Enligt min välinformerade norska källa är norska Magazinet en ultrareligiös veckoblaska med nära kontakter till ultrareligiösa rörelser i USA. Magazinet var alltså nummer två på listan över tidningar som ville visa hur profeten Muhammed ser ut i dag.

Liksom nummer ett, Jyllands-Posten, beklagar Magazinet nu att muslimer blivit sårade över Muhammedkarikatyrerna. ”Vår avsikt och mening var inte att såra”, skriver tidningens redaktör Vebjœrn Selbekk, lätt tautologiskt (3.2.).

De två konservativa tidningarna yttrar sig för yttrandefriheten, men backar skenheligt när de verkligen bredbent borde ställa sig bakom sina teckningar – varför inte medge att avsikten var att roa, irritera, såra och få igång en helvetes debatt?

Det enda intressanta med yttrandefriheten är ju var gränserna för den går. I en debatt i Finland för några år sen, igångsatt av en kolumn av Esa
Kirkkopelto i en av eftermiddagstidningarna, konstaterades att gränsen går där näringslivet blir hotat. Därför backade statsministern Anders Fogh Rasmussen inte i september, oktober, november eller december, utan först i januari när köpbojkotten mot Arlas och andra danska företags varor kom igång.

Jag råkade vara i Köpenhamn fredagen den 27 januari – två dagar innan nyheten nådde Finland – och det intressanta med tidningarna från den dagen är att alla artiklar om Muhammed är danskexport-vinklade – inte ett ord om yttrandefrihet.

Tecknarens kontrakt då? I en arikel i DN berättas att tecknarna tvingats gå under jorden och det förstås är hos dom våra sympatier borde ligga. Enligt DN deltog flera av dem halvt motvilligt och nu när kontraktet borde ses över kan de inte gå ut i offentligheten – de är Salman Rushdies utan möjlighet att använda berömmelsen som skydd.

Enligt min norska källa ska en av teckningarna ha innehållit texten ”Jyllands-Postens redaktörer är provokatörer”, men på arabiska för att Jyllands-Postens redaktörer inte skulle förstå och censurera. Om det här är sant kastar det en märklig skugga över den berömda yttrandefriheten.

Vad lär vi oss av det här? Att näringslivets satsningar på högerpolitiker (och i synnerhet såna som är ideologiskt inriktade som Fogh Rasmussen) kan stå dem dyrt.

Och att bildförbud är en dum strategi – eftersom ingen vet hur Muhammed såg ut är varje teckning lik honom.

Skribenten är förlagsredaktör