo som går ut från fabriken”. Arbetsskedena är poängsatta och arbetsdagens 300 effektiva arbetsminuter ska redovisas.
– Det har lett till att verktygsbyten, som man får mycket mindre betalt för, går fortare. Det blir minskat spill, och folk jobbar gärna mera. I praktiken steg lönerna med omkring 2,50 euro i timmen, säger Roger Svanfors. Men det är ju klart också att det finns de som tycker att jobbet har blivit lite väl stressigt.På vita duken dyker det upp siffror från kwh-koncernen. Produktiviteten per person har gått upp med 58 procent, sjukfrånvaron ner med 76 procent och priset per producerat kilo ner med 27 procent, förevisar huvudförtroendemannen stolt.

När arbetsdagarna dessutom, särskilt fredagarna, under det nya systemet ofta är sextimmars dagar utan att inkomsterna minskar, är många förstås nöjda.
– Man har mera tid för sin familj och för sina vänner, säger Roger Svanfors. Man kan gå till ett sextimmars morgonskift eller kvällsskift och ändå ha en stor del av dagen kvar. Vi har kort sagt Finlands bästa arbetstider.

Vänsterns solidaritet brister, inte vår

Solidariteten har inte försvunnit nånstans, säger Roger Svanfors, som också sitter i kemiarbetarfacket på riksplanet.
– Men vi måste ju göra det som är bäst för oss. Kemi har varit med och stött oss hela tiden, säger han. Tvärtom tycker jag att de som har varit verkligt osolidariska är Vänsterförbundet och socialdemokraterna som har lagt sig flata och gjort sig löjliga i samband med utförsäljningen av statsföretag som Kemira och Fortum.Sedan Roger Svanfors började som mekaniker vid samma företag år 1977, dåvarande Wiik & Höglund, har mycket ändrats inom det fackliga.
– Förr var man ju mera aggressiv och hade mindre inflytande, säger han. Då kom ju arbetsgivaren och lyssnade på vad vi hade att säga först när fabriken hade stått en dag, säger han. Nu är allt ju mycket bättre och sakligare.

Krav eller bulle

Så börjar det komma mothugg under seminariet också från dem som jobbar inom kvinnobranscher och kultur. Var finns solidariteten med låglönebranscherna, när karlarna fixar det för sig.Roger Svanfors sitter som en sfinx på sista bänkraden. Han har lyssnat på påhopp och mothugg förut.
– Så länge som jag har jobbat som förtroendeman så har jag alltid försökt få en och femti åt kvinnorna där som vi fick en mark åt männen, säger han. – Men det tycks bara vara så att kvinnorna är sämre intressebevakare. De säger ingenting och när de öppnar munnen så är det för att lägga in bulla.

Vid kwh-Pipe har jobbarna och tjänstemännen funnit varann också utom arbetstid. De kör motorcykel tillsammans.