Enligt Världsbankens årligen utkommande rapport Global Economic Prospects (GEP) är totalsumman av penningförsändelser som riktar sig till utvecklingsländer i år 167 miljarder dollar. Detta är mer än dubbelt så mycket som hela det övriga utvecklingsbiståndet tillsammans.

Enligt Världsbankens årliga rapport är 30–45 procent av alla privata penningförsändelser till utvecklingsländerna penningförsändelser från ”syd till syd”, alltså utvecklingsländer emellan. Resten av summan är penningförsändelser från utvecklade länder till mindre utvecklade länder.

I världen finns det cirka 200 miljoner immigranter. De jobbar oftast i låglönebranscher, men sammantagna är deras penningförsändelser en betydande källa av utländsk valuta för hemländerna. Räknat enligt penningsummans storlek är de främsta mottagarna Indien, Kina, Mexiko och Filippinerna. I vissa länder utgör penningförsändelserna över 20 procent av inkomsterna, bl.a. i Tonga, Moldova, Lesotho, Haiti samt i Bosnien och Hercegovina. Siffrorna är ändå inte helt tillförlitliga, eftersom det finns en stor mängd både inofficiella immigranter och inofficiella penningförsändelser, som blir utanför statistiken.

Skyldighet att hjäpa

Också invandrarna i Finland skickar pengar till sina hemländer. De som lämnat sina familjer efter sig skickar större summor, medan avlägsna släktingar bara stöds med det nödvändigaste.

Lamin, som har en butik i Helsingfors, berättar att han skickar ca 50-100 euro några gånger om året för att bekosta en bekants skolterminsavgifter. Också under julen är det bra att skicka en gåva. ”Man har skyldighet att hjälpa sina närmaste” förklarar Lamin. ”Hundra euro i Afrika är en stor summa och utgör ett betydande stöd åt en enskild individ.” ”Om man vill återvända hem någon dag och bli accepterad, måste man visa att man inte varit utomlands i onödan.” fortsätter Lamin.

Intill står en man från Pakistan som säger att han inte skickar något. ”Jag har ingen orsak, hela min familj är i Finland.” En kvinna från Gambia hävdar att hon gärna skulle skicka, men att hon som städerska tjänar så dåligt att det inte blir något över.

Ali Qassim, ordförande för Maahanmuuttajien tuki ry, förklarar att många tar extra jobb för att kunna skicka pengar till hemlandet, medan andra inte alls bryr sig. ”Enligt islam skall man donera åt de fattiga. Dessutom är de sociala banden mycket starka i många afrikanska kulturer och det hör till att man tar hand om varandra”.

Kostnadseffektivt bistånd

I praktiken kan pengarna skickas på många olika sätt. Det dyraste sättet är via Western Union, som tar ända upp till 15 procent av summan, medan de billigaste bankerna och mindre kända penningaffärerna tar 2–3 procent. En del pengar skickas fortfarande gammalmodigt med post eller så anlitar man en kurir, men numera börjar det nog vara lättare och tryggare att använda penningförsändelsebyråer.

Efter terrordåden i USA var en del penningtransaktioner frysta för en tid, men har så småningom öppnats igen. Folk talar ändå fortfarande ogärna om sina penningförsändelser, eftersom de är rädda att stigmatiseras som terroristfinansierare.

Penningföresändelserna från privatpersoner till privatpersoner, är en mycket kostnadseffektiv form av utvecklingsbistånd, eftersom summan går direkt till de personen som behöver dem. I allmänhet lyckas även biståndsprojekt bäst och billigast när de organiseras av folk som har direkta kontakter och kännedom om den lokala sociala omgivningen. Maahanmuuttajien tuki har t.ex. organiserat biståndsprojekt där man bland annat stödde sextio föräldralösa barn i Filippinerna och finansierade en skola med trehundra elever i Somalia.

Enligt Qassim har endast fjorton procent av invandrarna i Finland kommit som flyktingar. Resten har flyttat hit bl.a. för att jobba, eller för att gifta sig med en finländare. Invandrarna behöver stöd i början för att lära sig språket och hitta jobb som motsvarar utbildningen, men efter det kan de göra mycket själv.

Mindre nepotism

En del rasism kvarstår fortfarande i den meningen att bl.a. högt utbildade invandrare tvingas jobba som städare, eller att de inte får det sökta jobbet för att de inte kan perfekt finska, fast jobbet inte alls förutsätter språkkunskaper. Invandrare som får arbeta och leva ett hyggligt liv i Finland kommer att vara till hjälp också för sitt hemland. Så kan globaliseringen också ha en positiv betydelse för utvecklingsländerna.

Enligt Världsbankens undersökningar hjälper penningförsändelserna mycket bättre än exploateringen av lokala naturresurser till att bygga upp ett lands ekonomi. Empiriskt material visar att i länder med bl.a. rika oljeresurser koncentreras rikedomarna till en liten elit som investerar i projekt med låg återbäring. Penningförsändelserna däremot fördelas till en större mängd människor, vilka använder pengarna ytterst ekonomiskt. Den decentraliserade modellen av penningsförsändelser innebär också en mindre andel korruption och nepotism.

Världsbanken ger inte ut uppgifter om hur mycket pengar som skickas från utvecklingsländer till västvärlden.