De glada färgerna och de många bilderna ger inspiration, likväl som recepten. Det är sant att det är riskfyllt då man har stora förväntningar – att man blir besviken. Men det kan jag säga genast i början att vi inte blev, min 9-årige son Lucas och jag.
Med stor förväntan börjar jag bläddra igenom Marthaförbundets nyutgivna Kokbok för alla, en färgglad bok i A4-storlek med ringrygg. Ett plus med ringrygg är att man kan ha boken uppslagen på bordet medan man arbetar, utan att den gång på gång sluter sig – som är fallet med vanliga uppslagna kokböcker (där man försöker hålla sidorna nere med en kökssax, släv eller dylikt med mer eller mindre framgång.)
Lucas och jag började med en enkel morots- och ananassallad. Varje recept börjar med rättens namn och vad vi skall ta fram, inramat i olika färger beroende på kapitel. Under rutan är ingredienserna nedskrivna.
Så följer tre punkter om hur vi skall göra. Vi börjar med att tvätta och skala morötterna och sköljer dem. Nästa punkt är att vi river morötterna och lägger dem i serveringsskålen och till sist, som tredje punkt, skall vi blanda i den krossade ananasen och russinen. Vi struntade i russinen och i stället för ananaskross skalade vi en apelsin och skar den i små, små bitar. Och det här är en del av poängen med boken. Det att man lär sig grundrecept eller får idéer av recepten och sedan varierar och tar vad man har eller vad man tycker om. De glada färgerna och de myckna bilderna ger inspiration, likväl som recepten.
Barn och unga
Kokboken fokuserar på barn och unga. En önskan är också – helt i enlighet med Marthaförbundets anda – att man över generationsgränserna lagar mat och att boken dels innehåller de mest grundläggande recepten och färdigheterna och dels litet mer avancerade idéer med ingredienser också fjärranifrån. Det här är en strävan att hålla sig ajour och ändå vara oåtkomlig för lätta trendvågor som sveper över vår tid och nyckfullt ändras och blir omoderna eller obrukbara. Marthaförbundets historia är på en gång informationsspridning av baskunskap, och en banbrytande verksamhet och förnyelse. En grundtanke är hjälp till självhjälp. Att få råd, att få idéer, att inspireras. Ibland handlar det också helt enkelt om att få bekräftelse på något man redan vet – och det kan stärka självkänslan och föra en vidare, såväl vuxen som barn.
Jag ser hur Lucas lyser då vi arbetar tillsammans, så att jag håller mig litet i bakgrunden och han får göra. Det finns givetvis en gräns för vad man orkar med då man är nio år och fylld med energi, så det är jag som gör den goda skinklådan till vår sallad. Den är utmärkt i jultider. Restskinka skall ätas innan resterna av resterna blir ärtsoppa …
Kokbokens ärtsoppa gjorde vi också, men inte helt enligt receptet för vi tillsatte läggen och resterna av julskinkan. Det blev en utsökt soppa! Efter att Lucas gjort sallad en dag och apelsinris till efterrätt en annan, vill han efter några kvällars studerande av bilder och recept, helt själv steka plättar. Vi besluter att han gör det på fredag då han slutar klockan ett. Redan på morgonen innan han går till skolan plockar han fram alla redskap som finns omnämnda i den blå rutan. Gärna skulle han också ha plockat fram ingredienserna, men jag råder honom att spara det tills han är hemkommen från skolan. Genast då han kommer hem steker han plättar åt oss alla till mellanmål. Han gör allting själv från början till slut. Jag har bara tagit fram blåbär ur frysen som tinar medan han är i skolan.
Lucas har studerat boken noggrant. Han visar mig hur han skrivit in ”delikat” på de recept som han anser vara delikata. Det står ”delikat” prydligt textat i plättrutan. (Och på milkshake, hallonglass, våfflor, vispgröt, fastlagsbullar, sockerkaksbotten, rulltårta, chokladrulltårta, maränger, pepparkaksdeg för pepparkakor och hus, ja, här är det definitivt en sockerråtta som prickat för.)
Boken är upplagd så att det genast efter innehållsförteckningen följer fyra sidor med fotografier av köksredskap. Efter det följer illustrationer på olika typer av sallader, stora fotografier på rotfrukter, olika typ av löksorter. Broccolin, blomkålen och vitkålen får en egen sida. Här tycker jag att man kunde ha utnyttjat sidan bättre med att ännu placera ut åtminstone rödkål och brysselkål. Varje grönsak, rotfrukt, ört, baljväxt, frö, bär eller frukt som illustreras är namngiven. Först kändes det litet övertydligt med att namnge äpple, lingon eller päron. Men varför inte?
Vackra bilder
En av bokens fördelar är de talrika illustrationerna av ingredienser, verktyg, färdiga rätter eller barn arbetande i köket. En tydlighet i bild och skrift som för olika åldersgrupper fungerar på olika sätt. Ett snyggt exempel på layouten kan vara uppslaget 94–95, där en grabb står och mätar på bryggan en typisk finsk sommardag med växlande molnighet. På sidan bredvid finns receptet på strömmingslåda med chili, skrivet i mörkblått och vitt mot en ljus gråblå bakgrund. Det är vackert. Det finns ett estetiskt grepp i boken. Luft och utrymme.
Det vattnas i munnen efter allt bläddrande bland Charlotta Bouchts läckra och stilfulla bilder. Croque Monsieur, chokladpudding, helugnsstekt citronbroiler, tzatziki och pasta carbonara poppar upp framför mig. Nångång ska också de recepten ta gestalt …
Sen får jag syn på, att steka ägg har fått status ”delikat”. Verkligen. Också sockerråttor har sina svagheter.
Finlands svenska Marthaförbund: Kokbok för alla, 164 sidor.
Ca Granlund
